Sol vind & vatten

En bra idé- pröva själva!!!!

2010-11-10T12:06:00.001-08:00

Ville egentligen bara dela med mig av en bra idé som min fina kompis Linda gav mig. Sätt dig ner, skriv en lapp på saker som du uppskattar att din man/fru/sambo gör för dig, utan att denna personen egentligen kanske reflekterar så mycket över det. Låt din partner göra samma sak och byt lappar med varandra. Att älska och uppskatta varandra behöver inte innebära några stora kärleksförklaringar eller 100 röda rosor.
En utav sakerna på min lista kommer definitivt vara att mannen varje kväll skakar två vällingflaskor som jag vet kommer behövas under natten. Ingen stor grej, men för mig som är kvällstrött är detta något jag uppskattar oerhört mycket. Jag vet att när kl. är 02.00 och Juni skriker efter mat (finns det några mer punktliga varelser än barn???) så kan jag bara öppna kylskåpet och plocka fram flaskan.
Kanske låter helt tokigt, men för mig är det värt mer än alla blomsterbuketter i världen.

Så fundera själv, vad gör din partner för dig som du uppskattar? Berätta det för honom/henne! Och säg att det faktiskt betyder mycket för dig, hur litet och obetydligt det än kan tyckas.
På lördagkväll ska listorna vara klara och vi ska berätta för den andra vad vi skrivit ner :) Ett litet sätt att lysa upp i novembertillvaron! Pröva själva och se! Ett vänligt ord lyser starkare än den varmaste sommarsol!
kram på er!

Försöker....

2010-10-08T04:42:00.000-07:00

Försöker äta frukost... men får istället torka kräk från bordsduken...
Försöker gå på toa....men får istället trösta barn som snubblat på mattan...
Försöker dricka kaffe...men får istället ge mig på ännu en bajsblöja...
Försöker sitta i soffan och se på vuxenTV....men får istället sällskap av Nicke Nyfiken...
Fösöker få 5 minuter till att surfa runt på nätet...men får istället läsa om Dinosaurier och traktorer...
Försöker lyssna på spotify...men får istället sjunga Vargsången tills jag får ont i halsen...
Fösöker få tid till att skriva på min blogg....men får istället kolla in Gissa Bajset på Alvins dator...
Fösöker vara en bra mamma...och det är nog det enda jag lyckats med idag tror jag...
Fösöka duger!

Är du din facebookprofil?????

2010-10-01T02:02:00.000-07:00

Funderade på en sak under min dagliga barnvagnsrunda...Undrar hur många som egentligen "är" sin facebookprofil? Och vill man vara sin facebookprofil???? Låt mig förklara. Jag menar hur många skriver, efter att de haft världens bråk med sin pojk/flickvän, att "åhhh är så arg på *** att jag skulle kunna slå sönder hans nya plasmatv". Eller "så himla misslyckad kväll vi hade igår, vet inte om jag vill ha fler kvällar med den idi***" Nä, istället skriver vi "sitter och myser med bästaste mannen i soffan och dricker vin (och gärna lägger man till ett eller helst flera <3>

Vi småbarnsföräldrar är en annan tydlig grupp. Idag skulle jag kunna skriva " Är så himla trött på att gå hemma med gnälliga barn- GE MIG MITT LIV TILLBAKS". Nä, istället skriver man något i stil med "yippie- ännu en dag med solsken, dax att ta med busungarna till lekplatsen och njuuuuuuuta" (Ju fler u:n desto bättre, och ju fler smileys desto roligare är livet) :D

För att inte tala om korten man lägger ut. Inte 17 tar jag kort på mig själv under värsta fule-dagen och lägger ut, nä, man tar de finaste bilderna från de lyckligaste stunderna och visar för hela världen. Är du verkligen din facebookprofil?

Och vill man vara det? Vill man vara sådär himlastormande lyckig hela tiden? Vill man tycka att livet är på topp varje dag? Och behöver livet alltid vara på topp?

Ringde en kompis för ett tag sen och berömde denne för att ha varit ute och sprungit på morgonen. -Är du galen? Fick jag till svar. Klart jag inte sprungit, jag ligger fortfarande i sängen, men erkänn att det såg bra ut på min status :D?

Är det så viktigt hur ens liv verkar utåt? Men å andra sidan, är det viktigt för dina jobbarkompisar/ytliga bekanta att få reda på när du totalkrisar med din man, eller hur dåligt du mår just nu för du känner dig deprimerad/ledsen/sjuk. Hur utlämnad vill man vara?

Vill man vara sin facebookprofil?

Jag vill behålla min integritet också i detta datoriserade samhälle. Jag vill inte att hela världens ska veta varje liten sak om mig, varje liten sinnesstämmning under varje sekund av dagen. När jag mår dåligt, om jag bråkar med min man, min familj, mina vänner eller om jag bara känner för att dra täcket över huvudet, då vill jag göra det ifred! Jag är jag. Och jag vill inte vara min facebookprofil, åtminstone inte hela tiden....

Demokrati - vad händer om folket har fel?

2010-09-20T02:38:00.000-07:00

Demokrati är rätt klurigt ändå. Ett grekiskt ord för folkstyre, folkets röst är det som ska räknas. Men vad händer om folket har fel? I Tyskland stod 1933 en man vid Adolf Hitler som segrare efter ett demokratiskt val, folket hade sagt sitt och resten är historia som man brukar säga. Om det tyska folket ångrade sig? Ja, det är alltid lätt att vara efterklok, men i en värld av depression och tysk bitterhet över Versaillesfreden var det inte svårt för ett parti som NSDAP att ta makten på demokratisk väg i Tyskland. Folket hade röstat "fel", men det är det som är risken med en demokrati. Alla människors röst är lika mycket värda och alla röster ska räknas.
Det som hände i natt var att demokratin segrade, men ändå känns det som en stor förlust. Att ett populistiskt parti som SD tar plats i den svenska riksdagen känns skrämmande. Ett parti som så öppet går emot alla humanistiska värderingar som jag hoppas att vårt samhälle ändå vilar på. Demokratin är skör, demokrati är inte alltid enkel eller självklar. När folket har sagt sitt- vad händer om folket har fel?

Leve Demokratin!

2010-09-18T10:52:00.000-07:00

Vi lever i en demokrati. Rätten till fria val under rättvisa och fredliga förhållanden är inte självklart för alla, inte ens för de flesta runt om på jorden. Förr klädde man upp sig när det var valdag. Det var något stort, man röstade och satt sen och väntade spänt på valresultatet på radio eller TV. Man röstade för att man ville förbättra, förändra. Man trodde på framtiden och på välfärdssamhället. Men nu?
Vi har det bättre än någonsin. Lever i ett rikt land, med oerhörda möjligheter och rättigheter. En utav de främsta rättigheten är just vår rätt till demokrati. Och ändå är vi likgiltiga. Vi tycker det pratas för mycket politik i TV, för mycket debatter som stör de ordinarie dokusåpeprogrammen. Vi tycker att politiken tar för mycket av vår tid. Då har vi inte förstått att demokrati TAR TID. Det allra enklaste hade varit om någon hade bestämt åt oss. Mycket mindre att tänka på. Men är det så vi vill ha det?
Människor runt om i världen riskerar sitt liv för rätten till demokrati. Människor offrar allt de har i kampen mot tyranni och diktatur. Fria val är inget självklart. Fria val är något oerhört fantastiskt och något som vi borde vara stolta över att få ta del av.
Så varför inte i morgon ta på dig din finaste kavaj, putsa skorna lite extra, känn känslan av högtid. Just DU är med och bestämmer. Just DU har en röst. Det finns många röster runt om i världen som aldrig få bli hörda. Så för att påminna oss om just dessa människor som lever i diktaturer ta ditt ansvar och GÅ OCH RÖSTA! Ta ditt ansvar för demokratin. En skyldighet- och inte alltid en självklar rättighet!

Hur marknadsförs barn?

2010-09-15T12:19:00.000-07:00

Visst ser det idylliskt ut? En kanin och två lekande barn. En bror och en syster. När jag var liten och lekte "hur många barn får jag när jag blir stor"- leken såg jag alltid till att ha kvar två stenar i handen. Två barn, helst en tjej och en kille. En stor gräsmatta, hoppande kaniner, trallande barn och glada pigga föräldrar som dricker kaffe i syrenbersån. Barnen dricker hallonsaft och äter syltgrottor. För det var så det såg ut trodde man. Det är så barn marknadsförs. Alla som har barn svarar alltid att barnen är det bästa man har. Och det är sant. Barn marknadsförs aldrig som små energi-sugande-gnäll-och-skrik-bajsmaskiner. Men om ni inte visste det så kommer här sanningen- barn är små energi-sugande-gnäll-och-skrik-bajsmaskiner. Ibland. Eller faktiskt rätt ofta. Barn är faktiskt mer sällan hallonsaft-drickande-kanin-tämjande-AstridLindgren-figurer. Även om det är så barn marknadsförs.
Under två år har vi inte sovit en enda hel natt. Varje natt vaknar vi MINST tre gånger och matar/tröstar/byter/matar eller tröstar igen. Varje morgon torkar vi golvet fem ggr efter att någon (oftast Milda) slängt ner en skål med yoggi, varje dag tar vi på en jacka på en (oftast Milda) skrikande bebis som tycker det räcker med tröja. Varje eftermiddag är en kamp mot gnäll-och trötthets monstret som smyger sig på något av barnen (oftast milda) och varje kväll är en fight mot Jag vill inte sova-monstret (som verkar hoppa mellan barnrummen). Och så börjar det om. Inga syltgrottor och ingen hallonsaft så långt ögat når.
Men vi ser ljuset i tunneln. För kanske, kanske någon gång till våren har mormor lovat att vara barnvakt så vi kan åka i väg och SOVA! En hel natt. På hotell. Dit inga natt-vaken monster kan hitta. Bara en sisådär 200 sömnlösa nätter dit. Tillräckligt nära för att hålla hoppet uppe :)
Barn har en falsk marknadsföring. Till 99 %. För faktiskt, 1% av tiden är det just sådär himlastormande underbart magiskt som man drömde om när man drömde om barn. Och den 1% hade man aldrig velat vara utan. Det hade varit att missa 100% av livet!!!!!

Trotsande trollunge!

2010-09-02T12:14:00.003-07:00

-Er lilla tjej är ju en bestämd liten fröken, sa en av dagispersonalen häromdagen. Hon försäkrade att det dock bara var av det positiva slaget :). Jag håller me, hon är en bestämd liten fröken, men inte enbart av det positiva slaget! Hon är som en trotsig tonåring vårt lilla troll, innan hon ens blivit 1 1/2år! Hur ska detta sluta? Hon är såååå medveten om att hon är pappas lilla ögonsten och mammas lilla gullunge. Och det var ju gulligt så länge hon himlade med ögonen, log sitt vackraste leende och håret spretade ut bakom dom ngt för stora öronen. Men nu...det där vackra leendet blir bara mer och mer utbytt mot en gallskrikande vidöppen mun som vet PRECIS vad den vill, och framförallt vad den INTE vill. I morse t.ex. ville hon INTE ha den tröjan jag tog på henne. Hur många andra ett-åringar går till sin garderob, tar fram en annan tröja, pekar på den och säger -DENNA MAMMA! ????

Vi har närt en riktig liten primadonna vid vår barm...Och nu ska hon ut och möta världen och inse att hon inte alls är i centrum för allas uppmärksamhet HELA tiden. Att man faktiskt måste anpassa sig..även om man heter Milda.

Men ändå..trots nattskrik och vägran att sova, trots mat som slängs ner på golvet med ett brak för att hon inte vill äta och trots kläder som måste bytas för att det inte passar damen så är hon ju faktiskt vår lilla ögonsten, vår lilla gullunge. Och leendet är ju rätt charmigt, även om det är pillimariskt till tusen....Och öronen är ju faktiskt bara så stora för att där bor en räv bakom varje...eller nä, snarare två...

Vi älskar dig trollet!

En liten tanke om flugor

2010-08-26T02:08:00.000-07:00

En vanlig, halvtråkig frukost livades i morse upp av att barnen kom på hur häftigt det är att flugor faktiskt kan gå upp och ner, i t.ex. lampskärmar. Vi hade besök av två stycken och istället för, som vi vuxna tenderar att göra, att vifta bort dom, tog barnen sig tid att verkligen beundra flugornas konster :) Blev faktiskt själv rätt imponerad över de små flugkonsterna. Kolla själv nästa gång du ser en- kanske låter du till och med det lilla livet leva- för inte kan man döda ngn som underhåller ens morgontrötta barn? Utan betalning till på köpet :D

Liten blir större....

2010-08-23T12:36:00.000-07:00

Så var sommaren över för den här gången. Lite vemodigt, men samtidigt en höst, som likt ett oskrivet blad ligger framför oss, fylld med nya intryck och händelser. Hösten är en nystart, en förväntan på det som komma skall. Många ser nyår som en skiljelinje, för mig har hösten samma funktion. För mina småttingar så innebär denna höst massor av nya förväntningar, förhoppningar och nystarter. Ida började ettan idag och fick sin första egna bänk, med lock och allt. Visst, ergonomiska, EU-standardiserade långbord är säkert superpraktiska i klassrummen, eller små runda gruppbord, men åhhhh vad häftigt det var att se sin dotter i precis samma miljö där man själv satt för en sisådär hel evighet sen (även om det känns som igår). Jag kunde riktigt känna hennes fjärilar i magen, hennes förväntan och oförmåga att låta bänklocket vara även om fröken påminde om att INTE öppna. Måste ju bara testa... :) Min stora tjej har helt klart blivit större!
Och en utav mina mindre tjejer står också inför ngt nytt. Dagisstarten. Intryck och interaktion. Inte bara mamma och pappa som kan påverka längre utan nya bekantskaper. Lämna över ansvar av ens ögonsten åt andra som dessutom har 19 till att se efter. Alltid en konstig känsla när man vinkar hejdå till ens dagisbarn. En klump i magen. Men så viktigt. Att ge barnet en chans att faktiskt utvecklas, växa och lära. Att detta sker i en miljö som känns trygg och lugn, kyrkbackens dagis i Harplinge är fantastiskt, är viktigt för mig som förälder. Det är ju trots allt det finaste jag har som jag överlåter till någon annan. Men bara till utlåning :)
Mina fina barn ,det finaste jag har, ni växer alldeles för fort! Ut och upptäck världen! Precis som hösten så ligger den framför er. Som ett oskrivet blad! Älskar er!

Mitt-i-mellan!

2010-07-18T10:34:00.000-07:00

Satt och lyssnade på musik idag på hemväg från Ullared, en låt av Loke Nyberg som heter "Eldsjäl". Älskar texten till den låten, refrängen går
"för jag är mittemellan lagom och alldeles normal,
jag har mina medelstorslagna drömmar,
mina medelsvåra val.
Och en genomsnittlig inkomst
och ett neutralt humör,
det blir en mitt-e-mellan kolisk,
begravning den dag jag dör..."

Mannen i låten bor med sin fru, sina två barn, vovve och volvo i ett radhus. Jobbar på kontor, dricker mellanöl, semestrar i husvagnen, åker till Liseberg på försommaren, spelar Bingo på lördagen, ja helt enkelt en vanlig Svensson. Men en dag när han vandrar i Nordstan möter han en trubadur som föraktar allt som hans livsföring står för. Att hans val av liv är förkastligt. Mannen blir då förbannad och slänger ner sin hemköpskasse på betonggolvet och hyllar sitt egna liv, står rakryggad för sina val och går därifrån med högburet huvud.
En låt som säger en hel del. Det där mittemellan livet som man lever varje dag. Det där livet som ibland känns som en enda lång raksträcka, med jobb, disk, blöjbyten, dagishämtning och vardag. Det där livet som är just det...Livet! Så fantastiskt underbart härligt det kan vara ändå!

Och vilken tankeställare Shrek får sig när han önskar bort just det livet, om så än bara för en dag, vaknar och inser att allt han verkligen bryr sig om är borta. Vi är många mitt-i-mellan människor där ute. Vi borde stanna upp lite oftare och njuta av det vi har! Eller som Loke uttrycker det "ett Mc Donald´s besök och en pizza i veckan ger tillvaron tillräcklig färg" :) Kanske dax för budpizza redan ikväll ;)
Kram på er!

Då var man reklammodell då... :)

2010-07-06T02:00:00.000-07:00

http://alltkangronska.wordpress.com/

Det sägs ju att nyblivna mammor och gravida utstrålar något vackert, och tydligen var jag så vacker att jag spontant blev modell i en reklambild ;) Ha ha, nu är det ju inte så seriöst som det låter, eftersom det var en mamma på simskolan som undrade om hon fick ta en bild och ha på sin hemsida i reklamsyfte, men ändå... :) Man kan ju få vara lite stolt ;) Juni är ju i alla fall vacker som en soluppgång! Ps. Vill ni ha min autograf kan ni maila, så skickar jag mot postförskott en signerad bild :D ;)!

PAUS...

2010-07-03T12:44:00.001-07:00

Vi har paus just nu :) Paus från allt som handlar om tider, skola, dagis, hämtning, lämning, ja paus från ekorrhjulet. Skönt att kliva av den där snurrande karusellen då och då och istället spendera tid med att hitta dubbelsnäckor på en ljummen sandstrand, eller dricka sommardrinkar vid plastpoolen i trädgården. Min kompis skrev på Facebook häromdan och undrade varför jag aldrig hörde av mig? Om det var så jobbigt att vara 4-barns mamma att jag inte hade tid att prata i telefon. Faktum är att det är tvärtom. Jag har aldrig haft så mycket tid som nu, när alla årets "måsten" är som bortförda av vågorna och det enda som finns att göra är att njuta. Och visst ska man ta sig tid för sina vänner, men just nu har vi bara massa familjetid, och det är minst lika viktigt. Min underbara härliga familj med barn i alla dess åldrar. Milda håller som bäst på att upptäcka tjusningen med havet, totalt orädd springer hon ut i vattnet. Så häftigt att se! Så om ni vill mig något så messa inte eller ring, åk ner till stranden i stället och där finner ni mig längst ner vid vattnet, med en bebis i bärselen, en ettåring vid vattenbrynet, en femåring med kritvitt hår och en sexåring där det enda man ser är en snorkel och cyklop :D
Annars hörs vi när pausen är slut! Kram

Nu är det förkylt....

2010-06-23T12:34:00.001-07:00

...Ja, jag vet, många av mina vänner tycker att vi är supernojjiga när det gäller hosta, förkylning, feber och sjuka barn. Jag vill helst inte springa rakt in i sjukdomar som man kan undvika. För faktiskt är det ju så att de flesta sjukdomarna går inte att undvika, de smyger på en ändå. Men att åka hem till någon som hostar, fräser och snörvlar...nä, det brukar jag tacka nej till. Men så häromdagen var vi ju på ett underbart Varbergsbesök. Och vi visste att minstingen var snörvlig och hade rinnande näsa och jag visste i samma stund som Milda "lånade" hennes vattenflaska att det var kört :) Och mycket riktigt. Både Milda och bebisJuni är förkylda, och Milda allra värst. I natt sov hon 2 timmar, resten av tiden illvrålade hon och hade förmodligen ont i både öron och hals och näsa (mamma och pappa hade inte ont i öronen med utvecklade under natten en kronisk tinnitus). Det enda som hjälpte var när klockan var 04.30 och Gabriel satte sig och tittade på ett fantastiskt meningslöst barnprogram i soffan med henne..då tystnade hon tillfälligt i alla fall.
Och inte blir det bättre av att Juni me snorar och snörvlar och vaknar så fort Milda lyckats somna till....Jag säger inte att det är supersynd om oss. En liten förkylning hör ju sommaren till. MEN, jag kommer fortsätta att undvika snoriga vänner framöver. Förutom Malva, som redan är förlåten för smittspridningen, eftersom Malvas mamma gör de GODASTE kladdkakemuffinsen EVER! Så ok då, jag ändrar mig, ska ni smitta ner 4-barnsfamiljen med valfri sjukdom så se till att den åtminstone levereras dold i ett rus av socker och choklad! Prosit!

En liten paus...

2010-06-17T11:53:00.000-07:00

....Livet är härligt stökigt just nu. Ringde min vän igår och frågade -vad gör ni? Klockan var väl närmare 9 på kvällen och Juni höll precis som bäst på med sitt kvällsgnäll... -Sitter i solen på altanen och dricker vin, blev svaret. Åhhh ett sting av avundsjuka for över mig. Jag vill me! Själv låg jag med en nedspydd t-shirt i sängen och försökte frenetiskt att få lillan till en välbehövlig rap. Kunde inte annat än att le åt situationen. Ett glas vin på altanen känns såååå långt bort just nu. Att kunna sitta och njuta av kvällssolen känns lika avlägset. Kvällarna fylls av välling, rap, bajs, blöjor, sagor, nattning, mer rap, mer bajs och ännu mer välling...När klockan är tio-elva är man så trött att man inte ens orkar byta den nedspydda t-shirten utan somnar gott med en slocknad bebis på magen.
Men så ibland får man en paus. Det kan vara en halvtimme, en timme, ibland inte mer än tio minuter. Men det är så skönt. Så tyst och så lugnt. Och så välbehövligt. Att få samla krafterna lite. Idag hade vi lyxen att få en hel eftermiddag av lugn. Världens bästa Anna och Långa Farbror bjöd på grillat och mumsig efterrät. Ingen matlagning, ingen disk, bara total lyx! Barnen lekte ute och även om vi vuxna åt i skift och gick och bar på andras och egna ungar så var det en så härligt avslappnad återhämtningseftermiddag! Värd mer än en weekend på ett 5stjärnigt hotel! För nu blev vi inte bara bortskämda, vi fick ju även umgås med fantastiska vänner- och vad kan vara mer lyx än så????
Nu känner man sig fylld av ny energi så jag tror jag firar med att byta ut kräk t-shirten mot en ren och går och kryper ner och luktar på min bebis (som är nytvättad och härligt bebisluktande)! Ta hand om er- och ännu viktigare- ta hand om era vänner! De är guld värda!!!!

Och så plötsligt fanns du....

2010-06-09T09:18:00.000-07:00

...Som om du alltid funnits där. 9 månaders längtan, väntan är över. En ny liten människa. Alldeles perfekt med perfekta händer, fötter, öron och mun. Vår älskling! Att du var en tjej hade vi inte alls i tankarna. Du var ju en Vide. Från stunden vi visste om dig i magen var du en Vide. Men du lurade oss allihop. Älskade lilla prinsessa. Önskar att tiden kunde stå stilla. Kan inte få nog av att andas in din bebisdoft, se dina ögon när du öppnar dom, hålla ett finger i din hand när du ligger bredvid mig och ska sova. Ett litet mirakel. Varje nyfött barn är ett litet mirakel i sig och att få uppleva det är det häftigaste, mest fantastiska som finns. Någon sa en gång att barn är små varelser som sitter i trädtopparna och väntar på att välja sin mamma och pappa och få landa på jorden. Jag är så tacksam för att du valde just oss.
Tre prinsessor och en prins- för mig är ni det finaste som finns!

Bekännelse i v 39....

2010-05-28T02:01:00.000-07:00

Ok, jag erkänner. Jag har ljugit. Varje gång jag varit hos min barnmorska har jag dragit ifrån MINST 8 kg mot vad vågen egentligen visar....Så rent tekniskt är jag nästan smalare nu än för ett år sen när Milda var nyfödd.... Men det är ju inte sanningen. Inte på långa vägar. Jag är enorm :) Som en elefant som fött 4 barn på 6 år...Ja, för det är ju det jag gjort. Massa barn, men också massa....glass... Det är ju såååå gott. Bara en liten strut till kaffet, eller en liten tallrik i soffan, eller en liten liten strut på lekplatsen :)

Och så är det ju typiskt att just jag ska bo en kvarts väg från SIA outlet.... Jag kan ju välja att inte åka dit, men man tjänar ju pengar, fast man köper något onödigt, onyttigt...eller? Och att tjäna pengar är ju alltid bra :)

Nåja, om två veckor har förhoppningsvis bebisen kommit ut, och jag slipper ljuga för min supersnälla barnmorska (som säkert redan genomskådat mig, tror jag hade minskat ett eller två kg förra gången jag var där, inte lätt att hålla reda på hittepå siffror) Om två veckor ska jag dricka ett stort glas champagne- toppa med en ljuvlig tallrik flädersorbet och fira att nu är det färdigavlat. Och sen, sen är det glass-stop! Och bebis-stop! Eller? Man ska ju aldrig säga aldrig...åtminstone inte när det kommer till glassen :D Smaklig spis!

....Jag trivs bäst i Öppna Landskap....

2010-05-24T03:43:00.001-07:00

....Nära havet vill jag bo.... Denna underbara bild tog jag i morse när vi var på väg till sonens dagis som ligger helt underbart mitt ute i de Halländska rapsfälten. När solens strålar strilar ner mellan träden i den lilla skogsstigen och sprider sitt ljus över fälten, ja då känner man sommaren i luften. Jag är ju från början en infödd Västgöte, med skog och sjöar i blodet. Men för tretton år sen bestämde jag mig för att det var till havet jag ville, ut till de öppna vidderna och stränderna. Inte en sekund har jag ångrat mitt beslut. Visst, Borås är en fantastisk stad och i Sandared, barndomsbygden, är det mysigt med skogen intill knuten, men det är hit, till havet och fälten, jag längtar när jag inte är hemma. Här finns ett speciellt ljus, en speciell doft, som dröjer sig kvar långt efter att turisterna har lämnat stranden och när höststormarna viner. En doft av tång och salt och sommar...Av längtan och förväntan.

"Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti." Kom och hälsa på vet ja, så förstår ni vad jag menar :D !

När sommaren kom till Halmstad...

2010-05-19T10:09:00.000-07:00

Äntligen-så kom den då till slut! Sommarvärmen och med den längtan efter glass, varma klippor och ljumna vågor. Nakna, sandiga barnrumpor och uppspolade snäckskal på en soldränkt strand... Nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig, visst värmen fanns där, men klipporna var ganska kalla och vågorna som spolades upp på mina fötter var allt annat än ljumna... Barnen var iofs både nakna och sandiga och såg för säkerhets skull till att sanda ner sig mer och mer när vi skulle åka hem så de var tvungna att bada "bara en gång till...." ! Men det är väl just det som är sommar? "Bara en gång till..." Inga tider att passa, inga krav, inga måsten. "Bara en gång till" utav salta vågstänk och sandlek....Sämre kan man ha det!

Lite gravidgnäll!

2010-05-01T06:21:00.000-07:00

Så här stor är bebisen nu...HALLÅ- du är ju färdig, kan du inte bara se till att ploppa ut snart. Vi lever på 2000-talet, och ändå är det ingen smart forskare som kommit på ett sätt att korta ner graviditeter. Ok, jag är glad att jag inte är en elefant, de är väl dräktiga i en sisådär två år eller ngt, men jag liknar faktiskt en. Elefant alltså. Så kanske, kanske att bebisen misstar mig för en elefant mamma och tänker stanna där en bra bit in i nästa år me....Nä, jag vet, var sak har sin tid, bebisen kommer snart, passa på att vila bla bla bla. Men har man 3 barn så hinner man inte vila, vila planerar jag att göra när minstingen fyller 18 och jag kärleksfullt men bestämt byter ut alla lås i huset. Vila planerar jag att göra när jag har fyllt 50, och då gärna med ett glas vin i handen. Jag är för ung för att vila! Har för mycket energi! Vill ut och räfsa land, vill städa, skura, bygga altan- göra allt! Jag som inte ens ser mina egna fötter och har en rygg som går av på mitten.... Att vilja, men inte kunna- så frustrerande! Till råga på allt ringde jag min kompis i Sandared precis- ja, du vet exakt vem du är- och grrrr vad arg jag blir när jag hör hennes hurtiga stämma -hinner inte prata nu vännen, jag är ute och bleker altanen! HALLÅ! Jag vet inte ens hur man gör när man bleker en altan. Ringde min andra, inte fullt så trädgårdshurtiga kompis och sökte tröst och förståelse. Hon försökte pigga upp mig och sa att när vännen i Sandared var höggravid var hon säkert inte heller ute och byggde altan. Men vad jag kan minnas var det precis det hon gjorde! Buhuhu, det är bara jag som blir fet och orörlig när jag är gravid. Mina andra vänner fastnar för avocado och jordgubbar, jag fastnar för lakrtis och jordgubbsglass! Men nästa år DÅ! Då är det jag som häller upp ett glas vitt vin, slänger ihop en nyttig sallad och går ut och bleker altanen....hur nu man gör det? Men räkna med att jag tänker ta reda på det!

Måste ha- måste ha- måste ha!

2010-04-29T00:16:00.000-07:00

Hmmmm, vad var det nu jag skrev om i förra inlägget? Jo, just det, överkonsumtion...Hmmm men det gäller väl inte mig? :) Nä, det tror jag inte, så därför bara MÅSTE jag åka till Gekås nu i helgen, efter att jag på deras blogg sett att de fått in massa marina saker. Åhhh, den lyktan skulle passa superfint på vår nya altan, den korgen passar perfekt i min marina hall, den duken...den lampan...ja, ni vet... Och så har jag ju världens bästa svepskäl att åka dit, Vi ska ju faktiskt ha bebis om en månad och bebisen MÅSTE ju ha ett nytt påslakanset, kanske en mysig snutte, ett startset, en söt mössa, en napp... så det är ju givetvis så jag lägger fram det till min käre man, det är ju hans barn me, så det är nödvändigt för bebisens existens att vi lägger 5 timmar, minst, i Ullared på fredag eller lördag. Aldrig att han misstänker att orsaken till att jag lockar dit honom är mitt ha-begär inför dessa perfekta förvaringskorgar...Alldeles för sent kommer han inse min lömska plan, när han går mot bebis-avdelningen går jag till present-avdelningen. Han vänder sig om och säger -men älskling, vi skulle ju köpa allt det där som bebisen behöver först. -Äsch, strunt i bebisen, det finns väl saker den kan ärva på vinden, kom nu istället så går vi och tittar på lite inredning älskling...man vet ju aldrig vad man kan hitta..... Fast jag vet, jag vet precis ....mo ha ha ha ha!

Överkonsumtion i Slit-och-släng samhället

2010-04-18T12:26:00.000-07:00

Idag var vi på tippen för att slänga lite gamla buskar och annat som får se sig besegrade nu när det ska byggas altan på framsidan. Men som ni kan se på bilden så var vi inte de enda som hade vägarna runt återvinningsstationen idag. Helt galet trångt, och alla skulle backa med sina släp samtidigt åt olika håll (oftast var det tanten som hade fått gå ur bilen och ställt sig bakom för att vinka eller visa STOP) Ibland, och det såg rätt kul ut måste man säga, tog tanten tag i släpet och försökte stanna det med sina bara händer, precis som om hon glömt hur man ropar. Vissa av dessa bilförare kunde nog passa rätt bra in i programmet "Sveriges sämsta bilförare".

Men det är ju helt GALET var folk slänger. Inte bara buskar och gamla träd, som gör sig alldeles utmärkt som återvunnen energi, utan massa användbara saker. En sakletare som Pippi skulle skatta sig lycklig om han/hon fick rota runt bland alla dyrgripar. Cyklar som kanske bara saknar ett däck, diskmaskiner som går att laga med några skruvar, möbler som bara behöver lite färg och kärlek... Men är man helt oskyldig själv? Fundera. Har du ALDRIG slängt något på tippen bara för att "det är så mycket enklare än att laga/sälja". Jag får nog krypa till korset och erkänna att det hänt..kanske en...eller nåja, två-tre gånger. Vi handlar som aldrig förr, överkonsumerar, tar nya Blanco lån, köper lite mer, lånar lite, köper...ekorrhjulet snurrar. Och så slänger vi. Visst, det är befriande att rensa och slänga, men fundera på nästa gång om det du slänger skulle kunna komma till nytta någon annanstans. För helt plötsligt kanske vi konsumerar mer än vad jorden klarar av....Är det värt det?

På upptäcksfärd!

2010-04-08T03:15:00.000-07:00

Skönhet ligger i betraktarens ögon sägs det och visst ligger det något i det. Som häromdagen när vi var ute och promenerade. Lillan började peka och ropa "dä" "dä" vilket betyder att hon hade sett ngt spännande och ville titta närmare på det. -Men gumman, sa jag, det finns ju ingenting att titta på där, kom så går vi vidare! Men hon envisades med sitt "dä" och pekade på ett träd med torra fjolårslöv som darrade i vinden. Vi gick närmare och hon slutade ropa utan satt stum av förundran över trädets dansande löv. Just där, i hennes ögon, var trädet det vackraste som fanns för henne och löven kanske var dansande ballerinor eller spelande klockor, vad vet jag? För tyvärr är det så som en vän skrev till mig när jag messade bilden till henne, att förmågan att se det vackra i små saker har en tendens att växa bort med åren. Vi skyndar oss fram i livet och hinner inte lägga märke till fjolårslöv som kanske försöker fascinera oss med sin knastrande vårdans. Det är genom sina barns ögon man får glädjen att återupptäcka dessa hemligheter, och det är värt mer än alla skatter i världen!
"I en värld full av kosmiska under, ser barnet det vi inte ser, ett löv som en vindpust gjort sönder, blir en ängel som dansar och ler...." Ta vara på de små ögonblicken- de kan vara större än vad du tror! Ha en mysig dag allihop!

Fest, fest, fest i Jerusalem!

2010-04-01T23:58:00.000-07:00

Min son (och tidigare även min stora tjej och snart min lilla) går ju på Kyrkbackens förskola i Harplinge. -Va? Kristet dagis, kan det vara något? Det hör man allt för ofta när andra föräldrar frågar. OM! Svarar jag och tänker ofta motsatsen, kommunalt dagis, kan det vara ngt? Allt som oftast förknippar man ju kristna dagis/friskolor mm med ytterligheter, tänk Knutby och andra extrema platser. Men när man tittar på de värderingar och grunder som Kyrkbackens förskola bygger på så inser man att det handlar om vanlig, hederlig medmänsklighet. Så som du vill att andra ska vara mot dig så ska du också vara mot dom, och det är i det klimatet jag vill att mina barn ska växa på dagarna. De har fadderbarn som de samlar in pengar till, de grillar korv med vaktmästarna bortanför kyrkogården, de matar guldfiskarna i minneslunden och de VÄXER till att bli fantastiska små omtänksamma individer. Nicke Nyfiken blandas med Barnens bibel och Imse Vimse Spindel med Det lilla ljus jag har. Utflykter till Wapnö och ko-klappning varvas med Minigudstjänster och uppträdande på familjegudstjänster.
Just dessa minigudstjänster är helt fantastiska! Som i torsdag. Harplinges församlingspedagog Ulrika höll i en helt underbar minigudstjänst, eller Guds Lekstuga som de kallas för. Hit kommer dagisbarnen, andra föräldralediga med sina barn och alla som vill! Skärtorsdagens tema var givetvis Påsken. Man sitter längst fram i kyrkan på små kuddar eller stolar och kommer nära inpå. Och istället för att prästen, ursäkta Peder, ska mässa om kristi död och uppståndelse, tar Ulrika och spelar upp en dockteater för barnen, där Jesus och hans lärjungar bestod av toapappersrullar :) Barnen är hela tiden delaktiga i berättelsen, Ulrika berättar med en oerhörd inlevelse och Haplinge Kyrka förvandlas till Jerusalem, Golgata och Getsemane trädgårdar. Berättelsen varvas med massa sång, dans och rörelser. Man känner hur glädjen sprids bland barnen när det delas ut trummor och marackas.
Det spelar inte så stor roll vad man tror på. En del tror på Allah, andra tror att Jesus dog och uppstod för våra synders skull. Vissa tror på påskharen och andra tror på stjärnorna. Jag tror på att barn som vistas i en positiv och varm miljö, med sunda värderingar och tankar, växer upp till kloka omtänksamma individer som känner medmänsklighet och tolerans. Det tror jag på! Glad Påsk där ute allihopa!

Morgontankar kring en tappad smörgås

2010-03-24T01:12:00.000-07:00

Ibland i livet har man stunder då man känner att man bara faller. Att allt bara blir fel, går åt pipsvängen. Men det är inte hur man faller som räknas, utan hur man landar. I morse tappade stora tjejen sin smörade smörgås i golvet och konstaterade glatt att -Det gjorde inget mamma, för den landade med den bra-iga sidan upp! Hon har ju så rätt, så länge man bara landar med den bra-iga sidan upp så spelar det egentligen ingen roll hur högt fallet var. Barns tankar kan vara så enkla, men säga så mycket! Kram

Gourmetmat!

2010-03-22T05:02:00.000-07:00

Mmmmmm vad det är mysigt när alla barnen är i huset! Full rulle och kaos hela dagarna! Men så var det det där med menyn....Alla som känner mig vet att mat är inte min starka sida... Visst, det är kul att äta, men att laga... Och ja, jag erkänner, jag kanske anpassar mig en aning för mycket till barnens önskemål, de ska äta det som serveras och bla bla bla bla tycker många, men jag väljer mina fighter. Och just fighterna vid middagsbordet är inga jag prioriterar. De äter bra, variationsrik mat på dagis/skola och därför låter jag dom vara kanske lite FÖR kräsna här hemma. Idag så serverades till lunch falukorv (extrapris på MAXI :) i form av korvstroganoff. Mums kanske du tänker, men tänk om. Här får nämligen INGEN och då menar jag absolut INGEN paprika finnas i grytan för "vi älskar inte paprika", inte heller ngn lök. Och dottern är allergisk mot mjölkprotein, så Oatley havregrädde och ketchup är de ingredienser som simmar runt i grytan bredvid korven. Till detta pastaskruvar som dränks i en sörja av rosafärgad havregrädde. Sonen åt två stora portioner och intygade gång efter gång att jag gör bäst mat av alla! :) Ha ha, inga stora krav, här behöver man inte vara ngn mästerkock för att få stjärnor av provsmakaren! Och när jag upplyser honom att resterna tar vi till middag ikväll, eftersom barngympan upptar hela eftermiddagen/kvällen och ingen orkar laga mat när vi kommer tillbaks spricker han upp i ett stort leende, men tillägger oroligt -Ingen paprika då heller va? -Nä, lilla älskling, ingen paprika, ingen lök och ingen smak heller för den delen. Bara vanlig, hederlig ketchupsörja med rea-falukorv....Precis som dom vill ha det!

Nedräkning? Öhh, nej tack, har inte tid...

2010-03-17T23:34:00.000-07:00

Igår var vi hos min härligt sprudlande barnmorska. Hon säger sådär hurtigt och glatt att "då är det snart dax för nedräkning för er då :D. Nej, nej svarar jag lite paniskt samtidigt som jag håller koll på 11 månadersbebisen som undersöker vagnen med alla instrument som står parkerad bredvid gynstolen...bläää. Det går inte, inte än liksom. Jag har ju precis börjat min graviditet :O Vart tar tiden vägen??? Var ju inte längesen jag gjorde det där testet. Visst, många par gör testet tillsammans, eller så slår tjejen in testet som ett litet paket till sin man men inte vi inte. Medans min 4 månaders bebis låg på golvet och jollrade kollade jag testet, konstaterade att wow-bebis på G och messade min man på jobbet -Ska vi köpa ny bil? Varpå han svarade -Är du gravid? Och jag -Japp. Det var liksom det. Sen pratade vi inte mer innan han kom hem på kvällen, och då pratade vi nog mest sömnmetoder och matning av bebisen på golvet. Bebis i magen är liksom lite bortglömd.
Men så igår blev man påmind av en hurtig barnmorska:) Och så upp på britsen för att leta hjärtljud. Och varje gång man hör ljudet av ett framrusande lokomotiv så måste jag ju erkänna att man får en härlig känsla i kroppen. Man blir uppfylld av mammahormoner. -Älskling, lyssna på vår bebis! Säger jag lite romantiskt. Men märker att han har fullt upp med lillan som ÄTER upp den vita tandläkarplastmuggen som var till för att dricka ur. Nåja, jag ligger där och njuter i alla fall av ett litet hjärta som slår alldeles precis som det ska! Häftigt, härligt! Det ÄR underbart att vara gravid, en otrolig upplevelse att få bära ett barn inne i sig, men tiden behöver inte rusa i väg för jag vill hinna njuta lite av min mage också. Tycker lite synd om männen som aldrig får uppleva den känslan. 4 barn... det trodde jag aldrig för 10 år sen, men där ser man, livet spelar en små spratt:) Det är bara att tacka och ta emot!
Ps. Igår fick jag ett fång tulpaner av min man när han kom hem för att han tycker att jag är en fantastisk mamma till vår dotter, om vi fortsätter i det här tempot får han snart köpa en hel blomsteraffär åt mig ;)

UNDERBART!

2010-03-12T22:58:00.000-08:00

I dag är det julafton! Julafton för oss som ÄLSKAR melodifestivalen!!!! Kritikerna har fel- årets startfält är ju hur bra som helst! Har spenderat morgonen med youtube och en låtsasmikrofon. Det är ju som den gottaste godispåsen att rocka loss till alla musikaliska karameller. Och så svårt att ha en favorit... Ola är ju snygg, låten bra, men Eric...oj, oj, sexig man dränkt i vatten och låten både svängig och sätter sig direkt. Men å andra sidan gillar jag det där oskuldsfulla i Timoteij, det där ursvenska, eller Salem och hans härliga textrader... Så jag är helt säker på att en bra låt kommer vinna (om nu inte Pernilla står som segrare iofs) men vinner rätt låt??? Nej, nej, rätt låt är redan utslagen- Kalle och hans Orsa spelmän. Så UNDERBART att lyssna på låten på repeat och riktigt kunna känna doften av midsommarbröllop i Dalarna, spelmän och näcken som lockar i bäcken. Men det är klart, om nu Willy ska gå och vinna Let´s dance så kan ju inte "gubbarna" ta över helt ;)
Hur som helst, spännande blir det i alla fall. Vi laddar med hemmagjorda hamburgare, popcorn och låtsasmikrofoner. Må bästa man/kvinna vinna..men Kalle, jag saknar dig!

De ä bare å åk....????

2010-03-11T03:46:00.000-08:00

Nä, så enkelt är det minsann inte. Vi har de senaste månaderna kollat runt på 7-sitsiga bilar. Vi kan absolut INGENTING om sådana (HALLÅ- min man var singel i 31 år och så helt plötsligt har han tre, snart fyra barn att ta hänsyn till) Den värsta chocken har lagt sig, så i lugn och ro har vi nu letat bilar. Vi vet ju vad vi vill ha, på ett ungefär...kanske...eller inte alls? Den ska vara stor så 6 personer slipper trängas. Men varannan vecka är vi ju bara 4, så inte för stor. Den drar givetvis bensin, men helst inte för mycket. Den ska vara praktiskt, automatväxlad, helst snygg (mest min tanke) och gå att packa full med vagnar, resesängar och annat småbarns tillbehör!

Och månaderna går....veckorna går. Lillbebis i magen sparkar, vrider och vänder sig och gör sig påmind. Snart kommer han ju ut, tiden går supersnabbt. Och vi har inte ens plats för att köra hem från BB om alla barn är med :( Nä, dax att ta sig i kragen. Möjliga bilar är Renault Espace, Peugeout 807, citroen c8 och chrysler. Men bde 807 och C8 känns nästan för små när 6 säten är uppe och man packar för en helgs övernattning. Chryslern är superfin, inte dyrare än ngn annan, lyx-känsla, men rykten gör gällande att går minsta lilla grej sönder så är vi helt plötsligt uppe i hiskeliga summor :( Hatar att byta bil! Hur man än gör blir det tokigt känns det som!

Men så igår dök mannen på en Renault på blocket. Har gått lagom många mil, kamrem bytt, fullservad, snygg färg (enligt mig) lite större än C8 men mindre än Chryslern. Känns som "vår" bil...Men, men, vi får se....Kanske ångrat mig redan ikväll.

Ska kanske kolla runt på blocket efter cyklar istället :) Inte lika dyrt = inte lika ångestfyllt. Och cykelsemestrar är ju både billigt och hälsofrämjande! Ska bara presentera idén för mannen först...Återkommer med resultat!

Ätstörningar!

2010-02-08T01:34:00.000-08:00

Åh vad jobbigt det är med dessa ätstörningar! Alla ni som har eller har haft en tio månaders bebis som har kommit på idén att "om inte jag får en egen sked att äta med så ska jag minsann inte äta alls" vet precis vilka ätstörningar jag pratar om. Eftersom mina mål (frukost, lunch, mellis och middag) sammanfaller med bebisens så är min matro nu reducerad till 0! Snacka om störningar vid ätning när man helt plötsligt får ett lass gröt över sig, eller potatismos och mosat kött kastas ut över hela ens tallrik. Jag vet, jag vet, det är utvecklande för barnet att äta själv, det är utvecklande för motoriken bla bla bla bla- MEN VAR ÄR MIN MATRO! Och snart, alldeles snart sitter man med en ettårs bebis som "kan själv" och en nyfödd bebis som vill ammas precis när man själv har hällt upp sitt rykande te....Då snackar vi helt plötsligt ätstörningar upphöjt i två :) Så kanske ska jag inte beklaga mig nu utan njuta av lugnet ett par månader till? Och om en sådär tre år äter väl alla själva åtminstone???? Då ska jag njuta av min kalkonsmörgås på morgonen och minnas med ett leende hur den smakade då den var täckt av ljummen gröt och babyslem.... Top Chef- here I come!

Ett år äldre...

2010-02-04T23:51:00.000-08:00

Åhhhh vilken fantastisk födelsedag jag hade igår! Faktiskt en utav de bättre! Jag saknade så klart min trollungar som är hos pappa den här veckan, men fick ändå en liten dos av gos då jag träffade sonen på minigudstjänsten. Minigudstjänsten är till för oss hemmamammor och där bjuds det på fika,sång, dans med barnen och massa tända ljus. Fantastiskt stämningsfullt, även om allt är anpassat till barnen. Det var lite trångt att ha både bebis och son i knät + en mage som börjar göra sig allt mer påmind, men finns det hjärterum så finns det.... osv :)
Resten av dagen gick också i mysets tecken och när mannen kom hem hade han varit inne i stan och köpt med sig mat! Mums! Jag fick också en STOR härlig papperspåse fylld med massa härliga saker från Body Shop- min favorit-lyx affär! För mig är en god duschkräm och en härligt doftande bodylotion mer lyx än ett diamanthalsband! Så kvällen avslutades med en lång dusch och massa SPA- krämer!
Hur känns det då att bli 32? Det roliga är att jag känner mig fortfarande ung! Jag är precis där jag vill vara i livet. Jag har en utbildning som jag är stolt över och känner att jag har gjort rätt yrkesval i livet, jag har ett hus som jag stortrivs i, en man som jag älskar överallt annat (det tog ju ändå 30 år att hitta honom) och en helt fantastisk familj! Klart jag saknar mina barn när de inte är här- men om inte min familj hade förändrats för två år sen, hade aldrig lilltrollet dykt upp i mitt liv! En helt fantastisk liten minimänniska, som tar sina första stapplande steg, säger "katt" till allt och ler med hela ansiktet. Och i min mage gror ännu ett litet människoliv. Har ingen stress över ngn biologisk klocka som tickar, den är mer som en alarmklocka -HALLÅ! NU RÄCKER DET VÄL ÄNDÅ! ;) Men vem vet...jag är ju fortfarande ung :D
Vet att jag är oerhört lyckligt lottad- har underbara vänner som bryr sig om mig och är älskad av man och barn...vad mer kan man begära? Det är nu man ska stanna upp en stund och bara njuta av nuet- ett år äldre, ett år klokare? Nåja, åtminstone ett år vackrare (med mammakilon, påsar under ögonen och allt :)

Fascination!

2010-01-31T11:20:00.000-08:00

Jag älskar hajar! Dessa fantastiska varelser som majestätiskt, långsamt glider fram genom vattnet.... I helgen var jag och hela familjen på Universeum i Göteborg, och där kan man tryggt stå en meter ifrån en blodtörstande best och se hur dödens käftar sveper förbi längs med fönsterrutan. Eller nåja, så vidare blodtörstig såg han faktiskt inte ut, mest uttråkad av att simma runt, runt, runt i oceantanken, inspärrad i ett akvarium istället för att leva i det stora Blå. Och hans förfäders dödliga käftar såg rätt så oskyldiga ut där han simmade mitt i ett levande smörgåsbord. Men tänk....tänk att få möta honom i hans rätta element.... Inte inspärrad i en bur. Att se honom långsamt simma fram ur skuggorna, bli större och större, torna upp sig likt en lieman ur havsdjupet. Med all sannolikhet skulle man inte vara lika kaxig som man är bakom decimetertjockt akvarieglas, och säkert skulle hans ögon inte lysa av tristess, utan lysa som de gör på ett rovdjur på jakt. Visst är det fantastiskt att man kan gå runt och titta på dessa djur, lära sig mer om dom och tryggt komma riktigt nära. Men tryggheten skapar även en form av uttråkning, säkerligen inte minst för hajen. De som kanske skulle vara bytet blir betalande åskådare. Vi tittar, applåderar och går stilla vidare, längtar bort till caféet och pannkaksbuffén. Undrar vad hajen tänker? Vart längtar han?

Endast den tama fågeln har en önskan- den vilda flyger redan....

Solsken!

2010-01-23T02:19:00.000-08:00

Ibland behövs det så lite, så lite för att förvandla en lördag till en lyx-dag! I dag verkar vara en sådan dag! Jag fick vakna av mig själv halv 9! (Alla med bebisar hemma vet hur sällan det händer) för min snälla man hade gått upp med vår morgonpigga dotter. EN lååång frukost med färska frallor från Börjes och en dusch på det! Som en ny människa. Resten av dagen går också i lyxens tecken, för kl 4 ska jag och en kompis träffas på Harrys, äta smarrig middag, skvallra om allt och inget och sen gå och titta på Avatar. När vi kommer hem hoppas vi att männen, som ska tillbringa kvällen tillsammans, har lyckats få småbebisarna att somna så vi kan fortsätta vår lyxkväll i soffan med ett glas vin för dom o-gravida och en stor kopp te för dom gravida :D
Alla småbarnsmammor borde få en lördag i lyxens tecken, för sen när veckan drar igång igen så har man tusen gånger mer energi till att vara den bästa mamman i hela världen!

Solsken ute och solsken inne!

Inga ord....

2010-01-12T10:43:00.000-08:00

Inga ord är tillräckligt stora eller vackra för att beskriva den känslan man får när man ser sin bebis...Inte är det första gången, andra eller tredje...inte heller fjärde eller femte eller sjätte..jag tror faktiskt att sammanlagt med alla extra kontroller genom alla graviditeter är jag nog uppe i 11 ultraljud :) Helt galet juh! Men ändå, varje gång ligger man där, helt förstummad och överväldigad. Att se det lilla hjärtat slå, att se den vifta på händer och fötter, att tydligt kunna se att jo, det verkar finnas två hjärnhalvor, 4 hål i hjärtat, en hel ryggrad..saker som man egentligen tar för givet, men som , var sak för sig, är ett naturens underverk, en liten liten del av ett stort och fantastiskt mirakel. Kanske låter högtravande och överdrivet, men alla ni som varit med om detta vet precis vad jag menar. Jag vet, det finns inga garantier för något, inga färdiga svar om hur det kommer sluta, ingen som riktigt kan säga när liv uppstår eller när det kommer ta slut. Men just nu tänker jag njuta av att vår bebis i magen verkar må bra och njuter av sin något flytande tillvaro. Tänk om han visste hur mycket vi längtar tills vi får träffas! Simma lugnt!

Inredning a la Maria Montazami!

2010-01-04T08:03:00.000-08:00

Jag älskar att inreda barnrum :) En liten, liten del av mig börjar skarpt misstänka att en av de stora anledningarna till varför jag skaffar barn är för glädjen att inreda barnrummen ;) Ha ha, nä skämt åsido, alla ni som har inrett barnrum vet hur superduperkul det är att verkligen tänja på alla gränser vad gäller färger och former. Enligt mig ska barnrum vara färgrika, lekvänliga och mysiga. IKEA är ju drömmen för en medelSvensson inkomsttagare som mig- men med lite fantasi, en snäll vän som håller i målarpenseln och lite galna idéer blir det hur bra som helst! Här kommer lite smakprov på två utav barnrummen. Minsta tjejen har fått sitt rum inspirerat av sin pappas barndom och uppväxten på en bondgård i djupaste skogarna i Småland. Kossor i massor, och grönt överallt!

Min lille kille bor mitt i ett hav. När han somnar brukar han säga att det är som att sova mitt ute i vattnet :) Han är omgärdad av hajar, bläckfiskar, maneter och fiskar, både på väggarna och i taket. Men, som sagt, detta hade inte varit möjligt utan min fantastiska kompis som målar bättre än självaste Michelangelo :) Och skulle det nu bli fler barn i det här huset är nästa tema redan bestämt- Lejonkungen/djungel tema...eller kanske rymden...eller kanske Barbappa..eller kanske...ja, ni märker ju själva, bäst att vi skaffar en två- tre stycken barn till...

Fantasin har inga gränser!

Nytt år- nya tag!

2009-12-28T10:10:00.001-08:00

Städrus! Något händer med mig precis dagarna efter jul- man blir som pånyttfödd och vill fylla sitt hem och sitt liv med nya, härliga saker. Ut med det gamla, organisera, fixa och sen...sen kommer belöningen...En tripp till IKEA, organiserade hyllor, garderober och leklådor. Nya vårblommor, ett fång tulpaner i klara pastellfärger, vårdoftande såpavatten som sprider sin glans runt om i huset. Ut med gamla tomtar, granar och ljusstakar. Ut med amaryllis och julstjärnor- in med solsken och vårvindar!
Ok, riktigt så fort kanske det inte blir vår, men om man hjälper den lite på traven inbillar jag mig åtminstone att det går lite lite fortare tills de första snödropparna syns utanför fönstret...
Ring klocka ring, i bistra nyårsnatten! Ring ut det gamla och in det nya! Ring, klocka ring....

JAG VANN!!!!

2009-12-16T11:31:00.000-08:00

Jag är numera stolt ägare till denna underbara tavla, där konstnären själv kommer skriva in lillans namn. Underbart att vinna en tävling utan att fuska ;) och där priset dessutom är en helt fantastisk ängel som ska hänga över lillans säng och vaka över henne. Jag är så glad just nu och inte ens dagens släng av magsjuka kan få mitt humör att försämras!
Ett stort tack till konstnären Petra och till min vän som hade utlottningen på sin blogg- den är verkligen uppskattad!

Årets julklapp!

2009-12-10T08:37:00.000-08:00

Ville bara visa upp vår (ko)nstiga bebis första julklapp- en råmande, gungande kossa modell större :) .... Det är ju i alla fall jul, ett ypperligt tillfälle fär föräldrar att leva ut alla sina barndomsdrömmar. Vet iofs inte om jag drömde om kossor när jag var liten, men söt är den- håll med om det :D

Skogsmulle och adventspynt!

2009-11-28T09:41:00.001-08:00

I torsdags var jag och storshoppade på Plantagen inför 1:a advent. Julstjärnor, amaryllis, mossa, silverkottar, dörrkrans och annat nödvändigt för att komma i rätt adventsstämning. Jag hade planerat att även inhandla granris, men upptäckte till min fasa att för 50kr får man en liten kvist som knappast ens kan räknas som grangren. Möjligtvis en bebisgrangren. För att få tillräckligt till att lägga framför ytterdörren skulle jag behöva punga ut med en smärre förmögenhet. Tänkte, i mitt stilla sinne, att det räckte att jag skulle berätta för mannen att mitt lilla adventspynt gick på närmare 700kr...man behövde ju inte spä på det ytterligare. Och bor man på landet har man ju hela skogen som förråd! Sagt och gjort.

I dag blåste det kalla, västliga havsvindar och solen var täckt med en molnslöja som hindrade alla varma strålar från att leta sig ner. Men glad i hågen tvingade jag på mina barn overaller (hotade med totalt dataförbud+indraget lördagsgodis om de vägrade följa med...) Och så traskade vi ut i Harplinges storskog. Som tur är hade lillan en terränggående vagn och barnen sicksackade mellan björkar, asp och lönnar. Men var sjutton fanns granarna??????????????? Någon tall hittades, varpå dottern tyckte mannen skulle klättra 15 meter upp för att få tag i ris, men märkligt nog tyckte inte mannen detta var en speciellt bra idé. Vi letade och letade, kallare och kallare var det. Och just då så kändes de där 200kr som jag kunde sponsrat Plantagen med inte så mycket i alla fall. Men barnen tyckte det var kul med allt granletande och så plötsligt... Plötsligt fanns den där. Dold mellan karga lövträd. En liten liten granbuske, alldeles för ynklig för att kallas träd. Men ändå. Tillräckligt mycket ris på. Att det möjligen kan vara olagligt att rensa träd från dess grenar bortsåg vi ifrån, får plantera ett nytt till våren. Men å andra sidan var det så litet och ynkligt att den knappast kan räknas alls....

Några smärre skärsår och förfrysningsskador senare låg riset prydligt placerat framför ytterdörren! Nu kan julen komma inom dörren! Stig på, stig på!

Tradtioner och pyssel

2009-11-22T07:01:00.000-08:00

Traditioner är till för att följas!

Jag tycker att traditioner är oerhört viktigt. I det samhället vi lever idag, det räcker ju bara att se på sin egen modernt konstallerade familjesituation, så tror jag att traditioner bidrar till den där tryggheten som är så viktig. Redan i september börjar mina barn prata om paketkalendern, precis som jag gjorde när jag var liten. Tyvär måste jag ändå erkänna att jag fuskar. När jag var liten gjorde min mamma kalendrar till mig och min syster, men då var det små lappar i. Där stod det t.ex titta under trappan, sen när man kom till trappan låg där en ny lapp -Ha ha lurad! Titta i ugnen! Och så höll det på. Lapp efter lapp efter lapp. Klampet av springande barnafötter ekar väl än på Ljungstigen.

Jag kör enbart paketvarianten- inga lappar. Och- insåg jag idag när jag slagit in alla 48 paket- i år heller inget godis som "utfyllnad". I år har resorna till Ullared varit ganska så många och där har diverse småsaker inhandlats. I kalendrarna i år finner man bl.a bilar, glitterlim, skärp, badskum, magiska handdukar, hårspännen, läppbalsam, reflexer, små kramdjur, strumpor och massa annat smått och krimskrams. För det är ju det det är egentligen. Mest krimskrams som blir liggande i en låda (men badskum, strumpor och reflexer måste väl ändå anses som "nyttogrejer")? Men att se barnens ögon när man hänger upp kalendrarna siste november- det är obetalbart! Tindrande barnaögon som vet att när kalendrarna hängs upp betyder det att snart, snart så kommer julafton som de väntat ett år på! Traditioner och rutiner. Så viktigt i denna stressade värld. Min kompis A som precis ringde tyckte att hon hade varit mycket smartare än jag och köpt en färdig playmobil-kalender, vilket besparar henne några timmars inslagning. Det passar säkert många, men inte mig. Julen är traditioner och tills den dagen de fyller 18 kommer mina barn alltid ha en kalender hängande över sin säng- det är ett som är säkert!

Ps. Ni som tycker att jag är taskig mot minstingen i familjen som inte får någon så vill jag bara säga att vi har en ett-års gräns för kalendrar! Någon måtta får det allt vara!

En lycklig dag!

2009-11-14T09:36:00.000-08:00

Det gäller att ta tillvara på de där dagarna då allt faktiskt rullar på av sig själv. De där dagarna som man önskar skulle komma lite oftare när man allt för ofta istället befinner sig i magsjuke-snor-och feber träsket...Det hände egentligen ingenting spektakulärt idag, men ändå var det en lycklig och lyckad dag!

Alla barnen sov till 8, lilltjejen hade en härlig natt och sov mer än hon var vaken! Till frukost avnjöt vi färska frallor från Börjes konditori, kondiset i Harplinge där Gyllene Tider satt och knåpade ihop många av deras största hits. Efter frukost bar det av till småbarnsförälderns paradis- MAXI! Till på köpet hade vi lyckats knåpa ihop en bonuscheck på 100 kr vilket räckte till 4 fantastisk söta kramdjur som höll barnen sysselsatta genom hela storhandlingen (att detta betyder att vi, hemska tanke, har handlat mat för 10 000 försöker man förtränga)

Väl hemma gjorde vi en fantastisk middag med lax, bönor och fullkornspasta dränkta i rapsolja och pressad citron... MUMS! Inget gnäll, inget skrik och inget bråk, nästan som taget ur en sån där dålig reklamfilm som är dubbad från tyska till engelska till svenska...och sen tillbaka till tyska...
Mannen krattade löv efter lunch och jag och barnen tog varsin dammtrasa och dammade hela huset. Så oerhört befriande det är med ett dammfritt hus! I och för sig sprayade sonen ner hela sitt rum med toaspray så att det rann längs med skrivbordet och ner på golvet- men vad gör det? Nu luktar hela rummet av härlig citron åtminstone!

Eftermiddagen avrundades med en härlig promenad med en vän och nu har middagen med chiliconcarne precis avnjutits. För många kanske detta låter som en oerhört tråkig dag. En trist dag i ett inrutat småbarnsliv, och hur kan en storhandling eller en damminsats göra en dag lyckad? Men jag tror att en sak man får på köpet som småbarnsförälder är att man är nöjd med så lite. En dag som flyter på utan några större orosmoment är en lyckad dag. Och en lyckad dag är en lycklig dag! Nu ska vi slå oss ner i soffan, äta en smaskig fruktsallad och titta på Körslaget. Ha det gott därute och ta hand om er!

Vintertid=sjukdomstid!

2009-11-10T02:56:00.000-08:00

Jaha, då var den här igen. Lika säkert som tomten på julafton eller sillen till midsommar. Jag pratar om den årliga omgången av magsjuka som verkar drabba oss småbarnsfamiljer MINST en gång per säsong (för några år sen tog den tre vändor över samtliga i familjen innan vi blev av med den).
I svininfluensatider verkar det som om man glömt bort alla andra sjukdomar, och min första tanke när min dotter vaknade inatt och sa att hon hade ont i magen och måste kräkas var "oj, magont är ett tecken på nöff-influensa- måste vara det!" Ingen logik i det tankesättet, men media har väl sin beskärda del i ens tankebanor. Men sen slog det mig att alla andra sjukdomar faktiskt inte tar semester utan finns där ute och bara väntar på att slå till. Nu har vi uteslutet influensa och håller oss till magsjuka. Jag har matat med avslagen Cola- precis som mamma gjorde när jag var liten, och skrållan har ätit lite lite vitt bröd. Peppar peppar verkar det som om det stannar kvar. Och apropå peppar, måste skriva upp peppar på handlelistan, vitpeppar sägs ju ta död på magsjukebakterier.
Nu ska jag krypa upp i soffan och kolla på Bolt med min lilla sjukling..med spyhinken nära till hands. Visst är livet som småbarnsförälder helt underbart?! Lite magsjuka kommer ju på köpet...och så länge alla djuriska influenser håller sig på avstånd så känns livet ändå helt OK.
Nöff nöff!

Möte med en ängel!

2009-11-06T04:25:00.000-08:00

Idag träffade jag en ängel, han heter Petter och kom som en skepnad iförd vita kläder! Petter är snäll, omtänksam, varsam, ödmjuk, lyhörd, varlig, försiktig, omhuldande och alldeles alldeles underbar....
Petter tog med varsam hand och öm blick hand om mig när han såg min rädsla och oro. Han lugnade mig och talade försiktigt med små bokstäver för att inte skrämma. Han var en sån ängel som måste vara hitsänd för att hjälpa såna som mig, för jag vet att vi är fler därute som lätt blir rädda, oroliga och darrande bara vid tanken.
Petter är min tandläkare vid folktandvården, och det är nästan, men bara nästan, att man hade hoppats på åtminstone ett pytte-pytte hål...För nu får jag inte träffa honom förren tidigast om ett år igen :(
Änglar finns! Mitt ibland oss, och till och med på folktandvården- det trodde ni kanske inte :D

Det var en gång...

2009-11-04T05:49:00.000-08:00

Det var en gång en liten liten prinsessa som föddes i ett land långt uppe i norr...Prinsessan var liten, snäll, söt och sov mest hela dagarna. Snipp snapp snut, så var sagan slut...
Nu har prinsessan förvandlats till en liten varulv som på nätterna är på jakt efter ...ja, inte vet jag, men sömn är det i alla fall inte...Den här lilla 3 kilos prinsessan som nu väger 9 kg använder nätterna mest till att äta, snurra runt, äta lite mer, tappa nappen, snurra, äta lite till...
Oj, då sa svärmor, då har ni inte sovit på flera veckor ordentligt..FLERA VECKOR????? HA HA HA HA. Det var nog ett skämt...Alla ni som varit gravida och kissat 7 ggr per natt vet vad jag menar. Sömnproblemen börjar ju inte när bebisen föds, utan 7 månader tidigare.... Och en nyfödd bebis måste ju äta på natten för att växa...Men sen, sen vid sådär tre-fyra månaders ålder så slutar de äta på natten och allt blir ett gyllene skimmer...Så var ju mina andra barn och givetvis är alla barn lika. Men icke.
Så får man det välmenande rådet "sov lite när bebisen sover på dagen". Ännu mera HA HA HA HA. Har man tre barn, fyra katter, hus och trädgård så finns det inte att sova på dagen. Det ska lagas mat, hämtas, lämnas, hämtas igen, dammsuga, tvätta, lämna..ja, ni vet. Sen kommer kvällen och man sjunker ner på soffan i tron om att få några timmar i lugn och ro. Men då, när de stora somnat, det är då minivarulven vaknar till liv. -HALLÅ! -JAG ÅL LEDSEN! -SE MIG! -BÄHÄHÄHÄ! - GE MIG MAT! (jag planerar att passera tio kg sträcket före 7 månaders ålder..)

Men varje kväll hoppas man, och tror, och hoppas. Kanske kanske är detta natten då det vänder.. Håll tummarna! :)

Högtider/ El dio de los Muertos

2009-10-25T07:24:00.000-07:00

Högtider är inte vad de brukar vara, muttrar många i framförallt den "äldre" generationen. Och visst kan jag hålla med. Inte tänker mina barn speciellt mycket på jesusbarnet när de säger att de längtar efter jul (trots att de går på kristet dagis:) Utan det är julklapparna de vill åt. Julklapparna, tomten, snön och hela det kittet. Och inte tänker de särskilt mycket på den stackars 30-årige mannen som blev uppspikad på korset när påsken vankas, nä, nu handlar det istället om exakt hur mycket godis man får i påskägget.

Och så var nu ännu en högtid här hos oss- Halloween. Alla helgons dag- de dödas dag- men erkänn att det låter bättre på spanska- el dio de los Muertos... En högtid då de döda ska uppmärksammas och bli ihågkomna lite extra. Men inte är det det som mina barn fokuserar på- nä, glada över sina nyinköpta skelettdräkter från Gekås planerar de lördagens "bus eller godis" runda i grannskapet. Och tankarna kretsar nog mest kring hur mycket godis de kommer få ihop. Usch, tycker många. Amerikaniserat trams. Godis och bus har ingenting att göra med de dödas dag och deras minne. Visst kan man hålla med om det. Men det ena behöver ju inte utesluta det andra. Och när jag dör får mina barnbarn gärna komma till min grav och lägga godis på gravstenen- gärna iklädda skelettdräkter- för då kan jag passa på att le där uppe i himlen. Le, och äta massor av lakritsgrodor! Så vill jag bli ihågkommen!

Ha en trevlig helg allihop- tänker på er- ni som finns här ibland oss och ni som vandrat före.

With a little help from my friends!

2009-10-02T12:42:00.000-07:00

Vänskap kan ibland handla om en sån enkel sak som att skapa lite motvikt i livet!

Det spelar ingen roll om man är liten eller stor, en vän är något man alltid behöver. Jag har den enorma turen att jag har vänner som stöttar, som sprider glädje, som lyssnar, som skrattar med en, som gråter med en, som gläds med en och som alltid finns där. Vad som än händer och sker runt omkring. Ni är mina verkliga stöttepelare- utan er skulle livet te sig väldigt grått och dystert. Ta S t.ex. En helt galen tjej som alltid har fötterna upp och huvudet ner och allt bestäms sådär i sista minuten och blir alltid alldeles perfekt ändå. En tjej som renoverar hus, tar hand om bebis, läser på högskola och ändå har tid att ringa och fråga hur man mår. En tjej som med sin oerhörda osjälviskhet ger och ger till andra, men glömmer ibland att ge till sig själv.

Eller ta L som exempel .En människa som besitter en sådan entusiasm och skaparanda att man bara kan sitta bredvid och häpnas och förundras. En tjej som alltid säger vad hon tycker, som ger en sanningen, som man så väl behöver bli påmind om. Som alltid har en minut över (ok, om man inte ringer mitt i top model dvs) även om hon själv har en härlig, bullrig familj, framgångsrikt jobb och 1000 bollar i luften.

Och så har man ju A. En tjej, väldigt lik mig. Säger alltid rakt ut vad hon tycker, lite "egen" (men på ett positivt sätt :) Renoverar möbler ungefär samtidigt som hon ligger på BB, bygger altan men ändå alltid lyckas ha tid till att göra världens underbaraste middagar när man kommer förbi. En tjej som alltid är sig själv- no matter what!

Åhh det finns så många fler att nämna.... Ni ska veta att ni är oerhört viktiga för mig! Utan er vore jag betydligt fattigare! Tack för att ni finns!

Härligt med reaktioner!

2009-09-30T03:02:00.001-07:00

Visst är det härligt när folk reagerar på sådant man skriver. Men att mitt förra inlägg, i form av en dikt, skulle vara det inlägget som folk kommenterat mest, var inget jag kunde föreställt mig. Men kanske är det så att när man blottar sig och visar sina känslor det är då man berör, och det är först när man blir berörd som man reagerar. Många har frågat mig varför jag inte tar bort den första kommentaren som är ett offentligt påhopp på mig som person, och dessutom har denna kvinnan valt att vara anonym, även om det är väldigt lätt att räkna ut vem det är. Att vara anonym när man gör ett offentligt påhopp på någon tycker jag kännetecknar en väldigt svag karaktär, att man känner sig tvingad att dölja sig själv för att kunna uttrycka vad man känner och tycker är oerhört svagt anser jag. Men kvinnan har givetvis full rätt att tycka och tänka som hon gör. Jag väljer att inte ta bort inlägget för att jag älskar när åsikter blandas och mixas i en stor härlig hög. Jag är ingen människa som tar det personligt när anonyma människor kastar ur sig massa saker på en blogg, däremot diskuterar jag gärna ansikte mot ansikte med personer som tycker att man gör saker fel och orättvist.
Jag är en stark mamma som kämpar för allt det jag tror är rätt. Folk är välkomna med sina kommentarer, men vill ni att jag ska ta er på allvar så knacka hellre på min dörr. Då får ni en chans att stå för era åsikter. Någon som vågar?

Tigrinnor, tårar och tankar

2009-09-24T20:17:00.000-07:00

Till mina tigerbarn!

För er skull förvandlas jag till en tiger. En tiger som när faran hotar ryter, klös, fäktas och bits. Alla ni tigrinnor där ute med egna tigerbarn vet vad jag menar. När man gör allt för att skydda de lurviga små tigerungarna som leker, ovetandes om de faror som deras mammor hela tiden känner vittring av. För er skull förvandlas jag till den där tigern. Inget kan få komma nära som skulle kunna skada ens älskade tigerbarn. Det är tigerns instinkt som agerar. Precis som alla andra tigerbarn blir ni rädda när er mamma ryter, klös, fäktas och bits. Men var inte rädda, älskade lurviga tigerbarn. För när natten lägger sig över tigergrottan och mitt rytande tystnat i dalen kurar ni tätt, tätt ihop er nära min varma päls. Jag drar in klorna och lägger tassen om er. Min stora, varma lurviga tigertass skyddar er från nattens faror. Men vi tigrinnor, vi sover alltid med ena ögat öppet. Alltid.

Sov gott tigerungar. Mamma finns här.

På väg

2009-08-15T03:05:00.000-07:00

Häromdan började min lilla tjej inskolning på fritids och på måndag börjar skolan. Skolan... Känn lite på ordet. Borta är dagisets omhuldande och trygga värld och de tar ett litet kliv närmare verklighetsvärlden. Den som vi vuxna lever i. I verklighetsvärlden måste de klara av att ta hand om sig själva. De måste passa tider, komma ihåg läxor, fatta egna beslut. Verlighetsvärlden kan vara hård och kall, men också fylld av nya spännande utmaningar och hinder som måste övervinnas. Och det enda vi kan göra är att tro och hoppas att vi har rustat dom rätt för att möta denna nya värld. Att vi, i deras glittriga, rosa prinsessryggsäck, lyckats lägga precis rätt dos av självförtroende, klokhet, nyfikenhet, försiktighet och längtan som behövs när man går ut i världen.

En liten tjej, på väg i livet mot nya äventyr. Jag hoppas och tror att det kommer bli precis hur bra som helst!

..Han tog av sig sin kavaj....

2009-08-09T01:28:00.000-07:00

Har man tur i livet så har man en mormor/morfar farmor/farfar till sina barn som är sådär lite extra speciell. I mitt fall så bor barnens mormor och morfar lite på avstånd så de träffas inte så ofta. Men när de träffas är det alltid lite extra speciellt. Morfar har en stuga i Halmstad och varje sommar får barnen tillfälle att träffa honom lite mer. Min pappa, barnens morfar, är inte som alla andra. Han har barnasinnet kvar, och leker inte med barnen för att de vill leka, utan för att han vill :) I sin stuga har han ett ihåligt träd som är "magiskt" och där växer det Dumle och andra godsaker. Morfar får springa fram och tillbaka och smuggla in choklad i trädet och sen går barnen dit med jämna mellanrum och knackar- och det finns alltid godis i hålet.

En gång varje sommar åker vi till ett krabbfiskeställe ute i Steninge. Morfar tar alltid med torskhuvuden som bete, och alla andra barn blir gröna av avund när mina barn fiskar upp en 7-8 krabbor varje gång de drar upp agnet. Nytt för i år var också att morfar köpt speciella fiskespön, så ungarna tyckte det var oerhört spännande. Morfar har lärt barnen ett speciellt ljud hur man kallar på krabborna, som låter "kurr kurr", så där ligger de alla på mage och ropar ner i vattnet, gissa om det ser kul ut ;) Har man med morfar behövs ingen håv. Han sitter alltid nere på en sten i vattnet och fångar upp med händerna alla krabbor som dras upp och barnen tjuter av skratt varje gång en krabba biter honom i händerna.

Morfar ser fram emot att ta med barnen på after beach och lyssna på Rock ´n roll, som han säger. Morfar har också planerat att när barnen är tillräckligt gamla så ska de ha förfest nere i stugan innan de drar in till stan, för då kan morfar vara med och parta på ett hörn. Sen kom han på att då är han närmare 75.."Skynda dig att ge barnen mycket gröt så de växer fort" var hans lösning på det lilla problemet. För med morfar finns det inga hinder, inga begränsingar. Bara lösningar. Och jag lovar, om 15 år kan man fortfarande hitta honom bland krabbfiskestenarna eller på after beachen på Solgården, med två tonåriga lintottar bredvid sig! :)

Lite av dagens fångst!

Längst kvitto vinner!

2009-08-02T10:34:00.000-07:00

I morse stod jag och, som ni kan se på bilden, väldigt många andra i kö för att komma in i himmele..nej, förlåt, Gekås ska det ju vara. Men nog känns det lite som det antagligen kommer göra den dan man knackar på hos Sankte Per. Man står där snällt och väntar, för det lär ju vara en hel del folk före i kön även uppe vid pärleporten. Förväntansfull, man vet inte vad man ska finna bakom portarna. Man väntar, väntar, väntar och så plötsligt klämtar klockan och portarna slås upp... Men just i det ögonblicket du kliver in inser du att du faktiskt inte riktigt befinner dig i en himmelsk, lugn och rofylld atmosfär, utan du finner dig själv på jakt och med varje sinne på helspänn. Mer och mer bleknar himmelriket och du befinner dig istället i en djungel. Du är rovdjuret på jakt efter bytet vid vattenhålet. Bara för att finna att du är inte det enda rovdjuret på jakt...och gasellerna går snabbt åt, så det gäller att vara på språng, riva, slita och sen...sen när du väl fångat bytet och ätit dig mätt, på väg bort från vattenhålet och ut ur djungeln vaknar du upp, både från dina himmelska och djuriska tankar. För där, mitt vid utgången står en stor skylt- TÄVLING- LÄNGST KVITTO VINNER! Du inser då att du är tillbaka till din alldeles egna värld där fortfarande "den som har flest saker när den dör vinner" gäller... Men undrar just om det ger förtur in till Sankte Per? Det tåls att fundera över...grrrr...

Jag ska måla hela världen lilla mamma....

2009-08-01T07:22:00.000-07:00

Jag är inte uppdaterad med vad som gäller i inredningstrenden. Jag har börjat förstå det..eller jag har nog förstått det under en ganska lång tid nu. Två av mina bästa vänner däremot har förstått det här med inredning, design och färger. Eller avsaknad av färg. Vitt ska det visst vara. Krispigt, bländande, skinande, enkelt och avskalat. Kommer hem till J, slår mig ner i hennes vita soffa, sätter fötterna på den vita mattan, tittar på de vita tavlorna, vita lamporna och känner på hennes nya, vita filtar och påslakan. Vitt är fräscht. Jag håller me. Vitt ger en känsla av lugn och harmoni. L har gått lös med färgburken och förvandlat hela hemmet till en vit oas....Medan jag gör tvärt om....Målar över det vita med ljusgrått, grönt, blått eller rosa beroende på rum. Om mina vänner är "Den vita frun" är jag nog mer "Tant Grön ,Tant Brun och Tant Greddelin, fast i en och samma förpackning. Tänk om jag me skulle bli sådär trendigt vit? Hmm..undrar just hur min nya vita soffa i så fall skulle funka till hösten när mina fyra katter kommer in en regnig novemberdag och hoppar upp i den med sina leriga tassar? Nej, tack jag tror minsann jag behåller den mörkblå ett tag till. För vem vet- snart kanske det är färg som gäller och då vinner jag över både J och L med hästlängder! Yippie!

Ödet, slumpen, tillfälligheter eller finns det ngn mening?

2009-07-29T10:36:00.000-07:00

Idag har jag och min bästa vän suttit och pratat mycket om existentiella frågor. Hon hade nyligen i sin familj ett mycket tragiskt dödsfall där en liten människa, inte ens året fyllda, dog i en hemsk olycka. Vad är meningen med det? Den frågan ställer man sig om och om igen. Finns det ngn mening eller är allt bara resultatet av en rad olyckliga omständigheter? Eller var allt förutbestämt sen länge? Har varje individ en uppgift att fylla här på jorden och när den uppgiften är fylld kan människan lämna jordelivet och veta att den har gjort precis det den var ämnad att göra. Kanske förstår vi inte uppgiften människan hade på jorden förren långt senare. När pusselbitarna fallit på plats och kedjereaktionen har fått tid att utlösas. Man finner en tröst i detta tankesätt, att det finns något mer, något vi inte riktigt kan greppa eller förstå. För finns det inte det, vad är då meningen med allt? Vad är meningen med att en liten människa får födas, ta sina första andetag, sitt första leende, sitt första skratt, men aldrig ta sitt första steg? Vilket grymt universum skulle tillåta det?
Jag tror på tillfälligheter. Det är en tillfällighet att man springer på en kär gammal vän på ICA man inte sett på flera år. Jag tror på slumpen. Det är slumpen som avgör vem som kammar hem en miljon på Lotto. Jag tror på ödet. Det var ödet som ville att både jag och min man satt inloggade samtidigt den där snöiga söndagskvällen för ett och ett halvt år sen och som såg till att vi möttes. Men det var inte ödet, slumpen eller en tillfällighet att just vår bebis föddes. Jag är säker på att när det handlar om de stora sakerna- liv och död- då finns det en mening i det som sker. När man uträttat det man skulle på jorden lännar man plats åt nya att uppfylla sina uppgifter. Vissa får en hel livstid på sig, medan vissa uppfyller det som de var ämnade för redan innan vi hinner förstå det. Och jag är helt säker, precis som min vän sa, att när vår uppgift på jorden är klar då tas vi emot av alla nära och kära som vandrat före oss. Jag är säker att någonstans så sitter det en liten, liten människa på en bänk tillsammans med någon släkting som vandrat före. Som väntat på att att få ta emot denna lilla människa och hålla handen, smeka över kinden och pussa försiktigt på pannan. Vi ser dom inte, men var säker på att de ser oss. Våra skyddsänglar, som leder oss genom livet så att vi tryggt kan uträtta vår livsuppgift. Och sen- ja sen slår vi oss ner allesammans på bänken och beställer in den största glass man kan tänka sig! Och då kan vi återigen skratta tillsammans!

Kan lycka köpas för pengar?

2009-07-28T11:14:00.001-07:00

En ganska provokativ fråga kanske och det politiskt korrekta svaret borde väl vara nej...Men ändå...efter en tripp till IKEA idag sitter jag här, med ett stort lyckligt leende på mina läppar. Vi har spenderat sista veckan med att fixa upp hallen. Målade väggarna grå, vita hyllor, vitt skoskåp, vita tavlor med snäckmotiv, blå härliga runda mattor och sist, men inte minst, min älskade segelbåt. Nu matchar vår hall resten av det marininspirerande huset. Pengar kan köpa sånt man blir glad av, sånt man mår bra av. Visst är det en form av lycka? Visst är det allra viktigast att finna lycka i sin familj, sin kärlek och sig själv...Men ni vet den där känslan när man har packat den gula IKEA-kassen till brädden fylld med massa härliga inredningssaker, när man betalat, kommit hem, packat upp och skruvat ihop- är inte det lycka så säg? Och nästa vecka fyller jag nog på lyckobägaren lite extra- för då blir det ytterligare en tripp till IKEA för att köpa rund spegel. Tut i oturen att den inte fanns i Helsingborg, för en extra tur till IKEA Kållered kan ju aldrig skada. Då kanske de har det där ljuset som passar så fint i den där glasvasen, och så den där lampan som skulle matcha så bra till den nya mattan och kanske kanske har de även påslakanet som matchar kanon till de de där kuddfodralen jag funderar på att köpa....Hmmmm..undrar om plastkortet är lika lyckligt som jag? Det är en helt annan fråga....

Skepp o´hoj!

Sommardrömmar vid havet

2009-07-27T06:39:00.000-07:00

För två veckor sen gifte jag mig med världens bästa Karlsson! Att äntligen ha funnit den man letat efter är en härlig känsla! Visst, det var många som skakade på huvudet när vi blev tillsammans...Vår historia började en snöig februari eftermiddag förra året. Jag tog tåget på vinst och förlust till Mariannelund, för att möta honom jag träffat via facebook... Att möta en främling kändes läskigt, men samtidigt härligt nytt och spännande! Jag klev av tåget och där stod han, i gröna khakibyxor och svart jacka, med öppen famn och varma ögon....Jag släppte min väska som i en dålig Hollywoodfilm och fick den härligaste kram jag nånsin fått. Resten är historia. Ett år senare, på samma tågstation, gick han ner på knä och friade till mig, den 19 april föddes vår dotter och den 11 juli i år blev jag Fru Karlsson. Barfota på en strand, men ljudet av vågbrus som bakgrundsmusik! Verkligheten kan överträffa dikten-jag vet!

Ny i gänget

2009-07-27T05:37:00.000-07:00

Hmmm..då var man alltså igång. Hur gör man? Vad ska man blogga om? Jag har följt min vän writingmum och hennes blogg och varje gång jag läser den tänker jag att ....varför inte? Att få skriva ner tankar, stora som små, och fundera kring livets alla med-mot och tankegångar. Inga ämnen känns för små för att faktiskt kunna vara spännande, intressanta, tragiska, härliga eller minnesvärda. Bloggen kommer antagligen mest att handla om en vardag som delas av många andra därute. Är en varannanvecka mamma åt två(hur man nu kan vara det??? Jag är mamma på heltid för alla mina barn!) gift, skild, gift igen och också mamma till en liten ny minimänniska som precis lärt sig rulla runt. Det där med varannanveckas liv är knepigt att vänja sig vid. Måndag idag och har precis lämnat de två stora trollen ( 5 och 4). Det blir tyst i huset...lite för tyst. Vad ska man hitta på nu? Första timmarna går åt till att röja upp efter veckan som varit, tvätta ikapp och storhandla. Sådant som varje trebarns mor önskar att de hade massa tid över för att göra. Men sedan kommer saknaden...och längtan... Och man önskar att man antingen kunde vrida fram tiden, eller tillbaka, och ge dom den där extra pussen på kinden man aldrig hann. En vecka kan tyckas som kort tid, men ibland som en oändlighet....Ta hand om er!