Högtider är inte vad de brukar vara, muttrar många i framförallt den "äldre" generationen. Och visst kan jag hålla med. Inte tänker mina barn speciellt mycket på jesusbarnet när de säger att de längtar efter jul (trots att de går på kristet dagis:) Utan det är julklapparna de vill åt. Julklapparna, tomten, snön och hela det kittet. Och inte tänker de särskilt mycket på den stackars 30-årige mannen som blev uppspikad på korset när påsken vankas, nä, nu handlar det istället om exakt hur mycket godis man får i påskägget.
Och så var nu ännu en högtid här hos oss- Halloween. Alla helgons dag- de dödas dag- men erkänn att det låter bättre på spanska- el dio de los Muertos... En högtid då de döda ska uppmärksammas och bli ihågkomna lite extra. Men inte är det det som mina barn fokuserar på- nä, glada över sina nyinköpta skelettdräkter från Gekås planerar de lördagens "bus eller godis" runda i grannskapet. Och tankarna kretsar nog mest kring hur mycket godis de kommer få ihop. Usch, tycker många. Amerikaniserat trams. Godis och bus har ingenting att göra med de dödas dag och deras minne. Visst kan man hålla med om det. Men det ena behöver ju inte utesluta det andra. Och när jag dör får mina barnbarn gärna komma till min grav och lägga godis på gravstenen- gärna iklädda skelettdräkter- för då kan jag passa på att le där uppe i himlen. Le, och äta massor av lakritsgrodor! Så vill jag bli ihågkommen!
Ha en trevlig helg allihop- tänker på er- ni som finns här ibland oss och ni som vandrat före.