fredag 8 oktober 2010

Försöker....

Försöker äta frukost... men får istället torka kräk från bordsduken...
Försöker gå på toa....men får istället trösta barn som snubblat på mattan...
Försöker dricka kaffe...men får istället ge mig på ännu en bajsblöja...
Försöker sitta i soffan och se på vuxenTV....men får istället sällskap av Nicke Nyfiken...
Fösöker få 5 minuter till att surfa runt på nätet...men får istället läsa om Dinosaurier och traktorer...
Försöker lyssna på spotify...men får istället sjunga Vargsången tills jag får ont i halsen...
Fösöker få tid till att skriva på min blogg....men får istället kolla in Gissa Bajset på Alvins dator...
Fösöker vara en bra mamma...och det är nog det enda jag lyckats med idag tror jag...
Fösöka duger!

fredag 1 oktober 2010

Är du din facebookprofil?????

Funderade på en sak under min dagliga barnvagnsrunda...Undrar hur många som egentligen "är" sin facebookprofil? Och vill man vara sin facebookprofil???? Låt mig förklara. Jag menar hur många skriver, efter att de haft världens bråk med sin pojk/flickvän, att "åhhh är så arg på *** att jag skulle kunna slå sönder hans nya plasmatv". Eller "så himla misslyckad kväll vi hade igår, vet inte om jag vill ha fler kvällar med den idi***" Nä, istället skriver vi "sitter och myser med bästaste mannen i soffan och dricker vin (och gärna lägger man till ett eller helst flera <3>
Vi småbarnsföräldrar är en annan tydlig grupp. Idag skulle jag kunna skriva " Är så himla trött på att gå hemma med gnälliga barn- GE MIG MITT LIV TILLBAKS". Nä, istället skriver man något i stil med "yippie- ännu en dag med solsken, dax att ta med busungarna till lekplatsen och njuuuuuuuta" (Ju fler u:n desto bättre, och ju fler smileys desto roligare är livet) :D
För att inte tala om korten man lägger ut. Inte 17 tar jag kort på mig själv under värsta fule-dagen och lägger ut, nä, man tar de finaste bilderna från de lyckligaste stunderna och visar för hela världen. Är du verkligen din facebookprofil?

Och vill man vara det? Vill man vara sådär himlastormande lyckig hela tiden? Vill man tycka att livet är på topp varje dag? Och behöver livet alltid vara på topp?

Ringde en kompis för ett tag sen och berömde denne för att ha varit ute och sprungit på morgonen. -Är du galen? Fick jag till svar. Klart jag inte sprungit, jag ligger fortfarande i sängen, men erkänn att det såg bra ut på min status :D?

Är det så viktigt hur ens liv verkar utåt? Men å andra sidan, är det viktigt för dina jobbarkompisar/ytliga bekanta att få reda på när du totalkrisar med din man, eller hur dåligt du mår just nu för du känner dig deprimerad/ledsen/sjuk. Hur utlämnad vill man vara?
Vill man vara sin facebookprofil?
Jag vill behålla min integritet också i detta datoriserade samhälle. Jag vill inte att hela världens ska veta varje liten sak om mig, varje liten sinnesstämmning under varje sekund av dagen. När jag mår dåligt, om jag bråkar med min man, min familj, mina vänner eller om jag bara känner för att dra täcket över huvudet, då vill jag göra det ifred! Jag är jag. Och jag vill inte vara min facebookprofil, åtminstone inte hela tiden....