Så var sommaren över för den här gången. Lite vemodigt, men samtidigt en höst, som likt ett oskrivet blad ligger framför oss, fylld med nya intryck och händelser. Hösten är en nystart, en förväntan på det som komma skall. Många ser nyår som en skiljelinje, för mig har hösten samma funktion. För mina småttingar så innebär denna höst massor av nya förväntningar, förhoppningar och nystarter. Ida började ettan idag och fick sin första egna bänk, med lock och allt. Visst, ergonomiska, EU-standardiserade långbord är säkert superpraktiska i klassrummen, eller små runda gruppbord, men åhhhh vad häftigt det var att se sin dotter i precis samma miljö där man själv satt för en sisådär hel evighet sen (även om det känns som igår). Jag kunde riktigt känna hennes fjärilar i magen, hennes förväntan och oförmåga att låta bänklocket vara även om fröken påminde om att INTE öppna. Måste ju bara testa... :) Min stora tjej har helt klart blivit större!
Och en utav mina mindre tjejer står också inför ngt nytt. Dagisstarten. Intryck och interaktion. Inte bara mamma och pappa som kan påverka längre utan nya bekantskaper. Lämna över ansvar av ens ögonsten åt andra som dessutom har 19 till att se efter. Alltid en konstig känsla när man vinkar hejdå till ens dagisbarn. En klump i magen. Men så viktigt. Att ge barnet en chans att faktiskt utvecklas, växa och lära. Att detta sker i en miljö som känns trygg och lugn, kyrkbackens dagis i Harplinge är fantastiskt, är viktigt för mig som förälder. Det är ju trots allt det finaste jag har som jag överlåter till någon annan. Men bara till utlåning :)
Mina fina barn ,det finaste jag har, ni växer alldeles för fort! Ut och upptäck världen! Precis som hösten så ligger den framför er. Som ett oskrivet blad! Älskar er!
