På väg

Häromdan började min lilla tjej inskolning på fritids och på måndag börjar skolan. Skolan... Känn lite på ordet. Borta är dagisets omhuldande och trygga värld och de tar ett litet kliv närmare verklighetsvärlden. Den som vi vuxna lever i. I verklighetsvärlden måste de klara av att ta hand om sig själva. De måste passa tider, komma ihåg läxor, fatta egna beslut. Verlighetsvärlden kan vara hård och kall, men också fylld av nya spännande utmaningar och hinder som måste övervinnas. Och det enda vi kan göra är att tro och hoppas att vi har rustat dom rätt för att möta denna nya värld. Att vi, i deras glittriga, rosa prinsessryggsäck, lyckats lägga precis rätt dos av självförtroende, klokhet, nyfikenhet, försiktighet och längtan som behövs när man går ut i världen.

En liten tjej, på väg i livet mot nya äventyr. Jag hoppas och tror att det kommer bli precis hur bra som helst!

..Han tog av sig sin kavaj....

Har man tur i livet så har man en mormor/morfar farmor/farfar till sina barn som är sådär lite extra speciell. I mitt fall så bor barnens mormor och morfar lite på avstånd så de träffas inte så ofta. Men när de träffas är det alltid lite extra speciellt. Morfar har en stuga i Halmstad och varje sommar får barnen tillfälle att träffa honom lite mer. Min pappa, barnens morfar, är inte som alla andra. Han har barnasinnet kvar, och leker inte med barnen för att de vill leka, utan för att han vill :) I sin stuga har han ett ihåligt träd som är "magiskt" och där växer det Dumle och andra godsaker. Morfar får springa fram och tillbaka och smuggla in choklad i trädet och sen går barnen dit med jämna mellanrum och knackar- och det finns alltid godis i hålet.

En gång varje sommar åker vi till ett krabbfiskeställe ute i Steninge. Morfar tar alltid med torskhuvuden som bete, och alla andra barn blir gröna av avund när mina barn fiskar upp en 7-8 krabbor varje gång de drar upp agnet. Nytt för i år var också att morfar köpt speciella fiskespön, så ungarna tyckte det var oerhört spännande. Morfar har lärt barnen ett speciellt ljud hur man kallar på krabborna, som låter "kurr kurr", så där ligger de alla på mage och ropar ner i vattnet, gissa om det ser kul ut ;) Har man med morfar behövs ingen håv. Han sitter alltid nere på en sten i vattnet och fångar upp med händerna alla krabbor som dras upp och barnen tjuter av skratt varje gång en krabba biter honom i händerna.

Morfar ser fram emot att ta med barnen på after beach och lyssna på Rock ´n roll, som han säger. Morfar har också planerat att när barnen är tillräckligt gamla så ska de ha förfest nere i stugan innan de drar in till stan, för då kan morfar vara med och parta på ett hörn. Sen kom han på att då är han närmare 75.."Skynda dig att ge barnen mycket gröt så de växer fort" var hans lösning på det lilla problemet. För med morfar finns det inga hinder, inga begränsingar. Bara lösningar. Och jag lovar, om 15 år kan man fortfarande hitta honom bland krabbfiskestenarna eller på after beachen på Solgården, med två tonåriga lintottar bredvid sig! :)

Lite av dagens fångst!

Längst kvitto vinner!

I morse stod jag och, som ni kan se på bilden, väldigt många andra i kö för att komma in i himmele..nej, förlåt, Gekås ska det ju vara. Men nog känns det lite som det antagligen kommer göra den dan man knackar på hos Sankte Per. Man står där snällt och väntar, för det lär ju vara en hel del folk före i kön även uppe vid pärleporten. Förväntansfull, man vet inte vad man ska finna bakom portarna. Man väntar, väntar, väntar och så plötsligt klämtar klockan och portarna slås upp... Men just i det ögonblicket du kliver in inser du att du faktiskt inte riktigt befinner dig i en himmelsk, lugn och rofylld atmosfär, utan du finner dig själv på jakt och med varje sinne på helspänn. Mer och mer bleknar himmelriket och du befinner dig istället i en djungel. Du är rovdjuret på jakt efter bytet vid vattenhålet. Bara för att finna att du är inte det enda rovdjuret på jakt...och gasellerna går snabbt åt, så det gäller att vara på språng, riva, slita och sen...sen när du väl fångat bytet och ätit dig mätt, på väg bort från vattenhålet och ut ur djungeln vaknar du upp, både från dina himmelska och djuriska tankar. För där, mitt vid utgången står en stor skylt- TÄVLING- LÄNGST KVITTO VINNER! Du inser då att du är tillbaka till din alldeles egna värld där fortfarande "den som har flest saker när den dör vinner" gäller... Men undrar just om det ger förtur in till Sankte Per? Det tåls att fundera över...grrrr...

Jag ska måla hela världen lilla mamma....

Jag är inte uppdaterad med vad som gäller i inredningstrenden. Jag har börjat förstå det..eller jag har nog förstått det under en ganska lång tid nu. Två av mina bästa vänner däremot har förstått det här med inredning, design och färger. Eller avsaknad av färg. Vitt ska det visst vara. Krispigt, bländande, skinande, enkelt och avskalat. Kommer hem till J, slår mig ner i hennes vita soffa, sätter fötterna på den vita mattan, tittar på de vita tavlorna, vita lamporna och känner på hennes nya, vita filtar och påslakan. Vitt är fräscht. Jag håller me. Vitt ger en känsla av lugn och harmoni. L har gått lös med färgburken och förvandlat hela hemmet till en vit oas....Medan jag gör tvärt om....Målar över det vita med ljusgrått, grönt, blått eller rosa beroende på rum. Om mina vänner är "Den vita frun" är jag nog mer "Tant Grön ,Tant Brun och Tant Greddelin, fast i en och samma förpackning. Tänk om jag me skulle bli sådär trendigt vit? Hmm..undrar just hur min nya vita soffa i så fall skulle funka till hösten när mina fyra katter kommer in en regnig novemberdag och hoppar upp i den med sina leriga tassar? Nej, tack jag tror minsann jag behåller den mörkblå ett tag till. För vem vet- snart kanske det är färg som gäller och då vinner jag över både J och L med hästlängder! Yippie!