En gång varje sommar åker vi till ett krabbfiskeställe ute i Steninge. Morfar tar alltid med torskhuvuden som bete, och alla andra barn blir gröna av avund när mina barn fiskar upp en 7-8 krabbor varje gång de drar upp agnet. Nytt för i år var också att morfar köpt speciella fiskespön, så ungarna tyckte det var oerhört spännande. Morfar har lärt barnen ett speciellt ljud hur man kallar på krabborna, som låter "kurr kurr", så där ligger de alla på mage och ropar ner i vattnet, gissa om det ser kul ut ;) Har man med morfar behövs ingen håv. Han sitter alltid nere på en sten i vattnet och fångar upp med händerna alla krabbor som dras upp och barnen tjuter av skratt varje gång en krabba biter honom i händerna.
Morfar ser fram emot att ta med barnen på after beach och lyssna på Rock ´n roll, som han säger. Morfar har också planerat att när barnen är tillräckligt gamla så ska de ha förfest nere i stugan innan de drar in till stan, för då kan morfar vara med och parta på ett hörn. Sen kom han på att då är han närmare 75.."Skynda dig att ge barnen mycket gröt så de växer fort" var hans lösning på det lilla problemet. För med morfar finns det inga hinder, inga begränsingar. Bara lösningar. Och jag lovar, om 15 år kan man fortfarande hitta honom bland krabbfiskestenarna eller på after beachen på Solgården, med två tonåriga lintottar bredvid sig! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar