Visst är det härligt när folk reagerar på sådant man skriver. Men att mitt förra inlägg, i form av en dikt, skulle vara det inlägget som folk kommenterat mest, var inget jag kunde föreställt mig. Men kanske är det så att när man blottar sig och visar sina känslor det är då man berör, och det är först när man blir berörd som man reagerar. Många har frågat mig varför jag inte tar bort den första kommentaren som är ett offentligt påhopp på mig som person, och dessutom har denna kvinnan valt att vara anonym, även om det är väldigt lätt att räkna ut vem det är. Att vara anonym när man gör ett offentligt påhopp på någon tycker jag kännetecknar en väldigt svag karaktär, att man känner sig tvingad att dölja sig själv för att kunna uttrycka vad man känner och tycker är oerhört svagt anser jag. Men kvinnan har givetvis full rätt att tycka och tänka som hon gör. Jag väljer att inte ta bort inlägget för att jag älskar när åsikter blandas och mixas i en stor härlig hög. Jag är ingen människa som tar det personligt när anonyma människor kastar ur sig massa saker på en blogg, däremot diskuterar jag gärna ansikte mot ansikte med personer som tycker att man gör saker fel och orättvist.
Jag är en stark mamma som kämpar för allt det jag tror är rätt. Folk är välkomna med sina kommentarer, men vill ni att jag ska ta er på allvar så knacka hellre på min dörr. Då får ni en chans att stå för era åsikter. Någon som vågar?
Ny adress
9 år sedan
