Bekännelse i v 39....

Ok, jag erkänner. Jag har ljugit. Varje gång jag varit hos min barnmorska har jag dragit ifrån MINST 8 kg mot vad vågen egentligen visar....Så rent tekniskt är jag nästan smalare nu än för ett år sen när Milda var nyfödd.... Men det är ju inte sanningen. Inte på långa vägar. Jag är enorm :) Som en elefant som fött 4 barn på 6 år...Ja, för det är ju det jag gjort. Massa barn, men också massa....glass... Det är ju såååå gott. Bara en liten strut till kaffet, eller en liten tallrik i soffan, eller en liten liten strut på lekplatsen :)

Och så är det ju typiskt att just jag ska bo en kvarts väg från SIA outlet.... Jag kan ju välja att inte åka dit, men man tjänar ju pengar, fast man köper något onödigt, onyttigt...eller? Och att tjäna pengar är ju alltid bra :)

Nåja, om två veckor har förhoppningsvis bebisen kommit ut, och jag slipper ljuga för min supersnälla barnmorska (som säkert redan genomskådat mig, tror jag hade minskat ett eller två kg förra gången jag var där, inte lätt att hålla reda på hittepå siffror) Om två veckor ska jag dricka ett stort glas champagne- toppa med en ljuvlig tallrik flädersorbet och fira att nu är det färdigavlat. Och sen, sen är det glass-stop! Och bebis-stop! Eller? Man ska ju aldrig säga aldrig...åtminstone inte när det kommer till glassen :D Smaklig spis!

....Jag trivs bäst i Öppna Landskap....

....Nära havet vill jag bo.... Denna underbara bild tog jag i morse när vi var på väg till sonens dagis som ligger helt underbart mitt ute i de Halländska rapsfälten. När solens strålar strilar ner mellan träden i den lilla skogsstigen och sprider sitt ljus över fälten, ja då känner man sommaren i luften. Jag är ju från början en infödd Västgöte, med skog och sjöar i blodet. Men för tretton år sen bestämde jag mig för att det var till havet jag ville, ut till de öppna vidderna och stränderna. Inte en sekund har jag ångrat mitt beslut. Visst, Borås är en fantastisk stad och i Sandared, barndomsbygden, är det mysigt med skogen intill knuten, men det är hit, till havet och fälten, jag längtar när jag inte är hemma. Här finns ett speciellt ljus, en speciell doft, som dröjer sig kvar långt efter att turisterna har lämnat stranden och när höststormarna viner. En doft av tång och salt och sommar...Av längtan och förväntan.

"Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti." Kom och hälsa på vet ja, så förstår ni vad jag menar :D !

När sommaren kom till Halmstad...

Äntligen-så kom den då till slut! Sommarvärmen och med den längtan efter glass, varma klippor och ljumna vågor. Nakna, sandiga barnrumpor och uppspolade snäckskal på en soldränkt strand... Nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig, visst värmen fanns där, men klipporna var ganska kalla och vågorna som spolades upp på mina fötter var allt annat än ljumna... Barnen var iofs både nakna och sandiga och såg för säkerhets skull till att sanda ner sig mer och mer när vi skulle åka hem så de var tvungna att bada "bara en gång till...." ! Men det är väl just det som är sommar? "Bara en gång till..." Inga tider att passa, inga krav, inga måsten. "Bara en gång till" utav salta vågstänk och sandlek....Sämre kan man ha det!

Lite gravidgnäll!

Så här stor är bebisen nu...HALLÅ- du är ju färdig, kan du inte bara se till att ploppa ut snart. Vi lever på 2000-talet, och ändå är det ingen smart forskare som kommit på ett sätt att korta ner graviditeter. Ok, jag är glad att jag inte är en elefant, de är väl dräktiga i en sisådär två år eller ngt, men jag liknar faktiskt en. Elefant alltså. Så kanske, kanske att bebisen misstar mig för en elefant mamma och tänker stanna där en bra bit in i nästa år me....Nä, jag vet, var sak har sin tid, bebisen kommer snart, passa på att vila bla bla bla. Men har man 3 barn så hinner man inte vila, vila planerar jag att göra när minstingen fyller 18 och jag kärleksfullt men bestämt byter ut alla lås i huset. Vila planerar jag att göra när jag har fyllt 50, och då gärna med ett glas vin i handen. Jag är för ung för att vila! Har för mycket energi! Vill ut och räfsa land, vill städa, skura, bygga altan- göra allt! Jag som inte ens ser mina egna fötter och har en rygg som går av på mitten.... Att vilja, men inte kunna- så frustrerande! Till råga på allt ringde jag min kompis i Sandared precis- ja, du vet exakt vem du är- och grrrr vad arg jag blir när jag hör hennes hurtiga stämma -hinner inte prata nu vännen, jag är ute och bleker altanen! HALLÅ! Jag vet inte ens hur man gör när man bleker en altan. Ringde min andra, inte fullt så trädgårdshurtiga kompis och sökte tröst och förståelse. Hon försökte pigga upp mig och sa att när vännen i Sandared var höggravid var hon säkert inte heller ute och byggde altan. Men vad jag kan minnas var det precis det hon gjorde! Buhuhu, det är bara jag som blir fet och orörlig när jag är gravid. Mina andra vänner fastnar för avocado och jordgubbar, jag fastnar för lakrtis och jordgubbsglass! Men nästa år DÅ! Då är det jag som häller upp ett glas vitt vin, slänger ihop en nyttig sallad och går ut och bleker altanen....hur nu man gör det? Men räkna med att jag tänker ta reda på det!