Ätstörningar!

Åh vad jobbigt det är med dessa ätstörningar! Alla ni som har eller har haft en tio månaders bebis som har kommit på idén att "om inte jag får en egen sked att äta med så ska jag minsann inte äta alls" vet precis vilka ätstörningar jag pratar om. Eftersom mina mål (frukost, lunch, mellis och middag) sammanfaller med bebisens så är min matro nu reducerad till 0! Snacka om störningar vid ätning när man helt plötsligt får ett lass gröt över sig, eller potatismos och mosat kött kastas ut över hela ens tallrik. Jag vet, jag vet, det är utvecklande för barnet att äta själv, det är utvecklande för motoriken bla bla bla bla- MEN VAR ÄR MIN MATRO! Och snart, alldeles snart sitter man med en ettårs bebis som "kan själv" och en nyfödd bebis som vill ammas precis när man själv har hällt upp sitt rykande te....Då snackar vi helt plötsligt ätstörningar upphöjt i två :) Så kanske ska jag inte beklaga mig nu utan njuta av lugnet ett par månader till? Och om en sådär tre år äter väl alla själva åtminstone???? Då ska jag njuta av min kalkonsmörgås på morgonen och minnas med ett leende hur den smakade då den var täckt av ljummen gröt och babyslem.... Top Chef- here I come!