Nytt år- nya tag!

Städrus! Något händer med mig precis dagarna efter jul- man blir som pånyttfödd och vill fylla sitt hem och sitt liv med nya, härliga saker. Ut med det gamla, organisera, fixa och sen...sen kommer belöningen...En tripp till IKEA, organiserade hyllor, garderober och leklådor. Nya vårblommor, ett fång tulpaner i klara pastellfärger, vårdoftande såpavatten som sprider sin glans runt om i huset. Ut med gamla tomtar, granar och ljusstakar. Ut med amaryllis och julstjärnor- in med solsken och vårvindar!
Ok, riktigt så fort kanske det inte blir vår, men om man hjälper den lite på traven inbillar jag mig åtminstone att det går lite lite fortare tills de första snödropparna syns utanför fönstret...
Ring klocka ring, i bistra nyårsnatten! Ring ut det gamla och in det nya! Ring, klocka ring....

JAG VANN!!!!

Jag är numera stolt ägare till denna underbara tavla, där konstnären själv kommer skriva in lillans namn. Underbart att vinna en tävling utan att fuska ;) och där priset dessutom är en helt fantastisk ängel som ska hänga över lillans säng och vaka över henne. Jag är så glad just nu och inte ens dagens släng av magsjuka kan få mitt humör att försämras!
Ett stort tack till konstnären Petra och till min vän som hade utlottningen på sin blogg- den är verkligen uppskattad!

Årets julklapp!

Ville bara visa upp vår (ko)nstiga bebis första julklapp- en råmande, gungande kossa modell större :) .... Det är ju i alla fall jul, ett ypperligt tillfälle fär föräldrar att leva ut alla sina barndomsdrömmar. Vet iofs inte om jag drömde om kossor när jag var liten, men söt är den- håll med om det :D

Skogsmulle och adventspynt!

I torsdags var jag och storshoppade på Plantagen inför 1:a advent. Julstjärnor, amaryllis, mossa, silverkottar, dörrkrans och annat nödvändigt för att komma i rätt adventsstämning. Jag hade planerat att även inhandla granris, men upptäckte till min fasa att för 50kr får man en liten kvist som knappast ens kan räknas som grangren. Möjligtvis en bebisgrangren. För att få tillräckligt till att lägga framför ytterdörren skulle jag behöva punga ut med en smärre förmögenhet. Tänkte, i mitt stilla sinne, att det räckte att jag skulle berätta för mannen att mitt lilla adventspynt gick på närmare 700kr...man behövde ju inte spä på det ytterligare. Och bor man på landet har man ju hela skogen som förråd! Sagt och gjort.

I dag blåste det kalla, västliga havsvindar och solen var täckt med en molnslöja som hindrade alla varma strålar från att leta sig ner. Men glad i hågen tvingade jag på mina barn overaller (hotade med totalt dataförbud+indraget lördagsgodis om de vägrade följa med...) Och så traskade vi ut i Harplinges storskog. Som tur är hade lillan en terränggående vagn och barnen sicksackade mellan björkar, asp och lönnar. Men var sjutton fanns granarna??????????????? Någon tall hittades, varpå dottern tyckte mannen skulle klättra 15 meter upp för att få tag i ris, men märkligt nog tyckte inte mannen detta var en speciellt bra idé. Vi letade och letade, kallare och kallare var det. Och just då så kändes de där 200kr som jag kunde sponsrat Plantagen med inte så mycket i alla fall. Men barnen tyckte det var kul med allt granletande och så plötsligt... Plötsligt fanns den där. Dold mellan karga lövträd. En liten liten granbuske, alldeles för ynklig för att kallas träd. Men ändå. Tillräckligt mycket ris på. Att det möjligen kan vara olagligt att rensa träd från dess grenar bortsåg vi ifrån, får plantera ett nytt till våren. Men å andra sidan var det så litet och ynkligt att den knappast kan räknas alls....

Några smärre skärsår och förfrysningsskador senare låg riset prydligt placerat framför ytterdörren! Nu kan julen komma inom dörren! Stig på, stig på!

Tradtioner och pyssel

Traditioner är till för att följas!

Jag tycker att traditioner är oerhört viktigt. I det samhället vi lever idag, det räcker ju bara att se på sin egen modernt konstallerade familjesituation, så tror jag att traditioner bidrar till den där tryggheten som är så viktig. Redan i september börjar mina barn prata om paketkalendern, precis som jag gjorde när jag var liten. Tyvär måste jag ändå erkänna att jag fuskar. När jag var liten gjorde min mamma kalendrar till mig och min syster, men då var det små lappar i. Där stod det t.ex titta under trappan, sen när man kom till trappan låg där en ny lapp -Ha ha lurad! Titta i ugnen! Och så höll det på. Lapp efter lapp efter lapp. Klampet av springande barnafötter ekar väl än på Ljungstigen.

Jag kör enbart paketvarianten- inga lappar. Och- insåg jag idag när jag slagit in alla 48 paket- i år heller inget godis som "utfyllnad". I år har resorna till Ullared varit ganska så många och där har diverse småsaker inhandlats. I kalendrarna i år finner man bl.a bilar, glitterlim, skärp, badskum, magiska handdukar, hårspännen, läppbalsam, reflexer, små kramdjur, strumpor och massa annat smått och krimskrams. För det är ju det det är egentligen. Mest krimskrams som blir liggande i en låda (men badskum, strumpor och reflexer måste väl ändå anses som "nyttogrejer")? Men att se barnens ögon när man hänger upp kalendrarna siste november- det är obetalbart! Tindrande barnaögon som vet att när kalendrarna hängs upp betyder det att snart, snart så kommer julafton som de väntat ett år på! Traditioner och rutiner. Så viktigt i denna stressade värld. Min kompis A som precis ringde tyckte att hon hade varit mycket smartare än jag och köpt en färdig playmobil-kalender, vilket besparar henne några timmars inslagning. Det passar säkert många, men inte mig. Julen är traditioner och tills den dagen de fyller 18 kommer mina barn alltid ha en kalender hängande över sin säng- det är ett som är säkert!

Ps. Ni som tycker att jag är taskig mot minstingen i familjen som inte får någon så vill jag bara säga att vi har en ett-års gräns för kalendrar! Någon måtta får det allt vara!

En lycklig dag!

Det gäller att ta tillvara på de där dagarna då allt faktiskt rullar på av sig själv. De där dagarna som man önskar skulle komma lite oftare när man allt för ofta istället befinner sig i magsjuke-snor-och feber träsket...Det hände egentligen ingenting spektakulärt idag, men ändå var det en lycklig och lyckad dag!

Alla barnen sov till 8, lilltjejen hade en härlig natt och sov mer än hon var vaken! Till frukost avnjöt vi färska frallor från Börjes konditori, kondiset i Harplinge där Gyllene Tider satt och knåpade ihop många av deras största hits. Efter frukost bar det av till småbarnsförälderns paradis- MAXI! Till på köpet hade vi lyckats knåpa ihop en bonuscheck på 100 kr vilket räckte till 4 fantastisk söta kramdjur som höll barnen sysselsatta genom hela storhandlingen (att detta betyder att vi, hemska tanke, har handlat mat för 10 000 försöker man förtränga)

Väl hemma gjorde vi en fantastisk middag med lax, bönor och fullkornspasta dränkta i rapsolja och pressad citron... MUMS! Inget gnäll, inget skrik och inget bråk, nästan som taget ur en sån där dålig reklamfilm som är dubbad från tyska till engelska till svenska...och sen tillbaka till tyska...
Mannen krattade löv efter lunch och jag och barnen tog varsin dammtrasa och dammade hela huset. Så oerhört befriande det är med ett dammfritt hus! I och för sig sprayade sonen ner hela sitt rum med toaspray så att det rann längs med skrivbordet och ner på golvet- men vad gör det? Nu luktar hela rummet av härlig citron åtminstone!

Eftermiddagen avrundades med en härlig promenad med en vän och nu har middagen med chiliconcarne precis avnjutits. För många kanske detta låter som en oerhört tråkig dag. En trist dag i ett inrutat småbarnsliv, och hur kan en storhandling eller en damminsats göra en dag lyckad? Men jag tror att en sak man får på köpet som småbarnsförälder är att man är nöjd med så lite. En dag som flyter på utan några större orosmoment är en lyckad dag. Och en lyckad dag är en lycklig dag! Nu ska vi slå oss ner i soffan, äta en smaskig fruktsallad och titta på Körslaget. Ha det gott därute och ta hand om er!

Vintertid=sjukdomstid!

Jaha, då var den här igen. Lika säkert som tomten på julafton eller sillen till midsommar. Jag pratar om den årliga omgången av magsjuka som verkar drabba oss småbarnsfamiljer MINST en gång per säsong (för några år sen tog den tre vändor över samtliga i familjen innan vi blev av med den).
I svininfluensatider verkar det som om man glömt bort alla andra sjukdomar, och min första tanke när min dotter vaknade inatt och sa att hon hade ont i magen och måste kräkas var "oj, magont är ett tecken på nöff-influensa- måste vara det!" Ingen logik i det tankesättet, men media har väl sin beskärda del i ens tankebanor. Men sen slog det mig att alla andra sjukdomar faktiskt inte tar semester utan finns där ute och bara väntar på att slå till. Nu har vi uteslutet influensa och håller oss till magsjuka. Jag har matat med avslagen Cola- precis som mamma gjorde när jag var liten, och skrållan har ätit lite lite vitt bröd. Peppar peppar verkar det som om det stannar kvar. Och apropå peppar, måste skriva upp peppar på handlelistan, vitpeppar sägs ju ta död på magsjukebakterier.
Nu ska jag krypa upp i soffan och kolla på Bolt med min lilla sjukling..med spyhinken nära till hands. Visst är livet som småbarnsförälder helt underbart?! Lite magsjuka kommer ju på köpet...och så länge alla djuriska influenser håller sig på avstånd så känns livet ändå helt OK.
Nöff nöff!