Det var en gång en liten liten prinsessa som föddes i ett land långt uppe i norr...Prinsessan var liten, snäll, söt och sov mest hela dagarna. Snipp snapp snut, så var sagan slut...Nu har prinsessan förvandlats till en liten varulv som på nätterna är på jakt efter ...ja, inte vet jag, men sömn är det i alla fall inte...Den här lilla 3 kilos prinsessan som nu väger 9 kg använder nätterna mest till att äta, snurra runt, äta lite mer, tappa nappen, snurra, äta lite till...
Oj, då sa svärmor, då har ni inte sovit på flera veckor ordentligt..FLERA VECKOR????? HA HA HA HA. Det var nog ett skämt...Alla ni som varit gravida och kissat 7 ggr per natt vet vad jag menar. Sömnproblemen börjar ju inte när bebisen föds, utan 7 månader tidigare.... Och en nyfödd bebis måste ju äta på natten för att växa...Men sen, sen vid sådär tre-fyra månaders ålder så slutar de äta på natten och allt blir ett gyllene skimmer...Så var ju mina andra barn och givetvis är alla barn lika. Men icke.
Så får man det välmenande rådet "sov lite när bebisen sover på dagen". Ännu mera HA HA HA HA. Har man tre barn, fyra katter, hus och trädgård så finns det inte att sova på dagen. Det ska lagas mat, hämtas, lämnas, hämtas igen, dammsuga, tvätta, lämna..ja, ni vet. Sen kommer kvällen och man sjunker ner på soffan i tron om att få några timmar i lugn och ro. Men då, när de stora somnat, det är då minivarulven vaknar till liv. -HALLÅ! -JAG ÅL LEDSEN! -SE MIG! -BÄHÄHÄHÄ! - GE MIG MAT! (jag planerar att passera tio kg sträcket före 7 månaders ålder..)
Men varje kväll hoppas man, och tror, och hoppas. Kanske kanske är detta natten då det vänder.. Håll tummarna! :)
Fniss... hon är en bestämd ung dam som vet vad hon vill!
SvaraRaderaDet här med att sova på dagen är något som bara funkar som förstagångsförälder, sedan är god sömn ett minne blott.
Och de helfnoskiga BVC-damerna som förespråkar annat har förmodligen drabbats av selektivt minnesbortfall och glömt bort hur det faktiskt var att ha flera barn!
Kram!!!!!!!!!
Kan meddela att detta kan sitta i...min 3 åring kom in häromnatten 03:00, "Är det morgon mamma?", Nej! Sov nu..... "Men jag är törsig", upp & hämta vatten. "Mamma, jag saknar min snutte", upp & letar i hans säng, hittar ingen, går tillbaka till min säng. Ungen hur vaken & pigg som helst "DaDa- här är den mamma, under täcket, jag skojjade bara", "Sov nu!!". Nu är klockan 04. "Mamma släck inte lampan jag ser inget", "du mamma, jag har lie ont i örat". SOV!! 04:30 somnade han om, jag kunde släcka lampan & sova lite innan jobbet väntade.
SvaraRaderaKan meddela att mamma "vilar ut" på ett Hotel i Ålborg denna veckan, men nu längtar man allt hem. Vad är väl lite sömn mot sina barn?!
//Syster
Hejsan goa du!
SvaraRaderaSkrattade med dig när jag läste din text....min lilla tjej bestämde sig för att hålla mig vaken med natt amning fram tills att hon var 6,5 månader och jag fick "fly" hemmet på nätterna för att hon skulle sluta och min sambo fick dra det lasset med att hon var ledsen. Ja hon var en liten köttbulle som liten (",)
Min historia som första gångs mamma var att mitt barn sov till ca 9 varje dag och ALLA var så avundsjuka på att jag fick.....sov morgon..... men inget kommer utan en baksida och det var ju att Lillan var vaken alla mina vakna timmar också. Sov inte mycket på dagen och lade sig sedan när jag nästan dog i sängen om jag hade tur....ibland somnande mamma innan och pappa fick vara uppe. Alltså baksidan blev ju att de timmarna jag kunnat haft på kvällen efter att lillan lagt sig till lite umgänge med man och lite tid för sig själv fanns inte. För du kan inte tro att man orkade sätta klockan på 7 och gå upp då för att få sig egentid (",)
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
Men en sak är säker:
"Barn är som tvättsvampar, de suger till sig all vår styrka.
Men när vi kramar dem, får vi den tillbaka" (",)
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3