With a little help from my friends!

Vänskap kan ibland handla om en sån enkel sak som att skapa lite motvikt i livet!

Det spelar ingen roll om man är liten eller stor, en vän är något man alltid behöver. Jag har den enorma turen att jag har vänner som stöttar, som sprider glädje, som lyssnar, som skrattar med en, som gråter med en, som gläds med en och som alltid finns där. Vad som än händer och sker runt omkring. Ni är mina verkliga stöttepelare- utan er skulle livet te sig väldigt grått och dystert. Ta S t.ex. En helt galen tjej som alltid har fötterna upp och huvudet ner och allt bestäms sådär i sista minuten och blir alltid alldeles perfekt ändå. En tjej som renoverar hus, tar hand om bebis, läser på högskola och ändå har tid att ringa och fråga hur man mår. En tjej som med sin oerhörda osjälviskhet ger och ger till andra, men glömmer ibland att ge till sig själv.

Eller ta L som exempel .En människa som besitter en sådan entusiasm och skaparanda att man bara kan sitta bredvid och häpnas och förundras. En tjej som alltid säger vad hon tycker, som ger en sanningen, som man så väl behöver bli påmind om. Som alltid har en minut över (ok, om man inte ringer mitt i top model dvs) även om hon själv har en härlig, bullrig familj, framgångsrikt jobb och 1000 bollar i luften.

Och så har man ju A. En tjej, väldigt lik mig. Säger alltid rakt ut vad hon tycker, lite "egen" (men på ett positivt sätt :) Renoverar möbler ungefär samtidigt som hon ligger på BB, bygger altan men ändå alltid lyckas ha tid till att göra världens underbaraste middagar när man kommer förbi. En tjej som alltid är sig själv- no matter what!

Åhh det finns så många fler att nämna.... Ni ska veta att ni är oerhört viktiga för mig! Utan er vore jag betydligt fattigare! Tack för att ni finns!

Härligt med reaktioner!

Visst är det härligt när folk reagerar på sådant man skriver. Men att mitt förra inlägg, i form av en dikt, skulle vara det inlägget som folk kommenterat mest, var inget jag kunde föreställt mig. Men kanske är det så att när man blottar sig och visar sina känslor det är då man berör, och det är först när man blir berörd som man reagerar. Många har frågat mig varför jag inte tar bort den första kommentaren som är ett offentligt påhopp på mig som person, och dessutom har denna kvinnan valt att vara anonym, även om det är väldigt lätt att räkna ut vem det är. Att vara anonym när man gör ett offentligt påhopp på någon tycker jag kännetecknar en väldigt svag karaktär, att man känner sig tvingad att dölja sig själv för att kunna uttrycka vad man känner och tycker är oerhört svagt anser jag. Men kvinnan har givetvis full rätt att tycka och tänka som hon gör. Jag väljer att inte ta bort inlägget för att jag älskar när åsikter blandas och mixas i en stor härlig hög. Jag är ingen människa som tar det personligt när anonyma människor kastar ur sig massa saker på en blogg, däremot diskuterar jag gärna ansikte mot ansikte med personer som tycker att man gör saker fel och orättvist.
Jag är en stark mamma som kämpar för allt det jag tror är rätt. Folk är välkomna med sina kommentarer, men vill ni att jag ska ta er på allvar så knacka hellre på min dörr. Då får ni en chans att stå för era åsikter. Någon som vågar?

Tigrinnor, tårar och tankar

Till mina tigerbarn!

För er skull förvandlas jag till en tiger. En tiger som när faran hotar ryter, klös, fäktas och bits. Alla ni tigrinnor där ute med egna tigerbarn vet vad jag menar. När man gör allt för att skydda de lurviga små tigerungarna som leker, ovetandes om de faror som deras mammor hela tiden känner vittring av. För er skull förvandlas jag till den där tigern. Inget kan få komma nära som skulle kunna skada ens älskade tigerbarn. Det är tigerns instinkt som agerar. Precis som alla andra tigerbarn blir ni rädda när er mamma ryter, klös, fäktas och bits. Men var inte rädda, älskade lurviga tigerbarn. För när natten lägger sig över tigergrottan och mitt rytande tystnat i dalen kurar ni tätt, tätt ihop er nära min varma päls. Jag drar in klorna och lägger tassen om er. Min stora, varma lurviga tigertass skyddar er från nattens faror. Men vi tigrinnor, vi sover alltid med ena ögat öppet. Alltid.

Sov gott tigerungar. Mamma finns här.

På väg

Häromdan började min lilla tjej inskolning på fritids och på måndag börjar skolan. Skolan... Känn lite på ordet. Borta är dagisets omhuldande och trygga värld och de tar ett litet kliv närmare verklighetsvärlden. Den som vi vuxna lever i. I verklighetsvärlden måste de klara av att ta hand om sig själva. De måste passa tider, komma ihåg läxor, fatta egna beslut. Verlighetsvärlden kan vara hård och kall, men också fylld av nya spännande utmaningar och hinder som måste övervinnas. Och det enda vi kan göra är att tro och hoppas att vi har rustat dom rätt för att möta denna nya värld. Att vi, i deras glittriga, rosa prinsessryggsäck, lyckats lägga precis rätt dos av självförtroende, klokhet, nyfikenhet, försiktighet och längtan som behövs när man går ut i världen.

En liten tjej, på väg i livet mot nya äventyr. Jag hoppas och tror att det kommer bli precis hur bra som helst!

..Han tog av sig sin kavaj....

Har man tur i livet så har man en mormor/morfar farmor/farfar till sina barn som är sådär lite extra speciell. I mitt fall så bor barnens mormor och morfar lite på avstånd så de träffas inte så ofta. Men när de träffas är det alltid lite extra speciellt. Morfar har en stuga i Halmstad och varje sommar får barnen tillfälle att träffa honom lite mer. Min pappa, barnens morfar, är inte som alla andra. Han har barnasinnet kvar, och leker inte med barnen för att de vill leka, utan för att han vill :) I sin stuga har han ett ihåligt träd som är "magiskt" och där växer det Dumle och andra godsaker. Morfar får springa fram och tillbaka och smuggla in choklad i trädet och sen går barnen dit med jämna mellanrum och knackar- och det finns alltid godis i hålet.

En gång varje sommar åker vi till ett krabbfiskeställe ute i Steninge. Morfar tar alltid med torskhuvuden som bete, och alla andra barn blir gröna av avund när mina barn fiskar upp en 7-8 krabbor varje gång de drar upp agnet. Nytt för i år var också att morfar köpt speciella fiskespön, så ungarna tyckte det var oerhört spännande. Morfar har lärt barnen ett speciellt ljud hur man kallar på krabborna, som låter "kurr kurr", så där ligger de alla på mage och ropar ner i vattnet, gissa om det ser kul ut ;) Har man med morfar behövs ingen håv. Han sitter alltid nere på en sten i vattnet och fångar upp med händerna alla krabbor som dras upp och barnen tjuter av skratt varje gång en krabba biter honom i händerna.

Morfar ser fram emot att ta med barnen på after beach och lyssna på Rock ´n roll, som han säger. Morfar har också planerat att när barnen är tillräckligt gamla så ska de ha förfest nere i stugan innan de drar in till stan, för då kan morfar vara med och parta på ett hörn. Sen kom han på att då är han närmare 75.."Skynda dig att ge barnen mycket gröt så de växer fort" var hans lösning på det lilla problemet. För med morfar finns det inga hinder, inga begränsingar. Bara lösningar. Och jag lovar, om 15 år kan man fortfarande hitta honom bland krabbfiskestenarna eller på after beachen på Solgården, med två tonåriga lintottar bredvid sig! :)

Lite av dagens fångst!

Längst kvitto vinner!

I morse stod jag och, som ni kan se på bilden, väldigt många andra i kö för att komma in i himmele..nej, förlåt, Gekås ska det ju vara. Men nog känns det lite som det antagligen kommer göra den dan man knackar på hos Sankte Per. Man står där snällt och väntar, för det lär ju vara en hel del folk före i kön även uppe vid pärleporten. Förväntansfull, man vet inte vad man ska finna bakom portarna. Man väntar, väntar, väntar och så plötsligt klämtar klockan och portarna slås upp... Men just i det ögonblicket du kliver in inser du att du faktiskt inte riktigt befinner dig i en himmelsk, lugn och rofylld atmosfär, utan du finner dig själv på jakt och med varje sinne på helspänn. Mer och mer bleknar himmelriket och du befinner dig istället i en djungel. Du är rovdjuret på jakt efter bytet vid vattenhålet. Bara för att finna att du är inte det enda rovdjuret på jakt...och gasellerna går snabbt åt, så det gäller att vara på språng, riva, slita och sen...sen när du väl fångat bytet och ätit dig mätt, på väg bort från vattenhålet och ut ur djungeln vaknar du upp, både från dina himmelska och djuriska tankar. För där, mitt vid utgången står en stor skylt- TÄVLING- LÄNGST KVITTO VINNER! Du inser då att du är tillbaka till din alldeles egna värld där fortfarande "den som har flest saker när den dör vinner" gäller... Men undrar just om det ger förtur in till Sankte Per? Det tåls att fundera över...grrrr...

Jag ska måla hela världen lilla mamma....

Jag är inte uppdaterad med vad som gäller i inredningstrenden. Jag har börjat förstå det..eller jag har nog förstått det under en ganska lång tid nu. Två av mina bästa vänner däremot har förstått det här med inredning, design och färger. Eller avsaknad av färg. Vitt ska det visst vara. Krispigt, bländande, skinande, enkelt och avskalat. Kommer hem till J, slår mig ner i hennes vita soffa, sätter fötterna på den vita mattan, tittar på de vita tavlorna, vita lamporna och känner på hennes nya, vita filtar och påslakan. Vitt är fräscht. Jag håller me. Vitt ger en känsla av lugn och harmoni. L har gått lös med färgburken och förvandlat hela hemmet till en vit oas....Medan jag gör tvärt om....Målar över det vita med ljusgrått, grönt, blått eller rosa beroende på rum. Om mina vänner är "Den vita frun" är jag nog mer "Tant Grön ,Tant Brun och Tant Greddelin, fast i en och samma förpackning. Tänk om jag me skulle bli sådär trendigt vit? Hmm..undrar just hur min nya vita soffa i så fall skulle funka till hösten när mina fyra katter kommer in en regnig novemberdag och hoppar upp i den med sina leriga tassar? Nej, tack jag tror minsann jag behåller den mörkblå ett tag till. För vem vet- snart kanske det är färg som gäller och då vinner jag över både J och L med hästlängder! Yippie!