För två veckor sen gifte jag mig med världens bästa Karlsson! Att äntligen ha funnit den man letat efter är en härlig känsla! Visst, det var många som skakade på huvudet när vi blev tillsammans...Vår historia började en snöig februari eftermiddag förra året. Jag tog tåget på vinst och förlust till Mariannelund, för att möta honom jag träffat via facebook... Att möta en främling kändes läskigt, men samtidigt härligt nytt och spännande! Jag klev av tåget och där stod han, i gröna khakibyxor och svart jacka, med öppen famn och varma ögon....Jag släppte min väska som i en dålig Hollywoodfilm och fick den härligaste kram jag nånsin fått. Resten är historia. Ett år senare, på samma tågstation, gick han ner på knä och friade till mig, den 19 april föddes vår dotter och den 11 juli i år blev jag Fru Karlsson. Barfota på en strand, men ljudet av vågbrus som bakgrundsmusik! Verkligheten kan överträffa dikten-jag vet!
Ja, livets vägar är onekligen outgrundliga. Det är det som är det fina med ödet, man vet aldrig hur det blir. Och se så bra det kan bli ibland, kram!!!!!!!!!!!!!
SvaraRaderaUnderbart!!
SvaraRaderaKänner en sådan glädje för er. Att livet kan få vara så underbart.
Ja tänk vad livet kan ta oanade vändningar...
SvaraRadera