Inga ord....

Inga ord är tillräckligt stora eller vackra för att beskriva den känslan man får när man ser sin bebis...Inte är det första gången, andra eller tredje...inte heller fjärde eller femte eller sjätte..jag tror faktiskt att sammanlagt med alla extra kontroller genom alla graviditeter är jag nog uppe i 11 ultraljud :) Helt galet juh! Men ändå, varje gång ligger man där, helt förstummad och överväldigad. Att se det lilla hjärtat slå, att se den vifta på händer och fötter, att tydligt kunna se att jo, det verkar finnas två hjärnhalvor, 4 hål i hjärtat, en hel ryggrad..saker som man egentligen tar för givet, men som , var sak för sig, är ett naturens underverk, en liten liten del av ett stort och fantastiskt mirakel. Kanske låter högtravande och överdrivet, men alla ni som varit med om detta vet precis vad jag menar. Jag vet, det finns inga garantier för något, inga färdiga svar om hur det kommer sluta, ingen som riktigt kan säga när liv uppstår eller när det kommer ta slut. Men just nu tänker jag njuta av att vår bebis i magen verkar må bra och njuter av sin något flytande tillvaro. Tänk om han visste hur mycket vi längtar tills vi får träffas! Simma lugnt!