Trotsande trollunge!

-Er lilla tjej är ju en bestämd liten fröken, sa en av dagispersonalen häromdagen. Hon försäkrade att det dock bara var av det positiva slaget :). Jag håller me, hon är en bestämd liten fröken, men inte enbart av det positiva slaget! Hon är som en trotsig tonåring vårt lilla troll, innan hon ens blivit 1 1/2år! Hur ska detta sluta? Hon är såååå medveten om att hon är pappas lilla ögonsten och mammas lilla gullunge. Och det var ju gulligt så länge hon himlade med ögonen, log sitt vackraste leende och håret spretade ut bakom dom ngt för stora öronen. Men nu...det där vackra leendet blir bara mer och mer utbytt mot en gallskrikande vidöppen mun som vet PRECIS vad den vill, och framförallt vad den INTE vill. I morse t.ex. ville hon INTE ha den tröjan jag tog på henne. Hur många andra ett-åringar går till sin garderob, tar fram en annan tröja, pekar på den och säger -DENNA MAMMA! ????

Vi har närt en riktig liten primadonna vid vår barm...Och nu ska hon ut och möta världen och inse att hon inte alls är i centrum för allas uppmärksamhet HELA tiden. Att man faktiskt måste anpassa sig..även om man heter Milda.

Men ändå..trots nattskrik och vägran att sova, trots mat som slängs ner på golvet med ett brak för att hon inte vill äta och trots kläder som måste bytas för att det inte passar damen så är hon ju faktiskt vår lilla ögonsten, vår lilla gullunge. Och leendet är ju rätt charmigt, även om det är pillimariskt till tusen....Och öronen är ju faktiskt bara så stora för att där bor en räv bakom varje...eller nä, snarare två...

Vi älskar dig trollet!