onsdag 15 september 2010

Hur marknadsförs barn?

Visst ser det idylliskt ut? En kanin och två lekande barn. En bror och en syster. När jag var liten och lekte "hur många barn får jag när jag blir stor"- leken såg jag alltid till att ha kvar två stenar i handen. Två barn, helst en tjej och en kille. En stor gräsmatta, hoppande kaniner, trallande barn och glada pigga föräldrar som dricker kaffe i syrenbersån. Barnen dricker hallonsaft och äter syltgrottor. För det var så det såg ut trodde man. Det är så barn marknadsförs. Alla som har barn svarar alltid att barnen är det bästa man har. Och det är sant. Barn marknadsförs aldrig som små energi-sugande-gnäll-och-skrik-bajsmaskiner. Men om ni inte visste det så kommer här sanningen- barn är små energi-sugande-gnäll-och-skrik-bajsmaskiner. Ibland. Eller faktiskt rätt ofta. Barn är faktiskt mer sällan hallonsaft-drickande-kanin-tämjande-AstridLindgren-figurer. Även om det är så barn marknadsförs.
Under två år har vi inte sovit en enda hel natt. Varje natt vaknar vi MINST tre gånger och matar/tröstar/byter/matar eller tröstar igen. Varje morgon torkar vi golvet fem ggr efter att någon (oftast Milda) slängt ner en skål med yoggi, varje dag tar vi på en jacka på en (oftast Milda) skrikande bebis som tycker det räcker med tröja. Varje eftermiddag är en kamp mot gnäll-och trötthets monstret som smyger sig på något av barnen (oftast milda) och varje kväll är en fight mot Jag vill inte sova-monstret (som verkar hoppa mellan barnrummen). Och så börjar det om. Inga syltgrottor och ingen hallonsaft så långt ögat når.
Men vi ser ljuset i tunneln. För kanske, kanske någon gång till våren har mormor lovat att vara barnvakt så vi kan åka i väg och SOVA! En hel natt. På hotell. Dit inga natt-vaken monster kan hitta. Bara en sisådär 200 sömnlösa nätter dit. Tillräckligt nära för att hålla hoppet uppe :)
Barn har en falsk marknadsföring. Till 99 %. För faktiskt, 1% av tiden är det just sådär himlastormande underbart magiskt som man drömde om när man drömde om barn. Och den 1% hade man aldrig velat vara utan. Det hade varit att missa 100% av livet!!!!!

2 kommentarer:

  1. Far du med osanning? Jag läste på FB att storbebisen hade sovit extremt många timmar utan att vakna. Då är inte hallongrottorna långt borta... Den äppelkindade mysmamman ska bara baka dem först, helst helt utan mystiska tillsatser ;-)

    Love you!!!

    SvaraRadera
  2. Ja, den natten tillhörde dom där 1%, men inatt var vi back in business again, så hallongrottorna får vänta :D

    SvaraRadera