En bra idé- pröva själva!!!!

Ville egentligen bara dela med mig av en bra idé som min fina kompis Linda gav mig. Sätt dig ner, skriv en lapp på saker som du uppskattar att din man/fru/sambo gör för dig, utan att denna personen egentligen kanske reflekterar så mycket över det. Låt din partner göra samma sak och byt lappar med varandra. Att älska och uppskatta varandra behöver inte innebära några stora kärleksförklaringar eller 100 röda rosor.
En utav sakerna på min lista kommer definitivt vara att mannen varje kväll skakar två vällingflaskor som jag vet kommer behövas under natten. Ingen stor grej, men för mig som är kvällstrött är detta något jag uppskattar oerhört mycket. Jag vet att när kl. är 02.00 och Juni skriker efter mat (finns det några mer punktliga varelser än barn???) så kan jag bara öppna kylskåpet och plocka fram flaskan.
Kanske låter helt tokigt, men för mig är det värt mer än alla blomsterbuketter i världen.

Så fundera själv, vad gör din partner för dig som du uppskattar? Berätta det för honom/henne! Och säg att det faktiskt betyder mycket för dig, hur litet och obetydligt det än kan tyckas.
På lördagkväll ska listorna vara klara och vi ska berätta för den andra vad vi skrivit ner :) Ett litet sätt att lysa upp i novembertillvaron! Pröva själva och se! Ett vänligt ord lyser starkare än den varmaste sommarsol!
kram på er!

Försöker....

Försöker äta frukost... men får istället torka kräk från bordsduken...
Försöker gå på toa....men får istället trösta barn som snubblat på mattan...
Försöker dricka kaffe...men får istället ge mig på ännu en bajsblöja...
Försöker sitta i soffan och se på vuxenTV....men får istället sällskap av Nicke Nyfiken...
Fösöker få 5 minuter till att surfa runt på nätet...men får istället läsa om Dinosaurier och traktorer...
Försöker lyssna på spotify...men får istället sjunga Vargsången tills jag får ont i halsen...
Fösöker få tid till att skriva på min blogg....men får istället kolla in Gissa Bajset på Alvins dator...
Fösöker vara en bra mamma...och det är nog det enda jag lyckats med idag tror jag...
Fösöka duger!

Är du din facebookprofil?????

Funderade på en sak under min dagliga barnvagnsrunda...Undrar hur många som egentligen "är" sin facebookprofil? Och vill man vara sin facebookprofil???? Låt mig förklara. Jag menar hur många skriver, efter att de haft världens bråk med sin pojk/flickvän, att "åhhh är så arg på *** att jag skulle kunna slå sönder hans nya plasmatv". Eller "så himla misslyckad kväll vi hade igår, vet inte om jag vill ha fler kvällar med den idi***" Nä, istället skriver vi "sitter och myser med bästaste mannen i soffan och dricker vin (och gärna lägger man till ett eller helst flera <3>

Vi småbarnsföräldrar är en annan tydlig grupp. Idag skulle jag kunna skriva " Är så himla trött på att gå hemma med gnälliga barn- GE MIG MITT LIV TILLBAKS". Nä, istället skriver man något i stil med "yippie- ännu en dag med solsken, dax att ta med busungarna till lekplatsen och njuuuuuuuta" (Ju fler u:n desto bättre, och ju fler smileys desto roligare är livet) :D

För att inte tala om korten man lägger ut. Inte 17 tar jag kort på mig själv under värsta fule-dagen och lägger ut, nä, man tar de finaste bilderna från de lyckligaste stunderna och visar för hela världen. Är du verkligen din facebookprofil?

Och vill man vara det? Vill man vara sådär himlastormande lyckig hela tiden? Vill man tycka att livet är på topp varje dag? Och behöver livet alltid vara på topp?

Ringde en kompis för ett tag sen och berömde denne för att ha varit ute och sprungit på morgonen. -Är du galen? Fick jag till svar. Klart jag inte sprungit, jag ligger fortfarande i sängen, men erkänn att det såg bra ut på min status :D?

Är det så viktigt hur ens liv verkar utåt? Men å andra sidan, är det viktigt för dina jobbarkompisar/ytliga bekanta att få reda på när du totalkrisar med din man, eller hur dåligt du mår just nu för du känner dig deprimerad/ledsen/sjuk. Hur utlämnad vill man vara?

Vill man vara sin facebookprofil?

Jag vill behålla min integritet också i detta datoriserade samhälle. Jag vill inte att hela världens ska veta varje liten sak om mig, varje liten sinnesstämmning under varje sekund av dagen. När jag mår dåligt, om jag bråkar med min man, min familj, mina vänner eller om jag bara känner för att dra täcket över huvudet, då vill jag göra det ifred! Jag är jag. Och jag vill inte vara min facebookprofil, åtminstone inte hela tiden....

Demokrati - vad händer om folket har fel?

Demokrati är rätt klurigt ändå. Ett grekiskt ord för folkstyre, folkets röst är det som ska räknas. Men vad händer om folket har fel? I Tyskland stod 1933 en man vid Adolf Hitler som segrare efter ett demokratiskt val, folket hade sagt sitt och resten är historia som man brukar säga. Om det tyska folket ångrade sig? Ja, det är alltid lätt att vara efterklok, men i en värld av depression och tysk bitterhet över Versaillesfreden var det inte svårt för ett parti som NSDAP att ta makten på demokratisk väg i Tyskland. Folket hade röstat "fel", men det är det som är risken med en demokrati. Alla människors röst är lika mycket värda och alla röster ska räknas.
Det som hände i natt var att demokratin segrade, men ändå känns det som en stor förlust. Att ett populistiskt parti som SD tar plats i den svenska riksdagen känns skrämmande. Ett parti som så öppet går emot alla humanistiska värderingar som jag hoppas att vårt samhälle ändå vilar på. Demokratin är skör, demokrati är inte alltid enkel eller självklar. När folket har sagt sitt- vad händer om folket har fel?

Leve Demokratin!

Vi lever i en demokrati. Rätten till fria val under rättvisa och fredliga förhållanden är inte självklart för alla, inte ens för de flesta runt om på jorden. Förr klädde man upp sig när det var valdag. Det var något stort, man röstade och satt sen och väntade spänt på valresultatet på radio eller TV. Man röstade för att man ville förbättra, förändra. Man trodde på framtiden och på välfärdssamhället. Men nu?
Vi har det bättre än någonsin. Lever i ett rikt land, med oerhörda möjligheter och rättigheter. En utav de främsta rättigheten är just vår rätt till demokrati. Och ändå är vi likgiltiga. Vi tycker det pratas för mycket politik i TV, för mycket debatter som stör de ordinarie dokusåpeprogrammen. Vi tycker att politiken tar för mycket av vår tid. Då har vi inte förstått att demokrati TAR TID. Det allra enklaste hade varit om någon hade bestämt åt oss. Mycket mindre att tänka på. Men är det så vi vill ha det?
Människor runt om i världen riskerar sitt liv för rätten till demokrati. Människor offrar allt de har i kampen mot tyranni och diktatur. Fria val är inget självklart. Fria val är något oerhört fantastiskt och något som vi borde vara stolta över att få ta del av.
Så varför inte i morgon ta på dig din finaste kavaj, putsa skorna lite extra, känn känslan av högtid. Just DU är med och bestämmer. Just DU har en röst. Det finns många röster runt om i världen som aldrig få bli hörda. Så för att påminna oss om just dessa människor som lever i diktaturer ta ditt ansvar och GÅ OCH RÖSTA! Ta ditt ansvar för demokratin. En skyldighet- och inte alltid en självklar rättighet!

Hur marknadsförs barn?

Visst ser det idylliskt ut? En kanin och två lekande barn. En bror och en syster. När jag var liten och lekte "hur många barn får jag när jag blir stor"- leken såg jag alltid till att ha kvar två stenar i handen. Två barn, helst en tjej och en kille. En stor gräsmatta, hoppande kaniner, trallande barn och glada pigga föräldrar som dricker kaffe i syrenbersån. Barnen dricker hallonsaft och äter syltgrottor. För det var så det såg ut trodde man. Det är så barn marknadsförs. Alla som har barn svarar alltid att barnen är det bästa man har. Och det är sant. Barn marknadsförs aldrig som små energi-sugande-gnäll-och-skrik-bajsmaskiner. Men om ni inte visste det så kommer här sanningen- barn är små energi-sugande-gnäll-och-skrik-bajsmaskiner. Ibland. Eller faktiskt rätt ofta. Barn är faktiskt mer sällan hallonsaft-drickande-kanin-tämjande-AstridLindgren-figurer. Även om det är så barn marknadsförs.
Under två år har vi inte sovit en enda hel natt. Varje natt vaknar vi MINST tre gånger och matar/tröstar/byter/matar eller tröstar igen. Varje morgon torkar vi golvet fem ggr efter att någon (oftast Milda) slängt ner en skål med yoggi, varje dag tar vi på en jacka på en (oftast Milda) skrikande bebis som tycker det räcker med tröja. Varje eftermiddag är en kamp mot gnäll-och trötthets monstret som smyger sig på något av barnen (oftast milda) och varje kväll är en fight mot Jag vill inte sova-monstret (som verkar hoppa mellan barnrummen). Och så börjar det om. Inga syltgrottor och ingen hallonsaft så långt ögat når.
Men vi ser ljuset i tunneln. För kanske, kanske någon gång till våren har mormor lovat att vara barnvakt så vi kan åka i väg och SOVA! En hel natt. På hotell. Dit inga natt-vaken monster kan hitta. Bara en sisådär 200 sömnlösa nätter dit. Tillräckligt nära för att hålla hoppet uppe :)
Barn har en falsk marknadsföring. Till 99 %. För faktiskt, 1% av tiden är det just sådär himlastormande underbart magiskt som man drömde om när man drömde om barn. Och den 1% hade man aldrig velat vara utan. Det hade varit att missa 100% av livet!!!!!

Trotsande trollunge!

-Er lilla tjej är ju en bestämd liten fröken, sa en av dagispersonalen häromdagen. Hon försäkrade att det dock bara var av det positiva slaget :). Jag håller me, hon är en bestämd liten fröken, men inte enbart av det positiva slaget! Hon är som en trotsig tonåring vårt lilla troll, innan hon ens blivit 1 1/2år! Hur ska detta sluta? Hon är såååå medveten om att hon är pappas lilla ögonsten och mammas lilla gullunge. Och det var ju gulligt så länge hon himlade med ögonen, log sitt vackraste leende och håret spretade ut bakom dom ngt för stora öronen. Men nu...det där vackra leendet blir bara mer och mer utbytt mot en gallskrikande vidöppen mun som vet PRECIS vad den vill, och framförallt vad den INTE vill. I morse t.ex. ville hon INTE ha den tröjan jag tog på henne. Hur många andra ett-åringar går till sin garderob, tar fram en annan tröja, pekar på den och säger -DENNA MAMMA! ????

Vi har närt en riktig liten primadonna vid vår barm...Och nu ska hon ut och möta världen och inse att hon inte alls är i centrum för allas uppmärksamhet HELA tiden. Att man faktiskt måste anpassa sig..även om man heter Milda.

Men ändå..trots nattskrik och vägran att sova, trots mat som slängs ner på golvet med ett brak för att hon inte vill äta och trots kläder som måste bytas för att det inte passar damen så är hon ju faktiskt vår lilla ögonsten, vår lilla gullunge. Och leendet är ju rätt charmigt, även om det är pillimariskt till tusen....Och öronen är ju faktiskt bara så stora för att där bor en räv bakom varje...eller nä, snarare två...

Vi älskar dig trollet!