Årets julklapp!

Ville bara visa upp vår (ko)nstiga bebis första julklapp- en råmande, gungande kossa modell större :) .... Det är ju i alla fall jul, ett ypperligt tillfälle fär föräldrar att leva ut alla sina barndomsdrömmar. Vet iofs inte om jag drömde om kossor när jag var liten, men söt är den- håll med om det :D

Skogsmulle och adventspynt!

I torsdags var jag och storshoppade på Plantagen inför 1:a advent. Julstjärnor, amaryllis, mossa, silverkottar, dörrkrans och annat nödvändigt för att komma i rätt adventsstämning. Jag hade planerat att även inhandla granris, men upptäckte till min fasa att för 50kr får man en liten kvist som knappast ens kan räknas som grangren. Möjligtvis en bebisgrangren. För att få tillräckligt till att lägga framför ytterdörren skulle jag behöva punga ut med en smärre förmögenhet. Tänkte, i mitt stilla sinne, att det räckte att jag skulle berätta för mannen att mitt lilla adventspynt gick på närmare 700kr...man behövde ju inte spä på det ytterligare. Och bor man på landet har man ju hela skogen som förråd! Sagt och gjort.

I dag blåste det kalla, västliga havsvindar och solen var täckt med en molnslöja som hindrade alla varma strålar från att leta sig ner. Men glad i hågen tvingade jag på mina barn overaller (hotade med totalt dataförbud+indraget lördagsgodis om de vägrade följa med...) Och så traskade vi ut i Harplinges storskog. Som tur är hade lillan en terränggående vagn och barnen sicksackade mellan björkar, asp och lönnar. Men var sjutton fanns granarna??????????????? Någon tall hittades, varpå dottern tyckte mannen skulle klättra 15 meter upp för att få tag i ris, men märkligt nog tyckte inte mannen detta var en speciellt bra idé. Vi letade och letade, kallare och kallare var det. Och just då så kändes de där 200kr som jag kunde sponsrat Plantagen med inte så mycket i alla fall. Men barnen tyckte det var kul med allt granletande och så plötsligt... Plötsligt fanns den där. Dold mellan karga lövträd. En liten liten granbuske, alldeles för ynklig för att kallas träd. Men ändå. Tillräckligt mycket ris på. Att det möjligen kan vara olagligt att rensa träd från dess grenar bortsåg vi ifrån, får plantera ett nytt till våren. Men å andra sidan var det så litet och ynkligt att den knappast kan räknas alls....

Några smärre skärsår och förfrysningsskador senare låg riset prydligt placerat framför ytterdörren! Nu kan julen komma inom dörren! Stig på, stig på!

Tradtioner och pyssel

Traditioner är till för att följas!

Jag tycker att traditioner är oerhört viktigt. I det samhället vi lever idag, det räcker ju bara att se på sin egen modernt konstallerade familjesituation, så tror jag att traditioner bidrar till den där tryggheten som är så viktig. Redan i september börjar mina barn prata om paketkalendern, precis som jag gjorde när jag var liten. Tyvär måste jag ändå erkänna att jag fuskar. När jag var liten gjorde min mamma kalendrar till mig och min syster, men då var det små lappar i. Där stod det t.ex titta under trappan, sen när man kom till trappan låg där en ny lapp -Ha ha lurad! Titta i ugnen! Och så höll det på. Lapp efter lapp efter lapp. Klampet av springande barnafötter ekar väl än på Ljungstigen.

Jag kör enbart paketvarianten- inga lappar. Och- insåg jag idag när jag slagit in alla 48 paket- i år heller inget godis som "utfyllnad". I år har resorna till Ullared varit ganska så många och där har diverse småsaker inhandlats. I kalendrarna i år finner man bl.a bilar, glitterlim, skärp, badskum, magiska handdukar, hårspännen, läppbalsam, reflexer, små kramdjur, strumpor och massa annat smått och krimskrams. För det är ju det det är egentligen. Mest krimskrams som blir liggande i en låda (men badskum, strumpor och reflexer måste väl ändå anses som "nyttogrejer")? Men att se barnens ögon när man hänger upp kalendrarna siste november- det är obetalbart! Tindrande barnaögon som vet att när kalendrarna hängs upp betyder det att snart, snart så kommer julafton som de väntat ett år på! Traditioner och rutiner. Så viktigt i denna stressade värld. Min kompis A som precis ringde tyckte att hon hade varit mycket smartare än jag och köpt en färdig playmobil-kalender, vilket besparar henne några timmars inslagning. Det passar säkert många, men inte mig. Julen är traditioner och tills den dagen de fyller 18 kommer mina barn alltid ha en kalender hängande över sin säng- det är ett som är säkert!

Ps. Ni som tycker att jag är taskig mot minstingen i familjen som inte får någon så vill jag bara säga att vi har en ett-års gräns för kalendrar! Någon måtta får det allt vara!

En lycklig dag!

Det gäller att ta tillvara på de där dagarna då allt faktiskt rullar på av sig själv. De där dagarna som man önskar skulle komma lite oftare när man allt för ofta istället befinner sig i magsjuke-snor-och feber träsket...Det hände egentligen ingenting spektakulärt idag, men ändå var det en lycklig och lyckad dag!

Alla barnen sov till 8, lilltjejen hade en härlig natt och sov mer än hon var vaken! Till frukost avnjöt vi färska frallor från Börjes konditori, kondiset i Harplinge där Gyllene Tider satt och knåpade ihop många av deras största hits. Efter frukost bar det av till småbarnsförälderns paradis- MAXI! Till på köpet hade vi lyckats knåpa ihop en bonuscheck på 100 kr vilket räckte till 4 fantastisk söta kramdjur som höll barnen sysselsatta genom hela storhandlingen (att detta betyder att vi, hemska tanke, har handlat mat för 10 000 försöker man förtränga)

Väl hemma gjorde vi en fantastisk middag med lax, bönor och fullkornspasta dränkta i rapsolja och pressad citron... MUMS! Inget gnäll, inget skrik och inget bråk, nästan som taget ur en sån där dålig reklamfilm som är dubbad från tyska till engelska till svenska...och sen tillbaka till tyska...
Mannen krattade löv efter lunch och jag och barnen tog varsin dammtrasa och dammade hela huset. Så oerhört befriande det är med ett dammfritt hus! I och för sig sprayade sonen ner hela sitt rum med toaspray så att det rann längs med skrivbordet och ner på golvet- men vad gör det? Nu luktar hela rummet av härlig citron åtminstone!

Eftermiddagen avrundades med en härlig promenad med en vän och nu har middagen med chiliconcarne precis avnjutits. För många kanske detta låter som en oerhört tråkig dag. En trist dag i ett inrutat småbarnsliv, och hur kan en storhandling eller en damminsats göra en dag lyckad? Men jag tror att en sak man får på köpet som småbarnsförälder är att man är nöjd med så lite. En dag som flyter på utan några större orosmoment är en lyckad dag. Och en lyckad dag är en lycklig dag! Nu ska vi slå oss ner i soffan, äta en smaskig fruktsallad och titta på Körslaget. Ha det gott därute och ta hand om er!

Vintertid=sjukdomstid!

Jaha, då var den här igen. Lika säkert som tomten på julafton eller sillen till midsommar. Jag pratar om den årliga omgången av magsjuka som verkar drabba oss småbarnsfamiljer MINST en gång per säsong (för några år sen tog den tre vändor över samtliga i familjen innan vi blev av med den).
I svininfluensatider verkar det som om man glömt bort alla andra sjukdomar, och min första tanke när min dotter vaknade inatt och sa att hon hade ont i magen och måste kräkas var "oj, magont är ett tecken på nöff-influensa- måste vara det!" Ingen logik i det tankesättet, men media har väl sin beskärda del i ens tankebanor. Men sen slog det mig att alla andra sjukdomar faktiskt inte tar semester utan finns där ute och bara väntar på att slå till. Nu har vi uteslutet influensa och håller oss till magsjuka. Jag har matat med avslagen Cola- precis som mamma gjorde när jag var liten, och skrållan har ätit lite lite vitt bröd. Peppar peppar verkar det som om det stannar kvar. Och apropå peppar, måste skriva upp peppar på handlelistan, vitpeppar sägs ju ta död på magsjukebakterier.
Nu ska jag krypa upp i soffan och kolla på Bolt med min lilla sjukling..med spyhinken nära till hands. Visst är livet som småbarnsförälder helt underbart?! Lite magsjuka kommer ju på köpet...och så länge alla djuriska influenser håller sig på avstånd så känns livet ändå helt OK.
Nöff nöff!

Möte med en ängel!

Idag träffade jag en ängel, han heter Petter och kom som en skepnad iförd vita kläder! Petter är snäll, omtänksam, varsam, ödmjuk, lyhörd, varlig, försiktig, omhuldande och alldeles alldeles underbar....
Petter tog med varsam hand och öm blick hand om mig när han såg min rädsla och oro. Han lugnade mig och talade försiktigt med små bokstäver för att inte skrämma. Han var en sån ängel som måste vara hitsänd för att hjälpa såna som mig, för jag vet att vi är fler därute som lätt blir rädda, oroliga och darrande bara vid tanken.
Petter är min tandläkare vid folktandvården, och det är nästan, men bara nästan, att man hade hoppats på åtminstone ett pytte-pytte hål...För nu får jag inte träffa honom förren tidigast om ett år igen :(
Änglar finns! Mitt ibland oss, och till och med på folktandvården- det trodde ni kanske inte :D

Det var en gång...

Det var en gång en liten liten prinsessa som föddes i ett land långt uppe i norr...Prinsessan var liten, snäll, söt och sov mest hela dagarna. Snipp snapp snut, så var sagan slut...
Nu har prinsessan förvandlats till en liten varulv som på nätterna är på jakt efter ...ja, inte vet jag, men sömn är det i alla fall inte...Den här lilla 3 kilos prinsessan som nu väger 9 kg använder nätterna mest till att äta, snurra runt, äta lite mer, tappa nappen, snurra, äta lite till...
Oj, då sa svärmor, då har ni inte sovit på flera veckor ordentligt..FLERA VECKOR????? HA HA HA HA. Det var nog ett skämt...Alla ni som varit gravida och kissat 7 ggr per natt vet vad jag menar. Sömnproblemen börjar ju inte när bebisen föds, utan 7 månader tidigare.... Och en nyfödd bebis måste ju äta på natten för att växa...Men sen, sen vid sådär tre-fyra månaders ålder så slutar de äta på natten och allt blir ett gyllene skimmer...Så var ju mina andra barn och givetvis är alla barn lika. Men icke.
Så får man det välmenande rådet "sov lite när bebisen sover på dagen". Ännu mera HA HA HA HA. Har man tre barn, fyra katter, hus och trädgård så finns det inte att sova på dagen. Det ska lagas mat, hämtas, lämnas, hämtas igen, dammsuga, tvätta, lämna..ja, ni vet. Sen kommer kvällen och man sjunker ner på soffan i tron om att få några timmar i lugn och ro. Men då, när de stora somnat, det är då minivarulven vaknar till liv. -HALLÅ! -JAG ÅL LEDSEN! -SE MIG! -BÄHÄHÄHÄ! - GE MIG MAT! (jag planerar att passera tio kg sträcket före 7 månaders ålder..)

Men varje kväll hoppas man, och tror, och hoppas. Kanske kanske är detta natten då det vänder.. Håll tummarna! :)