Hur marknadsförs barn?

Visst ser det idylliskt ut? En kanin och två lekande barn. En bror och en syster. När jag var liten och lekte "hur många barn får jag när jag blir stor"- leken såg jag alltid till att ha kvar två stenar i handen. Två barn, helst en tjej och en kille. En stor gräsmatta, hoppande kaniner, trallande barn och glada pigga föräldrar som dricker kaffe i syrenbersån. Barnen dricker hallonsaft och äter syltgrottor. För det var så det såg ut trodde man. Det är så barn marknadsförs. Alla som har barn svarar alltid att barnen är det bästa man har. Och det är sant. Barn marknadsförs aldrig som små energi-sugande-gnäll-och-skrik-bajsmaskiner. Men om ni inte visste det så kommer här sanningen- barn är små energi-sugande-gnäll-och-skrik-bajsmaskiner. Ibland. Eller faktiskt rätt ofta. Barn är faktiskt mer sällan hallonsaft-drickande-kanin-tämjande-AstridLindgren-figurer. Även om det är så barn marknadsförs.
Under två år har vi inte sovit en enda hel natt. Varje natt vaknar vi MINST tre gånger och matar/tröstar/byter/matar eller tröstar igen. Varje morgon torkar vi golvet fem ggr efter att någon (oftast Milda) slängt ner en skål med yoggi, varje dag tar vi på en jacka på en (oftast Milda) skrikande bebis som tycker det räcker med tröja. Varje eftermiddag är en kamp mot gnäll-och trötthets monstret som smyger sig på något av barnen (oftast milda) och varje kväll är en fight mot Jag vill inte sova-monstret (som verkar hoppa mellan barnrummen). Och så börjar det om. Inga syltgrottor och ingen hallonsaft så långt ögat når.
Men vi ser ljuset i tunneln. För kanske, kanske någon gång till våren har mormor lovat att vara barnvakt så vi kan åka i väg och SOVA! En hel natt. På hotell. Dit inga natt-vaken monster kan hitta. Bara en sisådär 200 sömnlösa nätter dit. Tillräckligt nära för att hålla hoppet uppe :)
Barn har en falsk marknadsföring. Till 99 %. För faktiskt, 1% av tiden är det just sådär himlastormande underbart magiskt som man drömde om när man drömde om barn. Och den 1% hade man aldrig velat vara utan. Det hade varit att missa 100% av livet!!!!!

Trotsande trollunge!

-Er lilla tjej är ju en bestämd liten fröken, sa en av dagispersonalen häromdagen. Hon försäkrade att det dock bara var av det positiva slaget :). Jag håller me, hon är en bestämd liten fröken, men inte enbart av det positiva slaget! Hon är som en trotsig tonåring vårt lilla troll, innan hon ens blivit 1 1/2år! Hur ska detta sluta? Hon är såååå medveten om att hon är pappas lilla ögonsten och mammas lilla gullunge. Och det var ju gulligt så länge hon himlade med ögonen, log sitt vackraste leende och håret spretade ut bakom dom ngt för stora öronen. Men nu...det där vackra leendet blir bara mer och mer utbytt mot en gallskrikande vidöppen mun som vet PRECIS vad den vill, och framförallt vad den INTE vill. I morse t.ex. ville hon INTE ha den tröjan jag tog på henne. Hur många andra ett-åringar går till sin garderob, tar fram en annan tröja, pekar på den och säger -DENNA MAMMA! ????

Vi har närt en riktig liten primadonna vid vår barm...Och nu ska hon ut och möta världen och inse att hon inte alls är i centrum för allas uppmärksamhet HELA tiden. Att man faktiskt måste anpassa sig..även om man heter Milda.

Men ändå..trots nattskrik och vägran att sova, trots mat som slängs ner på golvet med ett brak för att hon inte vill äta och trots kläder som måste bytas för att det inte passar damen så är hon ju faktiskt vår lilla ögonsten, vår lilla gullunge. Och leendet är ju rätt charmigt, även om det är pillimariskt till tusen....Och öronen är ju faktiskt bara så stora för att där bor en räv bakom varje...eller nä, snarare två...

Vi älskar dig trollet!

En liten tanke om flugor

En vanlig, halvtråkig frukost livades i morse upp av att barnen kom på hur häftigt det är att flugor faktiskt kan gå upp och ner, i t.ex. lampskärmar. Vi hade besök av två stycken och istället för, som vi vuxna tenderar att göra, att vifta bort dom, tog barnen sig tid att verkligen beundra flugornas konster :) Blev faktiskt själv rätt imponerad över de små flugkonsterna. Kolla själv nästa gång du ser en- kanske låter du till och med det lilla livet leva- för inte kan man döda ngn som underhåller ens morgontrötta barn? Utan betalning till på köpet :D

Liten blir större....

Så var sommaren över för den här gången. Lite vemodigt, men samtidigt en höst, som likt ett oskrivet blad ligger framför oss, fylld med nya intryck och händelser. Hösten är en nystart, en förväntan på det som komma skall. Många ser nyår som en skiljelinje, för mig har hösten samma funktion. För mina småttingar så innebär denna höst massor av nya förväntningar, förhoppningar och nystarter. Ida började ettan idag och fick sin första egna bänk, med lock och allt. Visst, ergonomiska, EU-standardiserade långbord är säkert superpraktiska i klassrummen, eller små runda gruppbord, men åhhhh vad häftigt det var att se sin dotter i precis samma miljö där man själv satt för en sisådär hel evighet sen (även om det känns som igår). Jag kunde riktigt känna hennes fjärilar i magen, hennes förväntan och oförmåga att låta bänklocket vara även om fröken påminde om att INTE öppna. Måste ju bara testa... :) Min stora tjej har helt klart blivit större!
Och en utav mina mindre tjejer står också inför ngt nytt. Dagisstarten. Intryck och interaktion. Inte bara mamma och pappa som kan påverka längre utan nya bekantskaper. Lämna över ansvar av ens ögonsten åt andra som dessutom har 19 till att se efter. Alltid en konstig känsla när man vinkar hejdå till ens dagisbarn. En klump i magen. Men så viktigt. Att ge barnet en chans att faktiskt utvecklas, växa och lära. Att detta sker i en miljö som känns trygg och lugn, kyrkbackens dagis i Harplinge är fantastiskt, är viktigt för mig som förälder. Det är ju trots allt det finaste jag har som jag överlåter till någon annan. Men bara till utlåning :)
Mina fina barn ,det finaste jag har, ni växer alldeles för fort! Ut och upptäck världen! Precis som hösten så ligger den framför er. Som ett oskrivet blad! Älskar er!

Mitt-i-mellan!

Satt och lyssnade på musik idag på hemväg från Ullared, en låt av Loke Nyberg som heter "Eldsjäl". Älskar texten till den låten, refrängen går
"för jag är mittemellan lagom och alldeles normal,
jag har mina medelstorslagna drömmar,
mina medelsvåra val.
Och en genomsnittlig inkomst
och ett neutralt humör,
det blir en mitt-e-mellan kolisk,
begravning den dag jag dör..."

Mannen i låten bor med sin fru, sina två barn, vovve och volvo i ett radhus. Jobbar på kontor, dricker mellanöl, semestrar i husvagnen, åker till Liseberg på försommaren, spelar Bingo på lördagen, ja helt enkelt en vanlig Svensson. Men en dag när han vandrar i Nordstan möter han en trubadur som föraktar allt som hans livsföring står för. Att hans val av liv är förkastligt. Mannen blir då förbannad och slänger ner sin hemköpskasse på betonggolvet och hyllar sitt egna liv, står rakryggad för sina val och går därifrån med högburet huvud.
En låt som säger en hel del. Det där mittemellan livet som man lever varje dag. Det där livet som ibland känns som en enda lång raksträcka, med jobb, disk, blöjbyten, dagishämtning och vardag. Det där livet som är just det...Livet! Så fantastiskt underbart härligt det kan vara ändå!

Och vilken tankeställare Shrek får sig när han önskar bort just det livet, om så än bara för en dag, vaknar och inser att allt han verkligen bryr sig om är borta. Vi är många mitt-i-mellan människor där ute. Vi borde stanna upp lite oftare och njuta av det vi har! Eller som Loke uttrycker det "ett Mc Donald´s besök och en pizza i veckan ger tillvaron tillräcklig färg" :) Kanske dax för budpizza redan ikväll ;)
Kram på er!

Då var man reklammodell då... :)

http://alltkangronska.wordpress.com/

Det sägs ju att nyblivna mammor och gravida utstrålar något vackert, och tydligen var jag så vacker att jag spontant blev modell i en reklambild ;) Ha ha, nu är det ju inte så seriöst som det låter, eftersom det var en mamma på simskolan som undrade om hon fick ta en bild och ha på sin hemsida i reklamsyfte, men ändå... :) Man kan ju få vara lite stolt ;) Juni är ju i alla fall vacker som en soluppgång! Ps. Vill ni ha min autograf kan ni maila, så skickar jag mot postförskott en signerad bild :D ;)!

PAUS...

Vi har paus just nu :) Paus från allt som handlar om tider, skola, dagis, hämtning, lämning, ja paus från ekorrhjulet. Skönt att kliva av den där snurrande karusellen då och då och istället spendera tid med att hitta dubbelsnäckor på en ljummen sandstrand, eller dricka sommardrinkar vid plastpoolen i trädgården. Min kompis skrev på Facebook häromdan och undrade varför jag aldrig hörde av mig? Om det var så jobbigt att vara 4-barns mamma att jag inte hade tid att prata i telefon. Faktum är att det är tvärtom. Jag har aldrig haft så mycket tid som nu, när alla årets "måsten" är som bortförda av vågorna och det enda som finns att göra är att njuta. Och visst ska man ta sig tid för sina vänner, men just nu har vi bara massa familjetid, och det är minst lika viktigt. Min underbara härliga familj med barn i alla dess åldrar. Milda håller som bäst på att upptäcka tjusningen med havet, totalt orädd springer hon ut i vattnet. Så häftigt att se! Så om ni vill mig något så messa inte eller ring, åk ner till stranden i stället och där finner ni mig längst ner vid vattnet, med en bebis i bärselen, en ettåring vid vattenbrynet, en femåring med kritvitt hår och en sexåring där det enda man ser är en snorkel och cyklop :D
Annars hörs vi när pausen är slut! Kram