Nu är det förkylt....

...Ja, jag vet, många av mina vänner tycker att vi är supernojjiga när det gäller hosta, förkylning, feber och sjuka barn. Jag vill helst inte springa rakt in i sjukdomar som man kan undvika. För faktiskt är det ju så att de flesta sjukdomarna går inte att undvika, de smyger på en ändå. Men att åka hem till någon som hostar, fräser och snörvlar...nä, det brukar jag tacka nej till. Men så häromdagen var vi ju på ett underbart Varbergsbesök. Och vi visste att minstingen var snörvlig och hade rinnande näsa och jag visste i samma stund som Milda "lånade" hennes vattenflaska att det var kört :) Och mycket riktigt. Både Milda och bebisJuni är förkylda, och Milda allra värst. I natt sov hon 2 timmar, resten av tiden illvrålade hon och hade förmodligen ont i både öron och hals och näsa (mamma och pappa hade inte ont i öronen med utvecklade under natten en kronisk tinnitus). Det enda som hjälpte var när klockan var 04.30 och Gabriel satte sig och tittade på ett fantastiskt meningslöst barnprogram i soffan med henne..då tystnade hon tillfälligt i alla fall.
Och inte blir det bättre av att Juni me snorar och snörvlar och vaknar så fort Milda lyckats somna till....Jag säger inte att det är supersynd om oss. En liten förkylning hör ju sommaren till. MEN, jag kommer fortsätta att undvika snoriga vänner framöver. Förutom Malva, som redan är förlåten för smittspridningen, eftersom Malvas mamma gör de GODASTE kladdkakemuffinsen EVER! Så ok då, jag ändrar mig, ska ni smitta ner 4-barnsfamiljen med valfri sjukdom så se till att den åtminstone levereras dold i ett rus av socker och choklad! Prosit!

En liten paus...

....Livet är härligt stökigt just nu. Ringde min vän igår och frågade -vad gör ni? Klockan var väl närmare 9 på kvällen och Juni höll precis som bäst på med sitt kvällsgnäll... -Sitter i solen på altanen och dricker vin, blev svaret. Åhhh ett sting av avundsjuka for över mig. Jag vill me! Själv låg jag med en nedspydd t-shirt i sängen och försökte frenetiskt att få lillan till en välbehövlig rap. Kunde inte annat än att le åt situationen. Ett glas vin på altanen känns såååå långt bort just nu. Att kunna sitta och njuta av kvällssolen känns lika avlägset. Kvällarna fylls av välling, rap, bajs, blöjor, sagor, nattning, mer rap, mer bajs och ännu mer välling...När klockan är tio-elva är man så trött att man inte ens orkar byta den nedspydda t-shirten utan somnar gott med en slocknad bebis på magen.
Men så ibland får man en paus. Det kan vara en halvtimme, en timme, ibland inte mer än tio minuter. Men det är så skönt. Så tyst och så lugnt. Och så välbehövligt. Att få samla krafterna lite. Idag hade vi lyxen att få en hel eftermiddag av lugn. Världens bästa Anna och Långa Farbror bjöd på grillat och mumsig efterrät. Ingen matlagning, ingen disk, bara total lyx! Barnen lekte ute och även om vi vuxna åt i skift och gick och bar på andras och egna ungar så var det en så härligt avslappnad återhämtningseftermiddag! Värd mer än en weekend på ett 5stjärnigt hotel! För nu blev vi inte bara bortskämda, vi fick ju även umgås med fantastiska vänner- och vad kan vara mer lyx än så????
Nu känner man sig fylld av ny energi så jag tror jag firar med att byta ut kräk t-shirten mot en ren och går och kryper ner och luktar på min bebis (som är nytvättad och härligt bebisluktande)! Ta hand om er- och ännu viktigare- ta hand om era vänner! De är guld värda!!!!

Och så plötsligt fanns du....

...Som om du alltid funnits där. 9 månaders längtan, väntan är över. En ny liten människa. Alldeles perfekt med perfekta händer, fötter, öron och mun. Vår älskling! Att du var en tjej hade vi inte alls i tankarna. Du var ju en Vide. Från stunden vi visste om dig i magen var du en Vide. Men du lurade oss allihop. Älskade lilla prinsessa. Önskar att tiden kunde stå stilla. Kan inte få nog av att andas in din bebisdoft, se dina ögon när du öppnar dom, hålla ett finger i din hand när du ligger bredvid mig och ska sova. Ett litet mirakel. Varje nyfött barn är ett litet mirakel i sig och att få uppleva det är det häftigaste, mest fantastiska som finns. Någon sa en gång att barn är små varelser som sitter i trädtopparna och väntar på att välja sin mamma och pappa och få landa på jorden. Jag är så tacksam för att du valde just oss.
Tre prinsessor och en prins- för mig är ni det finaste som finns!

Bekännelse i v 39....

Ok, jag erkänner. Jag har ljugit. Varje gång jag varit hos min barnmorska har jag dragit ifrån MINST 8 kg mot vad vågen egentligen visar....Så rent tekniskt är jag nästan smalare nu än för ett år sen när Milda var nyfödd.... Men det är ju inte sanningen. Inte på långa vägar. Jag är enorm :) Som en elefant som fött 4 barn på 6 år...Ja, för det är ju det jag gjort. Massa barn, men också massa....glass... Det är ju såååå gott. Bara en liten strut till kaffet, eller en liten tallrik i soffan, eller en liten liten strut på lekplatsen :)

Och så är det ju typiskt att just jag ska bo en kvarts väg från SIA outlet.... Jag kan ju välja att inte åka dit, men man tjänar ju pengar, fast man köper något onödigt, onyttigt...eller? Och att tjäna pengar är ju alltid bra :)

Nåja, om två veckor har förhoppningsvis bebisen kommit ut, och jag slipper ljuga för min supersnälla barnmorska (som säkert redan genomskådat mig, tror jag hade minskat ett eller två kg förra gången jag var där, inte lätt att hålla reda på hittepå siffror) Om två veckor ska jag dricka ett stort glas champagne- toppa med en ljuvlig tallrik flädersorbet och fira att nu är det färdigavlat. Och sen, sen är det glass-stop! Och bebis-stop! Eller? Man ska ju aldrig säga aldrig...åtminstone inte när det kommer till glassen :D Smaklig spis!

....Jag trivs bäst i Öppna Landskap....

....Nära havet vill jag bo.... Denna underbara bild tog jag i morse när vi var på väg till sonens dagis som ligger helt underbart mitt ute i de Halländska rapsfälten. När solens strålar strilar ner mellan träden i den lilla skogsstigen och sprider sitt ljus över fälten, ja då känner man sommaren i luften. Jag är ju från början en infödd Västgöte, med skog och sjöar i blodet. Men för tretton år sen bestämde jag mig för att det var till havet jag ville, ut till de öppna vidderna och stränderna. Inte en sekund har jag ångrat mitt beslut. Visst, Borås är en fantastisk stad och i Sandared, barndomsbygden, är det mysigt med skogen intill knuten, men det är hit, till havet och fälten, jag längtar när jag inte är hemma. Här finns ett speciellt ljus, en speciell doft, som dröjer sig kvar långt efter att turisterna har lämnat stranden och när höststormarna viner. En doft av tång och salt och sommar...Av längtan och förväntan.

"Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti." Kom och hälsa på vet ja, så förstår ni vad jag menar :D !

När sommaren kom till Halmstad...

Äntligen-så kom den då till slut! Sommarvärmen och med den längtan efter glass, varma klippor och ljumna vågor. Nakna, sandiga barnrumpor och uppspolade snäckskal på en soldränkt strand... Nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig, visst värmen fanns där, men klipporna var ganska kalla och vågorna som spolades upp på mina fötter var allt annat än ljumna... Barnen var iofs både nakna och sandiga och såg för säkerhets skull till att sanda ner sig mer och mer när vi skulle åka hem så de var tvungna att bada "bara en gång till...." ! Men det är väl just det som är sommar? "Bara en gång till..." Inga tider att passa, inga krav, inga måsten. "Bara en gång till" utav salta vågstänk och sandlek....Sämre kan man ha det!

Lite gravidgnäll!

Så här stor är bebisen nu...HALLÅ- du är ju färdig, kan du inte bara se till att ploppa ut snart. Vi lever på 2000-talet, och ändå är det ingen smart forskare som kommit på ett sätt att korta ner graviditeter. Ok, jag är glad att jag inte är en elefant, de är väl dräktiga i en sisådär två år eller ngt, men jag liknar faktiskt en. Elefant alltså. Så kanske, kanske att bebisen misstar mig för en elefant mamma och tänker stanna där en bra bit in i nästa år me....Nä, jag vet, var sak har sin tid, bebisen kommer snart, passa på att vila bla bla bla. Men har man 3 barn så hinner man inte vila, vila planerar jag att göra när minstingen fyller 18 och jag kärleksfullt men bestämt byter ut alla lås i huset. Vila planerar jag att göra när jag har fyllt 50, och då gärna med ett glas vin i handen. Jag är för ung för att vila! Har för mycket energi! Vill ut och räfsa land, vill städa, skura, bygga altan- göra allt! Jag som inte ens ser mina egna fötter och har en rygg som går av på mitten.... Att vilja, men inte kunna- så frustrerande! Till råga på allt ringde jag min kompis i Sandared precis- ja, du vet exakt vem du är- och grrrr vad arg jag blir när jag hör hennes hurtiga stämma -hinner inte prata nu vännen, jag är ute och bleker altanen! HALLÅ! Jag vet inte ens hur man gör när man bleker en altan. Ringde min andra, inte fullt så trädgårdshurtiga kompis och sökte tröst och förståelse. Hon försökte pigga upp mig och sa att när vännen i Sandared var höggravid var hon säkert inte heller ute och byggde altan. Men vad jag kan minnas var det precis det hon gjorde! Buhuhu, det är bara jag som blir fet och orörlig när jag är gravid. Mina andra vänner fastnar för avocado och jordgubbar, jag fastnar för lakrtis och jordgubbsglass! Men nästa år DÅ! Då är det jag som häller upp ett glas vitt vin, slänger ihop en nyttig sallad och går ut och bleker altanen....hur nu man gör det? Men räkna med att jag tänker ta reda på det!