Bekännelse i v 39....

Ok, jag erkänner. Jag har ljugit. Varje gång jag varit hos min barnmorska har jag dragit ifrån MINST 8 kg mot vad vågen egentligen visar....Så rent tekniskt är jag nästan smalare nu än för ett år sen när Milda var nyfödd.... Men det är ju inte sanningen. Inte på långa vägar. Jag är enorm :) Som en elefant som fött 4 barn på 6 år...Ja, för det är ju det jag gjort. Massa barn, men också massa....glass... Det är ju såååå gott. Bara en liten strut till kaffet, eller en liten tallrik i soffan, eller en liten liten strut på lekplatsen :)

Och så är det ju typiskt att just jag ska bo en kvarts väg från SIA outlet.... Jag kan ju välja att inte åka dit, men man tjänar ju pengar, fast man köper något onödigt, onyttigt...eller? Och att tjäna pengar är ju alltid bra :)

Nåja, om två veckor har förhoppningsvis bebisen kommit ut, och jag slipper ljuga för min supersnälla barnmorska (som säkert redan genomskådat mig, tror jag hade minskat ett eller två kg förra gången jag var där, inte lätt att hålla reda på hittepå siffror) Om två veckor ska jag dricka ett stort glas champagne- toppa med en ljuvlig tallrik flädersorbet och fira att nu är det färdigavlat. Och sen, sen är det glass-stop! Och bebis-stop! Eller? Man ska ju aldrig säga aldrig...åtminstone inte när det kommer till glassen :D Smaklig spis!

....Jag trivs bäst i Öppna Landskap....

....Nära havet vill jag bo.... Denna underbara bild tog jag i morse när vi var på väg till sonens dagis som ligger helt underbart mitt ute i de Halländska rapsfälten. När solens strålar strilar ner mellan träden i den lilla skogsstigen och sprider sitt ljus över fälten, ja då känner man sommaren i luften. Jag är ju från början en infödd Västgöte, med skog och sjöar i blodet. Men för tretton år sen bestämde jag mig för att det var till havet jag ville, ut till de öppna vidderna och stränderna. Inte en sekund har jag ångrat mitt beslut. Visst, Borås är en fantastisk stad och i Sandared, barndomsbygden, är det mysigt med skogen intill knuten, men det är hit, till havet och fälten, jag längtar när jag inte är hemma. Här finns ett speciellt ljus, en speciell doft, som dröjer sig kvar långt efter att turisterna har lämnat stranden och när höststormarna viner. En doft av tång och salt och sommar...Av längtan och förväntan.

"Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti." Kom och hälsa på vet ja, så förstår ni vad jag menar :D !

När sommaren kom till Halmstad...

Äntligen-så kom den då till slut! Sommarvärmen och med den längtan efter glass, varma klippor och ljumna vågor. Nakna, sandiga barnrumpor och uppspolade snäckskal på en soldränkt strand... Nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig, visst värmen fanns där, men klipporna var ganska kalla och vågorna som spolades upp på mina fötter var allt annat än ljumna... Barnen var iofs både nakna och sandiga och såg för säkerhets skull till att sanda ner sig mer och mer när vi skulle åka hem så de var tvungna att bada "bara en gång till...." ! Men det är väl just det som är sommar? "Bara en gång till..." Inga tider att passa, inga krav, inga måsten. "Bara en gång till" utav salta vågstänk och sandlek....Sämre kan man ha det!

Lite gravidgnäll!

Så här stor är bebisen nu...HALLÅ- du är ju färdig, kan du inte bara se till att ploppa ut snart. Vi lever på 2000-talet, och ändå är det ingen smart forskare som kommit på ett sätt att korta ner graviditeter. Ok, jag är glad att jag inte är en elefant, de är väl dräktiga i en sisådär två år eller ngt, men jag liknar faktiskt en. Elefant alltså. Så kanske, kanske att bebisen misstar mig för en elefant mamma och tänker stanna där en bra bit in i nästa år me....Nä, jag vet, var sak har sin tid, bebisen kommer snart, passa på att vila bla bla bla. Men har man 3 barn så hinner man inte vila, vila planerar jag att göra när minstingen fyller 18 och jag kärleksfullt men bestämt byter ut alla lås i huset. Vila planerar jag att göra när jag har fyllt 50, och då gärna med ett glas vin i handen. Jag är för ung för att vila! Har för mycket energi! Vill ut och räfsa land, vill städa, skura, bygga altan- göra allt! Jag som inte ens ser mina egna fötter och har en rygg som går av på mitten.... Att vilja, men inte kunna- så frustrerande! Till råga på allt ringde jag min kompis i Sandared precis- ja, du vet exakt vem du är- och grrrr vad arg jag blir när jag hör hennes hurtiga stämma -hinner inte prata nu vännen, jag är ute och bleker altanen! HALLÅ! Jag vet inte ens hur man gör när man bleker en altan. Ringde min andra, inte fullt så trädgårdshurtiga kompis och sökte tröst och förståelse. Hon försökte pigga upp mig och sa att när vännen i Sandared var höggravid var hon säkert inte heller ute och byggde altan. Men vad jag kan minnas var det precis det hon gjorde! Buhuhu, det är bara jag som blir fet och orörlig när jag är gravid. Mina andra vänner fastnar för avocado och jordgubbar, jag fastnar för lakrtis och jordgubbsglass! Men nästa år DÅ! Då är det jag som häller upp ett glas vitt vin, slänger ihop en nyttig sallad och går ut och bleker altanen....hur nu man gör det? Men räkna med att jag tänker ta reda på det!

Måste ha- måste ha- måste ha!

Hmmmm, vad var det nu jag skrev om i förra inlägget? Jo, just det, överkonsumtion...Hmmm men det gäller väl inte mig? :) Nä, det tror jag inte, så därför bara MÅSTE jag åka till Gekås nu i helgen, efter att jag på deras blogg sett att de fått in massa marina saker. Åhhh, den lyktan skulle passa superfint på vår nya altan, den korgen passar perfekt i min marina hall, den duken...den lampan...ja, ni vet... Och så har jag ju världens bästa svepskäl att åka dit, Vi ska ju faktiskt ha bebis om en månad och bebisen MÅSTE ju ha ett nytt påslakanset, kanske en mysig snutte, ett startset, en söt mössa, en napp... så det är ju givetvis så jag lägger fram det till min käre man, det är ju hans barn me, så det är nödvändigt för bebisens existens att vi lägger 5 timmar, minst, i Ullared på fredag eller lördag. Aldrig att han misstänker att orsaken till att jag lockar dit honom är mitt ha-begär inför dessa perfekta förvaringskorgar...Alldeles för sent kommer han inse min lömska plan, när han går mot bebis-avdelningen går jag till present-avdelningen. Han vänder sig om och säger -men älskling, vi skulle ju köpa allt det där som bebisen behöver först. -Äsch, strunt i bebisen, det finns väl saker den kan ärva på vinden, kom nu istället så går vi och tittar på lite inredning älskling...man vet ju aldrig vad man kan hitta..... Fast jag vet, jag vet precis ....mo ha ha ha ha!

Överkonsumtion i Slit-och-släng samhället

Idag var vi på tippen för att slänga lite gamla buskar och annat som får se sig besegrade nu när det ska byggas altan på framsidan. Men som ni kan se på bilden så var vi inte de enda som hade vägarna runt återvinningsstationen idag. Helt galet trångt, och alla skulle backa med sina släp samtidigt åt olika håll (oftast var det tanten som hade fått gå ur bilen och ställt sig bakom för att vinka eller visa STOP) Ibland, och det såg rätt kul ut måste man säga, tog tanten tag i släpet och försökte stanna det med sina bara händer, precis som om hon glömt hur man ropar. Vissa av dessa bilförare kunde nog passa rätt bra in i programmet "Sveriges sämsta bilförare".

Men det är ju helt GALET var folk slänger. Inte bara buskar och gamla träd, som gör sig alldeles utmärkt som återvunnen energi, utan massa användbara saker. En sakletare som Pippi skulle skatta sig lycklig om han/hon fick rota runt bland alla dyrgripar. Cyklar som kanske bara saknar ett däck, diskmaskiner som går att laga med några skruvar, möbler som bara behöver lite färg och kärlek... Men är man helt oskyldig själv? Fundera. Har du ALDRIG slängt något på tippen bara för att "det är så mycket enklare än att laga/sälja". Jag får nog krypa till korset och erkänna att det hänt..kanske en...eller nåja, två-tre gånger. Vi handlar som aldrig förr, överkonsumerar, tar nya Blanco lån, köper lite mer, lånar lite, köper...ekorrhjulet snurrar. Och så slänger vi. Visst, det är befriande att rensa och slänga, men fundera på nästa gång om det du slänger skulle kunna komma till nytta någon annanstans. För helt plötsligt kanske vi konsumerar mer än vad jorden klarar av....Är det värt det?

På upptäcksfärd!

Skönhet ligger i betraktarens ögon sägs det och visst ligger det något i det. Som häromdagen när vi var ute och promenerade. Lillan började peka och ropa "dä" "dä" vilket betyder att hon hade sett ngt spännande och ville titta närmare på det. -Men gumman, sa jag, det finns ju ingenting att titta på där, kom så går vi vidare! Men hon envisades med sitt "dä" och pekade på ett träd med torra fjolårslöv som darrade i vinden. Vi gick närmare och hon slutade ropa utan satt stum av förundran över trädets dansande löv. Just där, i hennes ögon, var trädet det vackraste som fanns för henne och löven kanske var dansande ballerinor eller spelande klockor, vad vet jag? För tyvärr är det så som en vän skrev till mig när jag messade bilden till henne, att förmågan att se det vackra i små saker har en tendens att växa bort med åren. Vi skyndar oss fram i livet och hinner inte lägga märke till fjolårslöv som kanske försöker fascinera oss med sin knastrande vårdans. Det är genom sina barns ögon man får glädjen att återupptäcka dessa hemligheter, och det är värt mer än alla skatter i världen!
"I en värld full av kosmiska under, ser barnet det vi inte ser, ett löv som en vindpust gjort sönder, blir en ängel som dansar och ler...." Ta vara på de små ögonblicken- de kan vara större än vad du tror! Ha en mysig dag allihop!