Morgontankar kring en tappad smörgås

Ibland i livet har man stunder då man känner att man bara faller. Att allt bara blir fel, går åt pipsvängen. Men det är inte hur man faller som räknas, utan hur man landar. I morse tappade stora tjejen sin smörade smörgås i golvet och konstaterade glatt att -Det gjorde inget mamma, för den landade med den bra-iga sidan upp! Hon har ju så rätt, så länge man bara landar med den bra-iga sidan upp så spelar det egentligen ingen roll hur högt fallet var. Barns tankar kan vara så enkla, men säga så mycket! Kram

Gourmetmat!

Mmmmmm vad det är mysigt när alla barnen är i huset! Full rulle och kaos hela dagarna! Men så var det det där med menyn....Alla som känner mig vet att mat är inte min starka sida... Visst, det är kul att äta, men att laga... Och ja, jag erkänner, jag kanske anpassar mig en aning för mycket till barnens önskemål, de ska äta det som serveras och bla bla bla bla tycker många, men jag väljer mina fighter. Och just fighterna vid middagsbordet är inga jag prioriterar. De äter bra, variationsrik mat på dagis/skola och därför låter jag dom vara kanske lite FÖR kräsna här hemma. Idag så serverades till lunch falukorv (extrapris på MAXI :) i form av korvstroganoff. Mums kanske du tänker, men tänk om. Här får nämligen INGEN och då menar jag absolut INGEN paprika finnas i grytan för "vi älskar inte paprika", inte heller ngn lök. Och dottern är allergisk mot mjölkprotein, så Oatley havregrädde och ketchup är de ingredienser som simmar runt i grytan bredvid korven. Till detta pastaskruvar som dränks i en sörja av rosafärgad havregrädde. Sonen åt två stora portioner och intygade gång efter gång att jag gör bäst mat av alla! :) Ha ha, inga stora krav, här behöver man inte vara ngn mästerkock för att få stjärnor av provsmakaren! Och när jag upplyser honom att resterna tar vi till middag ikväll, eftersom barngympan upptar hela eftermiddagen/kvällen och ingen orkar laga mat när vi kommer tillbaks spricker han upp i ett stort leende, men tillägger oroligt -Ingen paprika då heller va? -Nä, lilla älskling, ingen paprika, ingen lök och ingen smak heller för den delen. Bara vanlig, hederlig ketchupsörja med rea-falukorv....Precis som dom vill ha det!

Nedräkning? Öhh, nej tack, har inte tid...

Igår var vi hos min härligt sprudlande barnmorska. Hon säger sådär hurtigt och glatt att "då är det snart dax för nedräkning för er då :D. Nej, nej svarar jag lite paniskt samtidigt som jag håller koll på 11 månadersbebisen som undersöker vagnen med alla instrument som står parkerad bredvid gynstolen...bläää. Det går inte, inte än liksom. Jag har ju precis börjat min graviditet :O Vart tar tiden vägen??? Var ju inte längesen jag gjorde det där testet. Visst, många par gör testet tillsammans, eller så slår tjejen in testet som ett litet paket till sin man men inte vi inte. Medans min 4 månaders bebis låg på golvet och jollrade kollade jag testet, konstaterade att wow-bebis på G och messade min man på jobbet -Ska vi köpa ny bil? Varpå han svarade -Är du gravid? Och jag -Japp. Det var liksom det. Sen pratade vi inte mer innan han kom hem på kvällen, och då pratade vi nog mest sömnmetoder och matning av bebisen på golvet. Bebis i magen är liksom lite bortglömd.
Men så igår blev man påmind av en hurtig barnmorska:) Och så upp på britsen för att leta hjärtljud. Och varje gång man hör ljudet av ett framrusande lokomotiv så måste jag ju erkänna att man får en härlig känsla i kroppen. Man blir uppfylld av mammahormoner. -Älskling, lyssna på vår bebis! Säger jag lite romantiskt. Men märker att han har fullt upp med lillan som ÄTER upp den vita tandläkarplastmuggen som var till för att dricka ur. Nåja, jag ligger där och njuter i alla fall av ett litet hjärta som slår alldeles precis som det ska! Häftigt, härligt! Det ÄR underbart att vara gravid, en otrolig upplevelse att få bära ett barn inne i sig, men tiden behöver inte rusa i väg för jag vill hinna njuta lite av min mage också. Tycker lite synd om männen som aldrig får uppleva den känslan. 4 barn... det trodde jag aldrig för 10 år sen, men där ser man, livet spelar en små spratt:) Det är bara att tacka och ta emot!
Ps. Igår fick jag ett fång tulpaner av min man när han kom hem för att han tycker att jag är en fantastisk mamma till vår dotter, om vi fortsätter i det här tempot får han snart köpa en hel blomsteraffär åt mig ;)

UNDERBART!

I dag är det julafton! Julafton för oss som ÄLSKAR melodifestivalen!!!! Kritikerna har fel- årets startfält är ju hur bra som helst! Har spenderat morgonen med youtube och en låtsasmikrofon. Det är ju som den gottaste godispåsen att rocka loss till alla musikaliska karameller. Och så svårt att ha en favorit... Ola är ju snygg, låten bra, men Eric...oj, oj, sexig man dränkt i vatten och låten både svängig och sätter sig direkt. Men å andra sidan gillar jag det där oskuldsfulla i Timoteij, det där ursvenska, eller Salem och hans härliga textrader... Så jag är helt säker på att en bra låt kommer vinna (om nu inte Pernilla står som segrare iofs) men vinner rätt låt??? Nej, nej, rätt låt är redan utslagen- Kalle och hans Orsa spelmän. Så UNDERBART att lyssna på låten på repeat och riktigt kunna känna doften av midsommarbröllop i Dalarna, spelmän och näcken som lockar i bäcken. Men det är klart, om nu Willy ska gå och vinna Let´s dance så kan ju inte "gubbarna" ta över helt ;)
Hur som helst, spännande blir det i alla fall. Vi laddar med hemmagjorda hamburgare, popcorn och låtsasmikrofoner. Må bästa man/kvinna vinna..men Kalle, jag saknar dig!

De ä bare å åk....????

Nä, så enkelt är det minsann inte. Vi har de senaste månaderna kollat runt på 7-sitsiga bilar. Vi kan absolut INGENTING om sådana (HALLÅ- min man var singel i 31 år och så helt plötsligt har han tre, snart fyra barn att ta hänsyn till) Den värsta chocken har lagt sig, så i lugn och ro har vi nu letat bilar. Vi vet ju vad vi vill ha, på ett ungefär...kanske...eller inte alls? Den ska vara stor så 6 personer slipper trängas. Men varannan vecka är vi ju bara 4, så inte för stor. Den drar givetvis bensin, men helst inte för mycket. Den ska vara praktiskt, automatväxlad, helst snygg (mest min tanke) och gå att packa full med vagnar, resesängar och annat småbarns tillbehör!

Och månaderna går....veckorna går. Lillbebis i magen sparkar, vrider och vänder sig och gör sig påmind. Snart kommer han ju ut, tiden går supersnabbt. Och vi har inte ens plats för att köra hem från BB om alla barn är med :( Nä, dax att ta sig i kragen. Möjliga bilar är Renault Espace, Peugeout 807, citroen c8 och chrysler. Men bde 807 och C8 känns nästan för små när 6 säten är uppe och man packar för en helgs övernattning. Chryslern är superfin, inte dyrare än ngn annan, lyx-känsla, men rykten gör gällande att går minsta lilla grej sönder så är vi helt plötsligt uppe i hiskeliga summor :( Hatar att byta bil! Hur man än gör blir det tokigt känns det som!

Men så igår dök mannen på en Renault på blocket. Har gått lagom många mil, kamrem bytt, fullservad, snygg färg (enligt mig) lite större än C8 men mindre än Chryslern. Känns som "vår" bil...Men, men, vi får se....Kanske ångrat mig redan ikväll.

Ska kanske kolla runt på blocket efter cyklar istället :) Inte lika dyrt = inte lika ångestfyllt. Och cykelsemestrar är ju både billigt och hälsofrämjande! Ska bara presentera idén för mannen först...Återkommer med resultat!

Ätstörningar!

Åh vad jobbigt det är med dessa ätstörningar! Alla ni som har eller har haft en tio månaders bebis som har kommit på idén att "om inte jag får en egen sked att äta med så ska jag minsann inte äta alls" vet precis vilka ätstörningar jag pratar om. Eftersom mina mål (frukost, lunch, mellis och middag) sammanfaller med bebisens så är min matro nu reducerad till 0! Snacka om störningar vid ätning när man helt plötsligt får ett lass gröt över sig, eller potatismos och mosat kött kastas ut över hela ens tallrik. Jag vet, jag vet, det är utvecklande för barnet att äta själv, det är utvecklande för motoriken bla bla bla bla- MEN VAR ÄR MIN MATRO! Och snart, alldeles snart sitter man med en ettårs bebis som "kan själv" och en nyfödd bebis som vill ammas precis när man själv har hällt upp sitt rykande te....Då snackar vi helt plötsligt ätstörningar upphöjt i två :) Så kanske ska jag inte beklaga mig nu utan njuta av lugnet ett par månader till? Och om en sådär tre år äter väl alla själva åtminstone???? Då ska jag njuta av min kalkonsmörgås på morgonen och minnas med ett leende hur den smakade då den var täckt av ljummen gröt och babyslem.... Top Chef- here I come!

Ett år äldre...

Åhhhh vilken fantastisk födelsedag jag hade igår! Faktiskt en utav de bättre! Jag saknade så klart min trollungar som är hos pappa den här veckan, men fick ändå en liten dos av gos då jag träffade sonen på minigudstjänsten. Minigudstjänsten är till för oss hemmamammor och där bjuds det på fika,sång, dans med barnen och massa tända ljus. Fantastiskt stämningsfullt, även om allt är anpassat till barnen. Det var lite trångt att ha både bebis och son i knät + en mage som börjar göra sig allt mer påmind, men finns det hjärterum så finns det.... osv :)
Resten av dagen gick också i mysets tecken och när mannen kom hem hade han varit inne i stan och köpt med sig mat! Mums! Jag fick också en STOR härlig papperspåse fylld med massa härliga saker från Body Shop- min favorit-lyx affär! För mig är en god duschkräm och en härligt doftande bodylotion mer lyx än ett diamanthalsband! Så kvällen avslutades med en lång dusch och massa SPA- krämer!
Hur känns det då att bli 32? Det roliga är att jag känner mig fortfarande ung! Jag är precis där jag vill vara i livet. Jag har en utbildning som jag är stolt över och känner att jag har gjort rätt yrkesval i livet, jag har ett hus som jag stortrivs i, en man som jag älskar överallt annat (det tog ju ändå 30 år att hitta honom) och en helt fantastisk familj! Klart jag saknar mina barn när de inte är här- men om inte min familj hade förändrats för två år sen, hade aldrig lilltrollet dykt upp i mitt liv! En helt fantastisk liten minimänniska, som tar sina första stapplande steg, säger "katt" till allt och ler med hela ansiktet. Och i min mage gror ännu ett litet människoliv. Har ingen stress över ngn biologisk klocka som tickar, den är mer som en alarmklocka -HALLÅ! NU RÄCKER DET VÄL ÄNDÅ! ;) Men vem vet...jag är ju fortfarande ung :D
Vet att jag är oerhört lyckligt lottad- har underbara vänner som bryr sig om mig och är älskad av man och barn...vad mer kan man begära? Det är nu man ska stanna upp en stund och bara njuta av nuet- ett år äldre, ett år klokare? Nåja, åtminstone ett år vackrare (med mammakilon, påsar under ögonen och allt :)