De ä bare å åk....????

Nä, så enkelt är det minsann inte. Vi har de senaste månaderna kollat runt på 7-sitsiga bilar. Vi kan absolut INGENTING om sådana (HALLÅ- min man var singel i 31 år och så helt plötsligt har han tre, snart fyra barn att ta hänsyn till) Den värsta chocken har lagt sig, så i lugn och ro har vi nu letat bilar. Vi vet ju vad vi vill ha, på ett ungefär...kanske...eller inte alls? Den ska vara stor så 6 personer slipper trängas. Men varannan vecka är vi ju bara 4, så inte för stor. Den drar givetvis bensin, men helst inte för mycket. Den ska vara praktiskt, automatväxlad, helst snygg (mest min tanke) och gå att packa full med vagnar, resesängar och annat småbarns tillbehör!

Och månaderna går....veckorna går. Lillbebis i magen sparkar, vrider och vänder sig och gör sig påmind. Snart kommer han ju ut, tiden går supersnabbt. Och vi har inte ens plats för att köra hem från BB om alla barn är med :( Nä, dax att ta sig i kragen. Möjliga bilar är Renault Espace, Peugeout 807, citroen c8 och chrysler. Men bde 807 och C8 känns nästan för små när 6 säten är uppe och man packar för en helgs övernattning. Chryslern är superfin, inte dyrare än ngn annan, lyx-känsla, men rykten gör gällande att går minsta lilla grej sönder så är vi helt plötsligt uppe i hiskeliga summor :( Hatar att byta bil! Hur man än gör blir det tokigt känns det som!

Men så igår dök mannen på en Renault på blocket. Har gått lagom många mil, kamrem bytt, fullservad, snygg färg (enligt mig) lite större än C8 men mindre än Chryslern. Känns som "vår" bil...Men, men, vi får se....Kanske ångrat mig redan ikväll.

Ska kanske kolla runt på blocket efter cyklar istället :) Inte lika dyrt = inte lika ångestfyllt. Och cykelsemestrar är ju både billigt och hälsofrämjande! Ska bara presentera idén för mannen först...Återkommer med resultat!

Ätstörningar!

Åh vad jobbigt det är med dessa ätstörningar! Alla ni som har eller har haft en tio månaders bebis som har kommit på idén att "om inte jag får en egen sked att äta med så ska jag minsann inte äta alls" vet precis vilka ätstörningar jag pratar om. Eftersom mina mål (frukost, lunch, mellis och middag) sammanfaller med bebisens så är min matro nu reducerad till 0! Snacka om störningar vid ätning när man helt plötsligt får ett lass gröt över sig, eller potatismos och mosat kött kastas ut över hela ens tallrik. Jag vet, jag vet, det är utvecklande för barnet att äta själv, det är utvecklande för motoriken bla bla bla bla- MEN VAR ÄR MIN MATRO! Och snart, alldeles snart sitter man med en ettårs bebis som "kan själv" och en nyfödd bebis som vill ammas precis när man själv har hällt upp sitt rykande te....Då snackar vi helt plötsligt ätstörningar upphöjt i två :) Så kanske ska jag inte beklaga mig nu utan njuta av lugnet ett par månader till? Och om en sådär tre år äter väl alla själva åtminstone???? Då ska jag njuta av min kalkonsmörgås på morgonen och minnas med ett leende hur den smakade då den var täckt av ljummen gröt och babyslem.... Top Chef- here I come!

Ett år äldre...

Åhhhh vilken fantastisk födelsedag jag hade igår! Faktiskt en utav de bättre! Jag saknade så klart min trollungar som är hos pappa den här veckan, men fick ändå en liten dos av gos då jag träffade sonen på minigudstjänsten. Minigudstjänsten är till för oss hemmamammor och där bjuds det på fika,sång, dans med barnen och massa tända ljus. Fantastiskt stämningsfullt, även om allt är anpassat till barnen. Det var lite trångt att ha både bebis och son i knät + en mage som börjar göra sig allt mer påmind, men finns det hjärterum så finns det.... osv :)
Resten av dagen gick också i mysets tecken och när mannen kom hem hade han varit inne i stan och köpt med sig mat! Mums! Jag fick också en STOR härlig papperspåse fylld med massa härliga saker från Body Shop- min favorit-lyx affär! För mig är en god duschkräm och en härligt doftande bodylotion mer lyx än ett diamanthalsband! Så kvällen avslutades med en lång dusch och massa SPA- krämer!
Hur känns det då att bli 32? Det roliga är att jag känner mig fortfarande ung! Jag är precis där jag vill vara i livet. Jag har en utbildning som jag är stolt över och känner att jag har gjort rätt yrkesval i livet, jag har ett hus som jag stortrivs i, en man som jag älskar överallt annat (det tog ju ändå 30 år att hitta honom) och en helt fantastisk familj! Klart jag saknar mina barn när de inte är här- men om inte min familj hade förändrats för två år sen, hade aldrig lilltrollet dykt upp i mitt liv! En helt fantastisk liten minimänniska, som tar sina första stapplande steg, säger "katt" till allt och ler med hela ansiktet. Och i min mage gror ännu ett litet människoliv. Har ingen stress över ngn biologisk klocka som tickar, den är mer som en alarmklocka -HALLÅ! NU RÄCKER DET VÄL ÄNDÅ! ;) Men vem vet...jag är ju fortfarande ung :D
Vet att jag är oerhört lyckligt lottad- har underbara vänner som bryr sig om mig och är älskad av man och barn...vad mer kan man begära? Det är nu man ska stanna upp en stund och bara njuta av nuet- ett år äldre, ett år klokare? Nåja, åtminstone ett år vackrare (med mammakilon, påsar under ögonen och allt :)

Fascination!

Jag älskar hajar! Dessa fantastiska varelser som majestätiskt, långsamt glider fram genom vattnet.... I helgen var jag och hela familjen på Universeum i Göteborg, och där kan man tryggt stå en meter ifrån en blodtörstande best och se hur dödens käftar sveper förbi längs med fönsterrutan. Eller nåja, så vidare blodtörstig såg han faktiskt inte ut, mest uttråkad av att simma runt, runt, runt i oceantanken, inspärrad i ett akvarium istället för att leva i det stora Blå. Och hans förfäders dödliga käftar såg rätt så oskyldiga ut där han simmade mitt i ett levande smörgåsbord. Men tänk....tänk att få möta honom i hans rätta element.... Inte inspärrad i en bur. Att se honom långsamt simma fram ur skuggorna, bli större och större, torna upp sig likt en lieman ur havsdjupet. Med all sannolikhet skulle man inte vara lika kaxig som man är bakom decimetertjockt akvarieglas, och säkert skulle hans ögon inte lysa av tristess, utan lysa som de gör på ett rovdjur på jakt. Visst är det fantastiskt att man kan gå runt och titta på dessa djur, lära sig mer om dom och tryggt komma riktigt nära. Men tryggheten skapar även en form av uttråkning, säkerligen inte minst för hajen. De som kanske skulle vara bytet blir betalande åskådare. Vi tittar, applåderar och går stilla vidare, längtar bort till caféet och pannkaksbuffén. Undrar vad hajen tänker? Vart längtar han?

Endast den tama fågeln har en önskan- den vilda flyger redan....

Solsken!

Ibland behövs det så lite, så lite för att förvandla en lördag till en lyx-dag! I dag verkar vara en sådan dag! Jag fick vakna av mig själv halv 9! (Alla med bebisar hemma vet hur sällan det händer) för min snälla man hade gått upp med vår morgonpigga dotter. EN lååång frukost med färska frallor från Börjes och en dusch på det! Som en ny människa. Resten av dagen går också i lyxens tecken, för kl 4 ska jag och en kompis träffas på Harrys, äta smarrig middag, skvallra om allt och inget och sen gå och titta på Avatar. När vi kommer hem hoppas vi att männen, som ska tillbringa kvällen tillsammans, har lyckats få småbebisarna att somna så vi kan fortsätta vår lyxkväll i soffan med ett glas vin för dom o-gravida och en stor kopp te för dom gravida :D
Alla småbarnsmammor borde få en lördag i lyxens tecken, för sen när veckan drar igång igen så har man tusen gånger mer energi till att vara den bästa mamman i hela världen!

Solsken ute och solsken inne!

Inga ord....

Inga ord är tillräckligt stora eller vackra för att beskriva den känslan man får när man ser sin bebis...Inte är det första gången, andra eller tredje...inte heller fjärde eller femte eller sjätte..jag tror faktiskt att sammanlagt med alla extra kontroller genom alla graviditeter är jag nog uppe i 11 ultraljud :) Helt galet juh! Men ändå, varje gång ligger man där, helt förstummad och överväldigad. Att se det lilla hjärtat slå, att se den vifta på händer och fötter, att tydligt kunna se att jo, det verkar finnas två hjärnhalvor, 4 hål i hjärtat, en hel ryggrad..saker som man egentligen tar för givet, men som , var sak för sig, är ett naturens underverk, en liten liten del av ett stort och fantastiskt mirakel. Kanske låter högtravande och överdrivet, men alla ni som varit med om detta vet precis vad jag menar. Jag vet, det finns inga garantier för något, inga färdiga svar om hur det kommer sluta, ingen som riktigt kan säga när liv uppstår eller när det kommer ta slut. Men just nu tänker jag njuta av att vår bebis i magen verkar må bra och njuter av sin något flytande tillvaro. Tänk om han visste hur mycket vi längtar tills vi får träffas! Simma lugnt!

Inredning a la Maria Montazami!

Jag älskar att inreda barnrum :) En liten, liten del av mig börjar skarpt misstänka att en av de stora anledningarna till varför jag skaffar barn är för glädjen att inreda barnrummen ;) Ha ha, nä skämt åsido, alla ni som har inrett barnrum vet hur superduperkul det är att verkligen tänja på alla gränser vad gäller färger och former. Enligt mig ska barnrum vara färgrika, lekvänliga och mysiga. IKEA är ju drömmen för en medelSvensson inkomsttagare som mig- men med lite fantasi, en snäll vän som håller i målarpenseln och lite galna idéer blir det hur bra som helst! Här kommer lite smakprov på två utav barnrummen. Minsta tjejen har fått sitt rum inspirerat av sin pappas barndom och uppväxten på en bondgård i djupaste skogarna i Småland. Kossor i massor, och grönt överallt!

Min lille kille bor mitt i ett hav. När han somnar brukar han säga att det är som att sova mitt ute i vattnet :) Han är omgärdad av hajar, bläckfiskar, maneter och fiskar, både på väggarna och i taket. Men, som sagt, detta hade inte varit möjligt utan min fantastiska kompis som målar bättre än självaste Michelangelo :) Och skulle det nu bli fler barn i det här huset är nästa tema redan bestämt- Lejonkungen/djungel tema...eller kanske rymden...eller kanske Barbappa..eller kanske...ja, ni märker ju själva, bäst att vi skaffar en två- tre stycken barn till...

Fantasin har inga gränser!